Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia konfirmerades när hon var 25 år

/
  • VUXENKONFIRMAND. Sofia Wester-Eriksson konfirmerade sig som 25-åring, i mars förra året. ”Många blir förvånade när de får höra det, de tror inte att det går att konfirmera sig som vuxen.”

I helgen firades årets 15-åriga konfirmander i Staffanskyrkan i Gävle.

Deras ledare, Sofia Wester-Eriksson, konfirmerades 20 mars förra året.

Men hon var inte 15 år då, utan 25.

– Folk blir förvånade när de hör att man konfirmerat sig som vuxen: ”Kan man göra det?” brukar de flesta undra, säger Sofia.

Annons

När Sofia Wester-Eriksson läste programmet människa/natur/religion på högskolan och gjorde sin praktik i Staffans församling hösten 2009 blev hon tillfrågad om hon ville leda en konfirmandgrupp.

– Det lät kul, dessutom var det en helggrupp och då var jag ledig och hade tid, säger Sofia.

Bodde utomlands

Men så insåg hon efter ett tag att hon inte var konfirmerad själv. Familjen bodde utomlands när det var dags, och sen blev det inte av.

Så Sofia frågade kyrkoherden Peter Stjerndorff om hon kunde göra det nu i stället och det var inga problem. Sofias egen konfirmationsundervisning fick bestå av att leda gruppen i stället för att vara med i den.

– Peter och jag hade också några enskilda samtal, där jag fick chansen att fråga om sånt jag undrade över, du vet, meningen med allt. En månad innan jag konfirmerades dog min pappa, och i sorgen blev det extra mycket att prata om. Både om ont och gott.

Familjen slöt upp

20 mars 2010 var det dags. Sofia, kyrkoherden, en musiker från församlingen och Sofias närmaste familj slöt upp i Lilla Johanneskapellet i Staffanskyrkan i Gävle.

– Det blev en personlig gudstjänst för mig. Peter höll ett tal och vi tog nattvarden. Efteråt blev det lite fika och tårta hemma.

Fick du presenter?

– Ja, skrattar Sofia. Men det var inget jag hade önskat eller förväntat mig. Det blev så ändå, blommor och halsband.

I höstas fick Sofia fast jobb som församlingspedagog, och har fortsatt att leda konfirmander.

– Jag brukar berätta att jag nyligen själv konfirmerat mig, och då blir de ofta väldigt förvånade över att vuxna kan göra det.

Träffats fyra gånger

Årets konfirmandgrupp har träffats en gång i månaden, fyra timmar på lördagen och påföljande högmässa dagen efter.

– Vi har teoretiska pass, praktiska pass när vi gör något kreativt, och aktiva pass när vi kanske gör någon lek. Vid högmässan får de till exempel hjälpa till med att tända ljus.

Det hålls inte längre några förhör om kristendomen vid konfirmationen.

– Nej, vi tycker att de har tillräckligt mycket jobb i skolan. Men vi brukar förbereda något tillsammans, en sång eller ett skådespel. De har fått göra ett eget ”konfirmations-kit”, en liten låda man får dekorera personligt som innehåller saker de tillverkat; ett emaljerat kors, en liten adventsljusstake och sånt.

Positiva reaktioner

Sofias vänner som konfirmerade sig i ”rätt ålder”, blev överraskade när hon gjorde det i fjol, men hon har bara fått positiva reaktioner.

– ”Jahaa, vad häftigt!” har de sagt, eller frågat lite förvånat: ”Är du religiös?”, berättar Sofia.

Olika anledningar

Den frågan får nog inte en 15-årig konfirmand lika ofta. Det är ofta underförstått att man kan göra det av andra anledningar; som att kompisen gör det, mormor vill det, eller för att man får presenter.

Det kanske är ett tecken på att man bör höja konfirmationsåldern, kommer den inte lite tidigt i livet?

– Alla kanske inte är tillräckligt mogna, det finns nog ett behov av att prata om existentiella frågor senare också. Inom stiftet finns det ett projekt som går ut på att ta reda på behovet av såna samtal bland gymnasieungdomar, säger Sofia.

Kan inte göra det igen

Och alla vi som konfirmerade oss av ”fel” skäl, kan vi göra om det?

– Nej, men man kan gå i vuxengrupper och prata om livet och tron. Och det finns något som heter doperinran. Då häller prästen upp vatten i en dopfunt och gör ett kors med vatten i din panna, som en påminnelse om dopet.

Mer läsning

Annons