Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialdemokratins behov av utopier

Annons

Den svenska socialdemokratin kan räddas endast av utopister, d.v.s. människor med visioner .
menade Herman Lindqvist i AB. Det finns Teknikoptimistiska utopier som Jules Vernes. Det finns teknikpessimistiska som Martinsons ”Aniara”. Det finns sociala utopier, som t.ex. Nils Qvidings från 1840-talet. Vi vill lyfta fram begreppet ”Real-utopi”. Med detta menar vi en tänkt framtida beskrivning med användande av något som verkligen hänt. I denna artikel vill vi lyfta fram ett sådant exempel. Tänk att om tio år kunna få läsa något sådant: som skulle kunna vara den svenska socialdemokratins våtaste dröm! Tänk att det verkligen har hänt!

”De stora socialreformerna dröjde emellertid en tid till. Skenbart paradoxalt blev de en följd av det katastrofala valnederlaget för det socialdemokratiska partiet, när högeralliansen fick egen majoritet och bildade regering på egen hand.

Nederlaget bröt ett förstelnat funktionärsvälde inom det socialdemokratiska partiet, och en förnyelse som förde fram ”en helt ny typ” som partiledare.

Med personlig elegans, intelligens och praktiskt sinnad, helt odogmatisk socialdemokratisk reformvilja vann han väljarnas hjärtan till den grad att ”S” fem år senare kunde räkna in den största majoritet som ett demokratiskt parti någonsin fått i landet.

Nu fullbordas välfärdsstaten. Det hårt prövade landet var äntligen i kapp resten av Europa. I vissa avseenden gick man t o m förbi.”
Så står det praktiskt taget ordagrant i Sture Stiernlöfs utmärkta resehandbok från 1986. utgiven på Brevskolan. ”Landet” är Österrike. ”En helt ny typ” var Bruno Kreisky, som för övrigt talade god svenska. Den svenska högeralliansens motsvarighet hette ÖVP Osterreichische Volk Partei ”S” var det socialdemokratiska partiet SPÖ. och valnederlagets år var 1966.

Fem år senare hade man alltså kunnat bryta ”ett förstelnat funktionärsvälde” och förnya det socialdemokratiska partiet så att man kunde vinna en jordskredsseger 1971, och satsa på välfärdspolitik.

Vi vill med denna artikel peka på att Håkan Juholt mycket väl kan bli en partiledare av ny typ, och vill sammanfatta vårt budskap i följande tre punkter:
1.Ett katastrofval kan vara katastrof för politiker men positivt för politiken
2. ”Ett förstelnat funktionärsvälde” kan brytas.
3. En förnyelse kan föra fram en helt ny typ som partiledare.

Det är utifrån detta positiva perspektiv, som vi vill diskutera den fortsatta utformningen av socialdemokratin som en real-utopi, en vision för framtiden, och återupprätta den offentliga sektorns förlorade heder.

AnnBritt Grünewald och Birger Sjungargård
Socialdemokratiska samhällsdebattörer.
 

Mer läsning

Annons