Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi dansar, vi skrattar, vi njuter!

/
  • ALLA KAN DANSA. Inget är rätt eller fel när man dansar afrikanskt. Deltagarna är från 20 upp till 60-årsåldern. Några har aldrig dansat förut, medan andra har många års erfarenhet. Alla dansar ändå tillsammans till rytmerna från gruppen Foret Sacre.
  • Hanna Bergman.

Hanna Bergman är ledare för flera olika slags pass på Korpen i Gävle. Ett av dem är ”power afro”, dansgympa till afrikanska rytmer.

Hanna testade afrikansk dans första gången 2007.

– Jag blev helt fast. Förälskad!

Två gånger har hon rest till Sénégal för nya influenser.

Här är Hannas intryck från den senaste resan, som hon nyligen kommit hem ifrån.

Annons

Dag 1

03.30 ringer väckarklockan efter en ganska sömnlös natt med mycket snurr i skallen. Mina förväntningar är höga.

Flygtiden är 5,5 timmar till Gran Canaria och sedan ynka 2,5 timmar till Gambias huvudstad Banjul.

Värmen och lukterna slår emot mitt ansikte. Flygplatsen i Banjul är liten men full av människor som gärna vill tjäna några dalasi extra, så det gäller att hålla hårt i bagaget. Ute möts vi av våra guider som fixat mellanmål och vatten. Med ny energi packar vi väskorna på taket på bussen som ska ta oss till vårt första stopp. Då det inte rekommenderas att åka på vägarna när det blivit mörkt får vi mjuklanda på ett av hotellen i Banjul innan vi i morgon fortsätter färden mot Sénégal.

Dag 2

Skumpiga vägar och lång väntan vid vägtullar och gränskontroller… Men det var värt allt för jag har kommit till paradiset på hotell Le Kossey i byn Abene.

Jag landar i den röda afrikanska jorden med ett hav av grönska runt omkring. Jag hör fågelkvitter och vågor som slår mot stranden. I den här gigantiska och vackra trädgården hittar vi våra bungalower som, trots den enkla standarden och bristen på el, i mina ögon är ett femstjärnigt hotell.

Efter lunch är det dags! Det är en omställning att dansa i värmen och i decimeterdjup sand men jag riktigt känner hur kroppen mjuknar, stressen försvinner och jag är bara här just nu!

Dag 3

Vi dansar, vi skrattar, vi njuter! Vi guidas av vår energisprudlande lärare Assane och sex fantastiska musiker. Assane är en av dansarna i gruppen Foret Sacre som är en av Casamance-provinsens största dans- och musikgrupper. Att ha lärare och musiker i den här klassen är helt fantastiskt. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad som får vara en del av detta.

Jansa, liberte, sono och doundounba är de djembe-rytmer vi dansar till de första dagarna. Koreografierna är vackra, dynamiska och helt underbara. Abaraka! (Tack på mandinka).

Dag 4

Vaknar med skön träningsvärk av fåglarna som kvittrar. Frukosten står klar och består av jordnötsgröt, färskpressad juice, bröd med hemlagad papayamarmelad och kaffe.

Klockan 09.15 varje dag är det härlig uppvärmning som min mentor och en av arrangörerna från Afrostreetjam i Stockholm, Fanny Alexe, håller i. Hon blandar yoga med rörelseträning och dans.

Efter en halvtimme är det Assane som tar över.

På eftermiddagen har vi en milslång strand mer eller mindre för oss själva. Vattnet svalkar skönt efter svettiga danstimmar.

Jag andas och jag njuter!

Dag 5

Vi reser till Casamances huvudort Ziguinchor för två nätter. Här väntar shoppingmarknad och möjlighet att ladda kamera och andra teknikprylar.

Marknaden har en salig blandning av tyger i alla dess färger och mönster, lukter av tvålar, mat och kryddor och en hel del tingeltangel. Vi delar in oss i mindre grupper med två guider på fem personer. Jag handlar fantastiska tyger som kostar mellan 7–14 kronor metern, smycken och läckra husgeråd i batikmönster.

På kvällen åker vi till våra arrangörer Kajsa och Faras hus där det bjuds på senegalesisk mat under stjärnhimlen. Efter maten kommer grannar och underhåller oss med koraspel och sång som sedan självklart övergår till att nästan alla dansar sig trötta.

Min själ fylls med kärlek för den gästfrihet vi bjuds!

Dag 6

Tillbaka i Abene lämnar vi djembe-rytmerna för ett tag och Assane lär oss traditionell senegalesisk dans i form av sabar-rytmer samt Casamance-provinsens egna seuroba-rytmer. Två koreografier med massor av höfter och dans med charm, som Assane säger.

Efter lunch går vi till den lokala skräddaren för nya kreationer av våra inköpta tyger. På halvkrasslig franska lyckas jag framföra mina önskemål och nu är det bara att vänta med spänning på tunikor, danstoppar och långklänning. Även detta är väldigt billigt och kostnaden blir cirka 100 kronor för arbetet.

Det roddas och fixas för fullt då vi kommer tillbaka till hotellet och vi undrar nyfiket vad som ska hända… Dieselgeneratorn jobbar för fullt för att ge ström åt högtalare och belysning!

Överraskningen är ingen mindre än den internationellt kända koraspelaren Sekou Keita. Kora är ett av Sénégals traditionella instrument och har 22 strängar. Koraspelarna kommer från så kallade griotfamiljer som är lite av Sénégals sagoberättare. De spelar sånger med lång historia och mycket stolthet.

Stämningen är magisk och hans spel och sång trollbinder oss. Med en stor stjärna i byn blir publiken större under kvällen. När koramusiken tystnar bryts förtrollningen och det blir härlig dans av alla som är där. Svettig, trött och lycklig tackar jag för en underbar dag och kväll!

Dag 7

Separationsångest! Resväskan går knappt att stänga men jag är glad över alla fina saker jag får med mig, det som kommer att hjälpa mig minnas allt.

Avskedet blir tårfyllt och alla vill ses igen. Det är inte bara människorna, kulturen och det vackra landet som jag kommer att sakna utan även den jag är då jag är här. Afrika gör mig djupt rotad, lugn, balanserad och väldigt stark.

Jag lovar mig själv att lyssna på min kropp då den pratar med mig och att jag ska ta vara på och varje dag minnas och vara den jag är då jag är här!

Hanna Bergman.

Mer läsning

Annons