Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagen då Manchester United kom till Strömvallen

/
  • Manchester Uniteds stjärnmittfältare Steve Coppell ger Göran Larsson och Uffe Sondell något att bita i under matchen som spelades på Strömvallen den 8:e augusti 1980.
  • Efteråt förevigades vänskapsmötet mellan GIF/BIF och Manchester United på detta sätt.
  • Det fanns en som var hårdare än alla andra på Strömvallen denna kväll och han hette Joe Jordan. Här har han fått Stefan Lundin på fall.
  • Kevin Moran går i närkamp på ett av otaliga inlägg som United matade på med.
  • Perra Eriksson njuter en cigarr (bilden dock ej från banketten på Folkparken efter Unitedmatchen utan från ett firande i Norrköping då GIF gått upp i allsvenskan 1982).
  • I det här autografblocket...
  • ...skrev bland annat Joe Jordan sin autograf innan avspark på Strömvallen en fredag för 35 år sedan.

En helt vanlig fredag i Gävle för 35 år sedan spelade Manchester United på Strömvallen.
Strax innan sista kvarten öppnar sig en möjlighet för ytterbacken Bernt Björk på ena kanten, han borrar ned huvudet och gör ett ryck, märker att han inte kommer mycket längre på egen hand, ser nån i ljusblått komma släpande bland allt det röda inne i mitten – och skickar bollen snett inåt bakåt...

Annons

På fredagseftermiddagen den 8:e augusti 1980 står en orkester och spelar gladjazz på Stortorget. Framför Domus huvudentré är det trångt. Där har massor av deltagare i Gefle IF/Brynäs fotbollsskola, som pågått några veckor under sommaren och som med nästan 1 400 anmälda varit Sveriges största bland division 2-klubbarna det året, samlats och alla bjuds på glass.

Kanslisten Gösta Strömberg har fått en idé. Varje deltagare har fått en fotboll och en gjutvävssäck, och nu har alla med möjlighet att komma fått uppmaningen att lägga sin boll i säcken och ta den med sig.

"Flest bollar i luften på samma gång" är tanken – det ska sättas världsrekord som ska hamna i Guinness rekordbok.

Det är på den nivån vi befinner oss här, det här är "Matchernas Match" i stan och då måste det förstås hända något spektakulärt.

Skulle det här vara i dag, 35 år senare, funderar man ju på hur klubben, staden, kommunen, fansen – och för all del alla ungar som gått fotbollsskolan – skulle hantera ett sånt här evenemang.

2015 rankade den amerikanska tidskriften Forbes Magazine Manchester United som världens tredje rikaste fotbollsklubb, värderad till nästan 25 miljarder svenska kronor, endast slagen av Barcelona och Real Madrid. Andra undersökningar säger att United faktiskt gått om.

När det gäller fans räknas United i alla fall som världens populäraste fotbollslag, någon har räknat fram att omkring 700 miljoner håller på "The Red Devils".

I dag ägs den klassiska klubben – som introducerades på börsen 1991 – av amerikanske affärsmannen Malcolm Glazer som jonglerar med så svindlande summor att det nästan inte går att greppa.

I augusti 1980 kontrollerar familjen Edwards Manchester United och när Louis Edwards avlider samma år tar sonen Martin över som ordförande. Några 25 miljarder svenska kronor är klubben inte värderad till då. När Louis Edwards 1964 genom en investering tog kontroll över 54 procent av aktierna i United betalade han ungefär 520 000 kronor.

Men...det här ÄR ändå "Matchernas Match" i stan – för även om klubbens ekonomiska omsättning ännu inte är astronomisk så är Manchester United "hela världens klubb" och mycket bottnar i flygolyckan efter Europacupmatchen mot Röda Stjärnan i Belgrad 1958 då planet som laget flög med fattade eld vid starten efter en mellanlandning i München. Sju spelare dog, stjärnan Bobby Charlton och den legendariske tränaren Matt Busby klarade sig – och tio år senare var bägge med och vann Europacupen.

Det är sånt som vinner hjärtan.

Det enda som möjligen kan jämföras med att Manchester United kommer hit den här fredagen är om Liverpool skulle göra det, laget har dominerat engelska ligan i slutet av 70-talet och vunnit två år i rad nu.

Engelska ligan heter det, ja – och är vad som gäller i Sverige vid den här tiden.

Spanska ligan? Italienska ligan? Franska ligan? Inte en människa bryr sig om dem. De finns, men ingen i Sverige kan ju se en enda match.

Och, nej...Liverpool får ursäkta, men när Manchester Uniteds spelarbuss rullar in på Kungsbäcksvägen är det faktiskt större än någonting annat.

I släptåg har man ett hundratal engelska fans ur supporterklubben "Red Army" – men alla är inte på plats än. Två dagar tidigare, sedan United slagit IFK Västerås med 1–0 på Arosvallen, tog 16 av dem en springnota från hotellräkningen och nu har tolv av fansen skrivit in sig under falskt namn på Hotell Aveny uppe vid Södermalmstorg och får tillfälle att se hur det ser ut på polisstationen i Gävle innan de släpps så att de åtminstone hinner se matchen.

Nu för tiden kan alla när som helst köpa Manchester United-souvenirer via "UnitedDirect – The Official Megastore" online – och där finns verkligen nästan allt, en obeskrivligt lönsam business. Utanför Strömvallen, och lite överallt runtom i stan, finns denna augustidag exklusiv möjlighet att införskaffa vimplar, tygmärken, kepsar och möjligen en eller annan t-shirt som supportrarna har med sig.

Det kanske till och med såldes nåt i arresten.

Gefle IF och Brynäs hade 1979 bestämt sig för att slå samman fotbollssektionerna för att få fart på saker och ting efter Brynäs enda allsvenska säsong 1974.

Som ett led i den nya tidens friska tag uppåt och för att visa att fotbollen i stan menar allvar igen görs det samma år en brittisk satsning då Bristol City under ett sommarläger i Sverige kommer för att spela vänskapsmatch, möjligen slutade den med seger 2–0 eller 2–1 men det kan väl kvitta nu?

Bristol City i all ära, men när fotbollsordförande Thorgny Axelsson får klart för sig att Manchester United planerar ett liknande läger kommande sommar fattar han att det är ju det här som är grejen.

Axelsson tänker friskt vågat hälften vunnet och föreningen går in med 120 000 kronor för att få United till Gävle, ett risktagande men med goda förutsättningar att komma ut på andra sidan som vinnare, kanske inte rent sportsligt men ekonomiskt.

Det har räknats ut att det behövs 4 000 åskådare för att gå jämnt upp. Mot Bristol City kom det nästan 5000 och det här är ju så mycket bättre – men för att vara på den säkra sidan bokas en förmatch upp mellan Gefle IF:s och Brynäs veteraner. På planen finns både Sigge Parling, "Kulan" Johnsson och Lars-Göran Nilsson (mest känd från hockeyn som "Virvelvinden från Vuollerim").

Manchester United är på väg att avsluta ett långt försäsongsläger som innefattat besök i Västtyskland, Österrike och Skottland innan avrundningen i Sverige och matchen mot GIF/BIF är genrepet inför ligastarten en vecka senare.

Alla de bästa är med. Ja, nästan alla. Mittfältsstjärnan och engelske landslagsspelaren Ray Wilkins har halkat i en swimmingpool under semestern och sträckt ljumsken, sånt går det ju inte att gardera sig emot. Och skotske landslagsmittbacken Gordon McQueen har åkt hem till Manchester, skadad sedan ett par veckor tillbaka.

Men resten är här och ett par timmar före avspark promenerar de omkring för att inspektera Strömvallens gräsmatta i eleganta klubbkavajer: nordirländaren Sammy McIlroy, lille Lou Macari, såphale yttermittfältaren Steve Coppell, notoriske målskytten Jimmy Greenhoff, målvakten Gary Bailey och nickspecialisten Joe Jordan.

Jugoslaven Nikola Jovanovic är också där, ett exotiskt inslag. Han är den förste spelare född utanför de brittiska öarna som värvats av Manchester United, köpt i januari samma år för 3,9 miljoner svenska kronor från Röda Stjärnan och det är ju en tillfällighet som ser ut som en tanke med klubbens historia i minnet.

Mittbacken är en av klubbens dyraste värvningar hittills och ska ta upp kampen med namn som McQueen, Martin Buchan och Kevin Moran – att det bara blir en säsong och att Jovanovic tvingas lägga av som 31-åring tre år senare på grund av kronisk ryggvärk är det lyckligtvis ingen som känner till.

Spelarna skriver autografer åt bollpojkarna och ser allmänt avslappnade ut, vilket understryks ytterligare en stund senare. När GIF/BIF börjar värma upp 45 minuter innan matchstart finns inga motståndare på andra planhalvan och inte kommer det några heller, inte förrän med några minuter kvar då Unitedspelarna småjoggar ut, gör några korta ruscher och kör lite stretching med armarna över huvudet.

De fortsätter i ungefär samma stil när matchen drar i gång. I Västerås hade United inte ansträngt sig särskilt mycket i onödan och använder samma taktik nu.

Yttermittfältaren Stefan Lundin noterar förvisso flyktigt att många av britterna han förväntas gå i närkamp med är utrustade med väldigt välutvecklade lår – en frukt av de gropiga planer som spelarna ofta tvingas ut på under blöta och ogina vintrar – men GIF/BIF:arna chockar nog till och med sig själva genom att hålla jämna steg med dem vars ansikten de förr bara sett i Tipsextra.

Det finns dock en som utgör den stora skillnaden, med betoning på "stora".

Skotten Joe Jordan har med ett bländande leende skrivit sin namnteckning åt alla som vill ha innan match. Vid avspark finns bara en stor glugg i överkäken där framtänderna nyss suttit. Han miste dem redan tidigt i karriären och gluggen blev hans kännetecken på planen. Den, och en obändig vilja att vinna varenda nickduell.

Mittbacken Mats Olausson är Gefle/Brynäs starkaste huvudspelare och bara 20 år, men han har bestämt sig: skräckinjagande uppsyn eller inte, han ska minsann inte vika ned sig! Efter bara nån minut går han respektlöst upp på ett inlägg – och Joe Jordans armbåge träffar som en slägga rakt över munnen. Det kommer en blick också, som säger "det är nog kanske bäst du håller dig på lite avstånd, grabben...".

Trots chockstarten fortsätter Olausson att kämpa på, men far hit och dit och den ljusa kalufsen rasar ner framför ögonen medan han försöker undvika nya armbågar.

Det här luftvapnet finns det inget försvar emot.

Jordan, han nickar in 1–0 förbi Arne Skalk på Tom Sloans inlägg efter 35 minuter och nickskarvar fram till Steve Coppells nickmål till 2–0 bakom Jerry Lindgren, som står andra halvlek, direkt efter paus.

Nonchalant efter marken, men dominant i luften – så kan man summera Manchester Uniteds 90 minuter i Gävle. Eller så kan man säga att de spelade typiskt brittiskt vid denna tid: kraftfullt, om än primitivt och stereotypt, med extremt fokus på inläggsspel – spelskickliga centrala mittfältare, ytterbackar med främsta uppdrag att sparka ned det mesta som rör sig och explosiva snabba yttrar med den lilla skillnaden att det nu går lite långsammare än vanligt.

Men visst syns det att Manchester United kan spela fotboll. Springs kanske det inte gör, men med ett slags triangelspel löser man många av situationerna med självklarhet ändå. Efteråt är GIF-tränaren Leif Widén imponerad av just denna detalj och säger att här finns det saker att lära.

Och det är faktiskt inte bara Joe Jordan.

Om ungefär två år, i en kvalmatch för England mot Ungern inför VM 1982, resulterar ungraren Jozsef Toths brutala tackling i något som Steve Coppell i efterhand beskrivit som "att någon placerat en fyrverkeripjäs i mitt knä som exploderat" och den skadan hämtar han sig aldrig ifrån trots vissa försök – men här och nu dominerar han stundtals i en ovan central roll på Strömvallen.

GIF/BIF fortsätter trots allt med allt mindre respekt att jobba på och har skapat flera chanser – Lasse Ytterbom och Bernt Björk är båda nära, och vane goalgettern Berra Hellman blir för darrig när han får jätteläget och placerar bollen rakt i magen på Gary Bailey – när sista kvarten närmar sig.

Det är då som ytterbacken Björk sätter fart.

De delar alltid rum när det övernattas på de mer långväga bortaresorna och kanske är det den nära kontakt som växt fram som nu gör att Perra Eriksson undermedvetet förstår vad som är på väg att hända, och drar sig inåt i planen. De där välutvecklade låren som Lundin lagt märke till har på vissa håll börjat stumna lite trots att de inte använts så flitigt och United missar i markeringen.

Björk ser en välbekant kalufs i ena ögonvrån. Passningen är perfekt. Perra får god tid på sig att ladda. Bollen sitter i nättaket.

Efter dusch och ombyte njuter Perra inte bara sin "efter matchen-cigarett" utan även av den känsla endast en dylik drömträff kan frambringa.

Att det blev 2–1 till United går väl att acceptera.

Efteråt är Manchester Uniteds manager Dave Sexton lite avig, säger förvisso att han är nöjd med det mesta – segern, spelet, veckan i Sverige – men det behövs ingen examen i psykologi för att se att han tycker precis tvärtom. Att varmvattnet tagit slut i duscharna är ju en sak, men att vakterna som skulle hålla koll gått hem för tidigt så att Sexton själv tillsammans med delar av spelartruppen tvingas mota ut en hög med United-supportrar som tagit sig in i omklädningsrummet är mer svårsmält.

Lokale sportreportern Ulf "Krigarn" Kriström har dagen till ära fått ett lukrativt extraknäck, han ska lämna referat från matchen till två Manchestertidningar och kämpar efteråt med att krama ur managern några citat. När Sexton säger att det, trots att han är så nöjd, inte alls är säkert att det blir den här startelvan mot Middlesbrough i premiären ser Kriström sin chans.

Det har en tid ryktats att United, som föll på målsnöret när Arsenals Liam Brady gjorde det irrationella valet att gå till italienska Juventus, är på väg att värva Nottingham Forests stjärnanfallare och Sexton-favoriten Garry Birtles – så frågan är given:

– Nähä, då finns kanske Garry Birtles med?

Då tappar Sexton masken, fräser "Det har du inte med att göra!" och sedan åker även "Krigarn" ut.

Han kämpar ändå ihop ett par texter på engelska och skickar iväg via en kontakt i Malmö. Några pengar har han ännu inte fått för jobbet.

Den spektakulära 2–1-reduceringen gör Perra Eriksson till självskriven mittpunkt under banketten på Folkparken senare på fredagskvällen där bägge lagen deltar. Framåt midnatt övertalar han, utan att behöva anstränga sig särskilt mycket, både Jimmy Greenhoff och Lou Macari (och möjligen några till) att följa med ner på stan till Gävles hetaste diskotek Wictoria.

Energinivån är betydligt högre nu än under matchen.

Men nån begår misstaget att fråga Dave Sexton om lov – och då blir det stopp. Det är ju bara en vecka kvar till premiären – som för övrigt kom att sluta med seger 3–0.

Kanske borde publikfesten inspirerat stjärnorna i Manchester United till större engagemang – om det blivit någon.

Lokaltidningarna skrev sina lockande inför-artiklar.

Fotbollsskole-eleverna tågade gemensamt från Stortorget till Strömvallen, kastade upp sina bollar i luften – 570 stycken blev det – men det är högst oklart ifall det ledde fram till rekordnotering och om det gjorde det så finns då inget spår av rekordet när man i dag dammsuger Guinness på nätet.

Förmatchen, med sina affischnamn, spelades.

Men bara 2 409 kom.

Vissa skyllde på att 40 kronor i entré var för mycket för en uppvisningsmatch, andra misstänkte att den halvrassliga vårsäsongen i Norrtvåan sänkt intresset, en del kanske skrämdes av det opålitliga svenska sommarvädret trots att rapporterna från SMHI i Norrköping försäkrade att eventuellt regn i god tid skulle hinna blåsa förbi och några stannade möjligen hemma för att se "Allsång på Skansen" med Bosse Larsson som började klockan 20 i TV2 – men än i dag är det fortfarande en gåta hur det kunde bli så här.

GIF gick 30 000 kronor back och fick plocka av pengarna från de sponsorpaket man sålt innan säsongen för att nå ett nollresultat.

Mittbacken Ulf Sondell sa det kanske bäst:

"Det är skamligt, folk borde gå upp mitt i natten för att se såna här lirare!".

Med tiden har Manchester Uniteds gästspel fallit i glömska, de allra mest inbitna GIF-supportrar står som fågerholkar när saken förs på tal.

Men nu vet i alla fall ni att det har hänt.

Och vi är åtminstone ett fåtal som kan säga "jag var där".

LÄS ÄVEN: GIF:aren som gjorde mål på United: "Det var en riktig pärla"

Mer läsning

Annons