Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Axman: Vi snackar om ett grönvitt bandymonster

/

Det är som det är den här tiden och efter ännu en cupmönstring.
Det finns givna frågetecken – och det finns givna utropstecken.
Och de hinner byta plats flera gånger innan det är dags för allvaret i elitserien.

Annons

MISSA INTE: Se höjdpunkterna från när Västerås SK vann Svenska cupen

Likväl kan tendenserna vara värda att notera, och lustfyllt att grubbla över inför ännu en säsong som lovar bli den bästa i mannaminne.

Så har ju känslan varit inför varje säsong de senaste åren, det är både befriande och inspirerande.

Åtminstone för en ringsideräv som kan minnas ett gäng förflutna säsonger där så mycket var närapå plågsamt förutsägbart.

Men den vackra lagsporten bandy utvecklas, med fler lag än någonsin med kapacitet att lura oddsen och finta bort favoriter.

Nu bjöd kanske inte Svenska cupen i Lidköping på några mer öronbedövande skrällar, förutom den överraskande kraft med vilken Edsbyn reste sig efter en tung Champions cup i hemmahallen för två veckor sedan.

MISSA INTE: SAIK slog Hammarby i bronsmatchen – se höjdpunkterna här

Vilket ju bara bevisar min inledande tes om tecknens ombytliga karaktär under en försäsong.

Det mest uppenbara, och inte helt oväntade, utropstecknet den här helgen var att mästarlaget Västerås SK närmar sig en ny guldjakt med obruten kraft.

Sällan har väl ett begrepp som "ramstarkt" varit mer motiverat. Vi snackar om ett grönvitt "bandymonster" som slukar allt med hull och hår, om det så bara får ett lillfinger att börja med.

I söndagens final räckte två relativa bonusmål under tre minuter i början av andra halvlek för att väcka den grönvita aptiten, och ett Edsbyn under tryck orkade inte flytta fram positionerna igen efter en mycket bra första halva.

Västerås SK har så mycket att ladda på med, från alla håll. Och att Köpingsonen Simon Jansson fixar att fylla tomrummet efter Johan Esplund är ingen överraskning för oss som på nära håll kunde följa den superbegåvade energilirarens utveckling i Edsbyn.

MISSA INTE: Edsbyn till final efter straffdrama – se höjdpunkterna här

Det är heller ingen överraskning att ett gediget Edsbyn kan hålla verkshöjd även utan fjolårets passningskung Joel Edling. Här finns en kvalitet i rollspelare och en organisation som står pall för betydligt värre stormar än så.

Räkna också med att unge måltjuven Oscar Wikblad kan bli en spelare som gör skillnad den här säsongen, och inte bara en talang som fyller sin plats. Men skulle han nu behöva mer tillväxt finns ju alltid evighetsliraren Magnus "Kuben" Olsson som, mer vältrimmad än någonsin, står i båset och stampar som en ivrig rashäst.

Några fler utropstecken: Reservlaget Vetlandas vassa och välorganiserade insats, Edsbyns nytände veteran Oscar Jonsson som vinner passningsligan och Christoffer Edlund i en ÄNNU bättre version efter sejouren i Ryssland.

Och några frågetecken: Erik Petterssons form och, åtminstone delvis, Sandvikens svajiga försvar.

Brobergs rookie-tränare Fredrik Rexin påpekade försiktigt den icke försumliga fördel som lagen med hall har den här tiden på försäsongen, det är en poäng och den obalansen tar lite tid att väga upp.

Men det är ju inte precis en ursäkt som kan förklara Villas tämligen bleka och märkligt vilsna intryck i hemmahallen.

För övrigt kan jag tycka att även raketliraren Christoffer Edlund har en poäng när han kritiserar arrangemanget för kvaliteten på isen i varmbonade Sparbanken Lidköping Arena.

Med så förhållandevis få matcher med kort speltid tror jag de flesta skulle köpa de något vidare tidsramar som spolning i halvtid skulle medföra – inte minst spelarna själva.

Mer läsning

Annons