Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sandvikens jazzsångerska vill sjunga utomlands

/

Lisa Björänge är jazzsångerskan som trivs i Stockholm men alltid känner sig hemma i Sandviken. Förra året släppte hon sin debutskiva och nu vill hon blicka utanför Sverige och gärna sjunga för skrikande spanjorer.

– Jag har aldrig mått så bra som nu, säger hon.

Annons

Det är slutet på 90-talet. 15-åriga Lisa har sånglektion i Björksätra kyrka och har just fått en blueslåt i handen av sin lärare.

– Jag kände bara wow! Kan man ta vilka toner som helst utan att sjunga efter en mall? Det var en helt ny värld som öppnade sig.

Det glöder lite extra i ögonen på Lisa när hon pratar om det speciella ögonblicket, och blues och jazz blev snabbt hennes stora passion efter det.

– Jag har alltid vetat att det är sång jag ska hålla på med och lyssnat på jazz sedan jag var liten, men det var först där och då som jag visste att jag hade hittat min grej.

Lisa har växt upp med jazz- och storbandskonserter som vardagsmat. Pappa Åke är trumpetare och ledare för Sandvikens storband, har jobbat på Kulturskolan i många år och är mannen bakom den årliga jazzfestivalen Bangen i Sandviken.

– Han är fantastisk, jag är väldigt stolt över det jobb han lägger ner på storbandet och på festivalen. Jag har fått med mig mycket livsglädje och kämparglöd både från mamma och från pappa, säger hon.

Vi sitter utanför pappa Åkes röda hus i Hedåsen utanför Sandviken. Det är en varm sommardag och Storsjöns blanka vatten breder ut sig nedanför trädgården, inifrån huset hörs toner från Beatles ”Can’t by me love”.

– Jag blir väldigt lätt rörd, till exempel av den här vyn, det finns så mycket vackert som vi tar för givet, säger Lisa och blickar ut över vattnet.

Hon är lite trött efter gårdagens flytt som gick från Sandviken till en lägenhet på Reimersholme i Stockholm. Entusiastiskt visar hon en bild på utsikten från hennes nya balkong. Nästan lika fint som här i Hedåsen.

– Visst är det en häftig utsikt? Och jag kan bada precis nedanför lägenheten, det kommer vara perfekt i sommar, säger hon.

Lisa växte upp i Sandviken, efter att ha bott mestadels i Stockholm och lite i Göteborg, fick hon nog för ett tag och tillbringade ett drygt år på hemmaplan.

– Sandviken kommer alltid att vara hemma. Det var det bästa jag kunde göra just då och det som krävdes för att jag skulle färdigställa skivan, skriva låtar och bygga upp mitt självförtroende men jag längtade tillbaka till Stockholm till slut.

Debutskivan ”I’m coming home”, släpptes i maj 2010.

– Det var helt galet kul att släppa skiva och mycket jobb eftersom jag skötte i stort sett allt själv. Men jag ångrar ingenting utan är bara sugen på att spela in mer.

Lisa inspireras av många, små saker i tillvaron. Hur kreativ hon är beror mycket på dagsformen.

– Jag går verkligen in i mina känslor när jag skriver låtar och det kan ofta bli utelämnande. Just nu har jag turen att vara i den här miljön, säger hon och slår ut med armarna mot omgivningen som andas sommar, men det kan lika gärna dyka upp en textrad eller melodislinga när jag sitter på tunnelbanan i Stockholm.

Förutom att skriva musik, jobbar Lisa som sånglärare åt elever mellan sju och tjugo år, på Musikania i Stockholm.

– Där har de inget krav på att man ska ha en högskoleutbildning för att få undervisa, men vill att man ska vara yrkesmusiker. Det är jättekul och ger så mycket tillbaka.

Sin egen gymnasietid på Vasaskolans jazzlinje i Gävle, beskriver hon som tre av de bästa åren i hennes liv.

– Det blir en speciell glöd som jag bara tror att man hittar på musikskolor. Jag lärde mig att man kan ta vilken ton som helst, allt hänger ihop och det var då jag började spela med Mattias Windemo. Han är en fantastisk gitarrist, lyssnar på varje ton man tar och hör vart jag är på väg. Jag vågar sjunga vad som helst med honom.

De flesta musikerna på skivan är från Sandviken. Förutom gitarristen Mattias Windemo, är även trumslagaren Jon Fält och saxofonisten Klas Toresson från trakten.

– De är några år äldre och är egentligen kompisar med min bror, men det sköna i musikervärlden är att åldern inte spelar någon roll utan man får en gemenskap oavsett. Att spela med dem är som att träffa familjen, säger hon.

Trots att Lisa släppt en skiva och är en etablerad sångerska, är det inte helt lätt att fixa spelningar och hon lägger mycket tid på att ringa runt till konsertarrangörer.

– Även om folk känner igen mitt namn, så finns det många bra jazzartister i Sverige, som slåss om att få spela på de klubbar och festivaler som finns.

Nu är planen att komma utanför Sverige och spela och Lisa letar bokare för fullt.

– Jag älskar att spela i Sverige men är sugen på att testa till exempel Tyskland, Spanien eller Frankrike. Jag har kompisar som spelat i Spanien och som berättat att publiken kan stå upp och skrika efter ett riktigt bra solo, det vore häftigt att uppleva. Jag beter mig själv så ibland när jag sitter i publiken på en konsert, men jag är ju lite galen, säger hon och skrattar.

I sommar ska Lisa åka runt med en trio och spela i kyrkor, bland annat i Högbo och Rengsjö. Hennes plan och förhoppning framöver är att vara turnerande musiker på heltid.

– Det finns så mycket folk överallt med åsikter om vad man bör göra. Jag tror att man måste hitta sin egen väg, det är det enda sättet att bli lycklig och för mig är lycka att sjunga och stå på scen.

Mer läsning

Annons