Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialdemokraternas ödesdigra vägval

Annons

I LO-tidningen fredagen den 4 december skriver ledarskribenten Martin Lindblom på sista att Arbetsdomstolens (AD) "beslut att döma två svenska byggfack till skadestånd för olovlig stridsåtgärd i samband med Lavalkonflikten är en rättslig skandal." Ja han går så långt att han hävdar att domen "bryter mot svensk grundlag". För detta ställningstagande argumenterar med önskvärd tydlighet i sin text.
Påtagligast. när han skriver: att "EG-domstolen flera år senare hävdar att den svenska lagen byggde på en felaktig förståelse av EG-rätten spelar i sammanhanget ingen roll. EG-domstolens tolkning av EG-rätten gäller förstås numera, även om domstolens tolkning är oklar och omstridd. Men om några skadestånd alls ska dömas i denna sak så ska de betalas av den svenska staten. Det är ju enligt EG-domstolen den svenska staten som infört en lag som förvandlar medborgare som följer svensk lag till brottslingar".
Alltså den svenska lag som det statsbärande partiet socialdemokraterna (S) , med stöd av LO och dess förbund, har skapat. Men en lagstiftning som partiet inte försvarat i den process som resulterade i att Byggnadsarbetareförbundet och Elektrikerförbundet drabbades av ett mångmiljonskadestånd.
Det först när S inte följde upp ADs-dom 11/4, en 24-sidig exercis i svensk arbetsrätt och gällande EG-rätt. Det majoritetsbeslut som avvisade Lavalföretagets begäran att förklara blockaderna otillåtna i avvaktan på ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Och det trots två ledamöter reserverade sig mot beslutet med följande motiv: "I likhet med majoriteten finner vi det inte möjligt att på den föreliggande utredningen dra några tillräckligt säkra slutsatser om de krav som framställs och stridsåtgärdernas förhållande till de EG-rättsliga reglerna."
I en artikel i DD den 11 mars 2005 kommenterade jag domen med konstaterandet att AD, vid huvudförhandlingen den.22 april, kommer att inhämta EG-domstolens synpunkter som underlag för ADs slutliga ställningstagande. Detta skulle dock ha förhindrats om Göran Persson låtit arbetslivsminister Hans Karlsson ta fram ett regeringsförslag, som innebar att den svenska arbetsrätten, i alla avseenden var överordnad EG-rätten. I avvaktan på riksdagens behandling hade AD tvingats skjuta på huvudförhandlingen. När S inte tog tillvara den möjligheten var det således fritt fram för AD att överlåta åt EG-domstolen, att avgöra tvisten om lagligheten i två fackförbunds tillämpning av svensk lag, beslutad av Sveriges riksdag.
Och till sist när S röstade ja till Lissabonfördraget utan att ha krävt undantag för att svenska kollektivavtal ska gälla för alla företag som verkar i Sverige. Om S däremot hade valt att in i det sista ställa sig bakom detta LOs krav skulle regeringen ha tvingats att skjuta upp riksdagsbehandlingen av Lissabonfördraget och till sist med knappast tänkbara majoritet tvingas anta Lissabonfördraget. Ett vägval som Mona Sahlin gjorde med stöd av S mäktiga verkställande utskott, där LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin är ordinarie ledamot med suppleanten Metalls ordförande Sfefan Löfven ingår.
Medlemmarna i LO-förbund som drabbas ADs försvagning av den svenska arbetsrätten har anledning att ställa frågan: Hur kunde det parti som LO-rörelsen samverkar med, och som på det sättet är del av partiet, göra detta vägval?.

Medlem i S Falun och Handels Dalarna

Mer läsning

Annons