Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två skäl att fira vid lärarnas klassträff

/
  • FÖRSTA BLANDADE KLASSEN. Avgångsklassen från folkskollärarseminariet 1959 var 24 från början, tolv flickor och tolv pojkar, och Seminariets första blandade klass. De 14 som kom till den 13:e träffen var, från vänster främre raden: Gunnar Odebäck, Elvy Söderberg, Sven Olofsson, Ingrid Henryson Hällström (f Hedung) och Elvy Andersson (f Lindman). Mellanraden: Marianne Bouvin-Iliste, Eila Damm (f Tähtinen), Inez Stapelfeldt (f Andersson), Elsa Ericsson (f Lindberg) och Karin Bransell (f Bergman). Längst bak: Siewert Hagman, Alrik Polgård, Sigge Andersson och Rolf Rahm.

50 år och 100 rundbrev. Klassen som 1959 lämnade Seminariet i Gävle som nybakade folkskollärare har två goda skäl att fira.
– Det kanske är dags att kontakta Guinness rekordbok, säger Sigge Andersson, pensionerad rektor från Forsbacka.

Annons

Två gånger om året, vår och höst, skickas det stora kuvertet runt till alla i klassen. Inuti ligger långa, välskrivna brev med senaste nytt från var och en. Sigge Andersson gör upp schemat med turordning och hålldatum. Alla skriver ett nytt brev och lägger in i bunten samtidigt som de plockar bort sitt förra. I år skickades rundbrevet ut för 100:e gången, så uthålligare brevvänner får man nog leta efter! Sigge Andersson har sparat alla brev som han själv har skrivit, en omfattande dokumentation av 50 av hans 77 år.

– Det är fest när rundbreven kommer och det är helt klart Sigges förtjänst att vi har hållit igång dem så länge, säger Karin Bransell, en annan av de 14 gamla klasskamraterna som träffas i Gävle under ett par dagar.

Karin har också sparat de flesta av sina brev och det händer ibland att hon tar fram dem, läser och minns.

– Ingen kan tro att det är sant att vi har skrivit till varandra under så många år, säger hon.

Gänget från 1959 har nu haft 13 återträffar totalt, den första fyra år efter examen: ”Vi kunde inte vänta till fem!” De senaste åren har det blivit tätare mellan träffarna.

– Ja, vi vet ju inte hur länge vi lever, säger Sigge.

Av de 24 som gick ut 1959 har tre gått bort. På onsdagens program stod en minnesstund för dem i Heliga Trefaldighetskyrkan. Därefter promenerade sällskapet till sin gamla skola för fotografering och lunch. Onsdagen avslutades med middag på Engeltofta.

I dag, torsdag, väntar en tur till Konserthuset och Dragon Gate innan vännerna skils åt för den här gången.

Mer läsning

Annons