Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snuttifiering förstör bra skräckinitiativ

SVT har i några veckor kört serien ”Skräckministeriet” som naturligtvis handlar om skräck. En i mitt tycke rätt överraskande satsning för just SVT.

Annons

Ambitionsnivån är hög, och man vill skildra skräck ur ett idéhistoriskt perspektiv, som en del av vår kultur och vår historia. Ambitiöst, som sagt, och måhända lite pretentiöst, men om man hyser ett intresse för skräck så är tanken god. Resultatet har dock blivit rätt blandat.

Formatet med åtta halvtimmesavsnitt med olika teman är helt enkelt för snålt tilltaget för att man ska hinna få så mycket ut av det. Programmen plågas av en snuttifiering där man satsar på kvantitet i stället för mer ingående diskussioner. När det börjar bli intressant – och det finns intressanta inslag – hoppar man alltför ofta vidare till nästa inslag.

Ett problem är att varje veckas tema ska omfatta en mängd olika områden som film, litteratur, konst och effekten på samhället i stort. Avsnitten kunde gott och väl ha varit längre, eller så hade man kunnat vara lite snålare i antalet ämnen som ska tas upp för att på så sätt ge dem mer tid. Nu har det blivit en sorts Det bästa – eller kanske Det värsta – ur skräckens historia. Jag saknar helt enkelt det där djupet som tycktes vara målet med serien.

Eller är det kanske i värsta fall så att ”Skräckministeriet”-redaktionen tycker att de faktiskt har gjort en djupdykning i ämnet? Om man bara är någorlunda insatt i skräckkultur (eller vad man ska kalla det) kan man oftast gissa vilka, till exempel, böcker och filmer som kommer att tas upp. Ibland känns det som om någon har sökt på skräckfilm på Wikipedia och fått alla inslags- idéer därifrån.

Det är en sak om man riktar in sig på en publik som är nybörjare inom skräckgenren, men man hoppas nog att programmakarna själva har satt sig in mer i ämnet. Det må låta som en småsak, men att visa klipp ur zombieklassikern ”Dawn of the dead” från 1978 medan det enligt skylttexten är nyinspelningen från 2004 känns inte direkt förtroendeingivande.

Tyvärr skvallrar avsnitten ofta om att man nöjt sig med en ganska ytlig minsta gemensamma nämnare-attityd. Slutresultatet blir inte lika bra som det hade kunnat bli när de som gör programmet inte själva kan förmå sig att gräva lite djupare eller våga ta ut svängarna. Ämnet skräck är tillräckligt omfattande för att man ska kunna hitta en mängd saker att titta närmare på.

Jag applåderar verkligen att man har vågat satsa på något sådant här, men jag hade velat se och höra mycket mer. Kanske något lite mer överraskande och givande för redan (o)frälsta skräckentusiaster. Skräckfilmer brukar ju få en massa uppföljare, så varför inte ett ”Skräckministeriet 2”?

Staffan Åhman

Mer läsning

Annons