Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kristian Bågefeldt: Jag träffade Lennart Johansson

/

Annons

Man hade ju både sett och hört om den blågula invasionen.

Supportrarna som vallfärdat i massor ned till Tjeckien i takt med att det nya favoritlandslaget skördat framgång på framgång.

Inför matchen mot Danmark på lördagen gör uppgifter gällande att runt 3 000 svenska supportrar samlades i ett grönområde för att ladda.

Snacka om stämning.

Väl på plats i Prag så ville jag känna lite på den där stämningen, redan två dagar innan finalen.

Så jag gav mig ut på stan.

Prag en söndagskväll visade sig vara ett folkligt myller av bästa märke.

Trivsamt och livligt så där som det vanligtvis är när man umgås med de nya intrycken som större städer nedåt kontinenten ofta bjuder på.

Glada, festande människor fanns det gott om. De svenska supportrarna lyste dock med sin frånvaro.

Efter fyrtiofem minuters planlöst kryssande sprang jag, någonstans på gränsen mellan Nové Město och Staré Město (nya och gamla staden), på en gul landslagströja.

Det visade sig dock bli den enda.

Enda trösten är väl att jag inte såg någon portugisisk över huvud taget.

Så supportermatchen leder vi.

Men för att summera söndagens intryck så kan man väl kort sagt säga att staden Prag kanske inte andas EM-final riktigt än.

Som tur är finns det fortfarande tid för att åtgärda det.

Jag tog en tur förbi Eden Arena.

Skådeplatsen där allt det där dramatiska ska inträffa om något drygt dygn.

Platsen där magin ska skapas. Där drömmar ska uppfyllas och historier skrivas.

Försökte få en skymt av planen igenom de gallerförsedda entréerna, men fick nöja mig med att se ett hav av röda plaststolar på den bortre läktaren.

På tisdag är de där plaststolarna fyllda med 21 000 förväntansfulla människor.

Så jag känner mig lugn.

Jag kommer nog att få min beskärda del av stämning och fotbollspuls, trots allt.

I brist på fotbollsrelaterade anekdoter ifrån söndagens Prag så kommer här i stället en ifrån flygresan hit, några timmar tidigare.

Av någon, ännu oklar, anledning så blev min standardbiljett uppgraderad till business class strax innan vi skulle borda flight 491.

Själv såg jag nog mest ut som ett frågetecken, men visst, man är ju inte den som är den.

Det hela slutade med att jag hamnade på samma rad, någon meter ifrån, den forne UEFA-ordföranden, Lennart Johansson.

Att Johansson ju även är en stor AIK-profil, med tretton år som ordförande i ryggen, gjorde att jag redan på förhand anade att han hade god koll på Patrik Carlgren.

Och mycket riktigt.

"En väldigt trevlig gutt", konstaterade 85-årige Johansson när jag berättade om mina planer att intervjua Falusonen inför finalen.

"Ingen världsmålvakt. Men han kanske kan bli", blev det fortsatta omdömet från Johansson som självklart även hade funderingar på hur dramat på tisdag kommer att sluta.

"Det blir 1–1 och förlängning. Där vinner vi med 2–1", var den snabba analysen.

Sedan fortsatte mannen, som länge var en av världens absolut mäktigaste fotbollspersonligheter, med att berätta om den skepsis som uppstod när han, i början av nittiotalet, bestämde sig för att starta upp en ny klubblagsturnering i Europa.

"Ingen trodde på det", konstaterade Johansson när han nu pratade om sitt forna projekt.

Ett projekt som man valde att kalla för UEFA Champions League.

Det man kan säga är väl att Lennart Johansson såg något som ingen annan såg, då för 23 år sedan.

Låt oss hoppas att är lika bra på att förutse utgången av EM-finaler.

Är du på plats i Prag och ska se finalen? Kontakta vår utsände på plats, kristian.bagefeldt@mittmedia.se.

Mer läsning

Annons