Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slaget om Medelhavet – en sömnig historia

Avvaktande. Så kan den fjärde EM-kvartsfinalen mellan Spanien och Italien beskrivas. Så gick det också till förlängning via 0–0, och denpågick fortfarande vid denna tidnings pressläggning.

Annons

Spanien och Italien – då blev det väl händelserikt? Nä, inte direkt. Hela första halvlek blev ett enda långt avvaktande där inget av lagen hade minsta lust att blotta sig för den andre.

Spanjorerna hade något mer boll och rullade den lite mer tålmodigt än italienarna, som då testade att slå några fruktlösa långbollar för att snabbare flytta upp positionerna. Då imponerade Italien mer i försvarsarbetet, Spanien försökte och försökte men hittade inga luckor.

Bästa målchansen innan paus?

Det fanns ärligt talat ingen. Skulle vara en halvvass frispark från David Villa då, men Gianluigi Buffon hade inga problem med att hinna ned och omfamna den bollen.

Allt eftersom andra halvlek tickade på tog Spanien över mer och mer, särskilt sista kvarten. Spanien hade då bland annat bytt in Cesc Fabregas som blev en injektion.

Italien sjönk längre och längre tillbaka – och defensive mittfältaren Marcos Senna avlossade ett distansskott som Buffon först tycktes ha kontroll på men som han sedan tappade i ena stolpen innan faran var över.

Men Italien stack faktiskt upp mitt i alltihop, Antonio Di Natale slog ett fint inlägg från höger och hade inte en otajmad Luca Toni varit på bollen med ena tåspetsen skulle en framstormande Fabio Grosso haft helt öppet läge.

Med fem minuter kvar byttes överraskande Fernando Torres ut, han hade fram till dess inte visat några tydliga trötthetstecken, tvärtom.

Förlängningen inleddes på samma vakande sätt, bägge lagen av förståeliga skäl mycket ovilliga att göra misstag.

Med fem minuter kvar av förlängningen var det fortfarande mållöst.

Mer läsning

Annons