Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sune Klippmark engagerar sig ”till husbehov”

/
  • Odlar sin trädgård. Flera av fruktträden i Sune Klippmarks trädgård i Mehedeby är över hundra år gamla och omsorgsfullt stöttade för att inte falla.

När landstingsbyråkraten Sune Klippmark skrev i tidningen om neddragningarna inom vården höjde landstingsrådet ett varnande finger. Som pensionär har Sune fortsatt göra sin röst hörd i angelägna frågor.

– Jag har lätt för att skriva och lätt för att sätta mig in i nya ämnen, men det gäller att gå lagom hårt fram. Det kan vara en svår balansgång.

Annons

Sune Klippmarks namn är bekant för alla som läser Arbetarbladets insändar- och debattsidor. Ofta handlar hans inlägg om bygden kring Mehedeby, dit Sune flyttade med sin fru efter 27 yrkesverksamma år i Gävle, sedan de tagit över huset där Sunes svärföräldrar drev lanthandel. Och trots att han bara ödmjukt kallar sina insatser för ”engagemang till husbehov” har Sune och övriga i fastighetsägarföreningen ofta lyckats i sina strävanden: byskolan är kvar och ett stenkast från Klippmarks hus stannar numera Upptåget. Just nu har önskemålet om äldrebostäder i Mehedeby hög prioritet, liksom frågan om de plötsligt indragna helgbussarna.

I Mehedeby/Orrskogsgruppen stred Sune Klippmark för några år sedan mot planerna att placera kärnavfall i Tierps kommun.

– Vi på motståndarsidan vann med två röster. SKB:s representanter som satt framför oss trodde inte att det var sant, men vi jublade. Det var en stor händelse! berättar han.

– Jag hoppas verkligen att kärnkraften är en parentes. Tänk, hushållssoporna har vi slutat gräva ned, men kärnavfallet ska man trycka ned i marken.

Sune Klippmark lever, äter och färdas så miljövänligt han kan, berättar han över kaffe och äppelkaka i lusthuset som han själv snickrat av delvis återvunnet material. I den blommande och välskötta trädgården runt om växer hundraåriga äppelträd av skilda sorter, en och annan riktigt ovanlig, och med årets skörd är det inte svårt att njuta av närodlad frukt i riklig mängd. Från trädgårdslandet får Sune bönor, morötter, majrovor, kålrötter och potatis.

En enkel hässja av finsk modell intill grönsaksbäddarna påminner om Sunes uppväxt i en sexbarnsfamilj i Lahenpää, Korpilombolo, Norrbotten. Hans modersmål är meänkieli, tornedalsfinska; svenskspråkig blev han först i småskolan. Tre av Sunes fyra syskon som är i livet bor kvar i norr och Sune återvänder själv dit tre–fyra gånger om året.

– Ja, visst saknar jag Tornedalen. Men när jag varit där ett tag kan jag längta hit igen.

Nyss återvände han från Norrbotten med en kylväska full med hjortron.

– Förra året blev det fem. Hjortronjakten är lika helig för mig som älgjakten för andra. Att komma ut, göra upp eld och dricka kaffe medan solen ligger på. Det är såna stunder jag längtar efter.

Längre fram i höst åker Sune upp för att åter närvara vid Nattfestivalen i Korpilombolo, en 14 dagar lång kulturfestival.

– Nattfestivalen är ett sätt att profilera en bygd som balanserar mellan att finnas till och att inte finnas till och ett bra tillfälle att träffa en massa gamla bekanta.

Lite motvilligt avslöjar han att han börjat skriva ned sina norrbottniska minnen och berättelser han burit på sedan uppväxten.

– En novellsamling är på gång, säger han hemlighetsfullt.

Mer läsning

Annons