Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Adjö till Olsson – och Kallurtårarna är tyvärr bara uppskjutna

Välkommen tillbaka blev till ett 17 meter långt adjö till OS och en fantastisk karriär.
Christian Olsson blev världens bäste trestegshoppare, och studsade faktiskt ifrån självaste Jonathan Edwards på väg upp på pallen. Kom ihåg det.

Annons

Och kom ihåg VM-silver 2001, EM-guld 2002, VM-guld 2003, OS-guld 2004 som kostade en fotskada och ett borttappat 2005 – men ändå EM-guld 2006 på hemmaplan, och sedan skador och en 375 dagar lång väntan på gårdagens comeback.
Men kroppen svek honom.

Det var egentligen ingen överraskning. Alla hade väl stoppat i sig smärtstillande för att bara att klara av att se Olsson ta sats.
Bära eller brista.
Det brast.
Han gick ut på Stockholm Stadion, försökte – men en sån där känning i en baksida, som är idrottsuttryck för ett litet helvete, fick solen att gå ned mycket snabbt.
Olsson kommer inte att försvara sitt OS-guld. Han sa inte adjö i går, men hans kropp gjorde det.

Men om det fanns anledning att vara beredd på att Olssons sista hopp skulle rinna ut i sanden, så var beskedet om Sanna Kallurs känning i en baksida (just det!) desto mer skrämmande.
Olsson satsade så där lagom.
Kallur valde att inte chansa, utan behöll Pekingbiljetten nedpackad i träningsväskan.
Sanna Kallur har inte sprungit ett häcklopp sedan Bislett Games 6 juni, och före det bara ett lopp.
Att konkurrenter som Michelle Perry, Joanna Hayes och Perdita Felicien av olika skäl missar OS hade gett Kallur ett gyllene chans till ett OS-guld.
Men kroppen sviker henne också.
Tyvärr.
Jag tror hon åker till Peking, och hon kommer till start i försök, kanske semifinal – men nånstans kommer det här också att sluta i tårar.
Precis som VM-finalen i Osaka.

400-meterslöparen Johan Wissman hade redan lämnat återbud. Känning i en...just det, baksida. Huu.

Ett ojojoj. Naide Gomes är faktiskt en sån där gammal mångkampare som hamnade i samma tävlingszon som Carolina Klüft och trots ett VM-guld inomhus gav upp och blev längdhoppare.
Nu visade hon vad som krävs för en medalj i Peking, genom hopp över 7,00 och 7,04.
Statistiken och nutiden talar för att det blir enormt svårt för Klüft (6,71 i går på tredje plats) att nå ända fram i Peking.
I går Klüft utklassad, men hon var i alla fall frisk.

Ett ajajaj till. Spjutkastaren Magnus Arvidsson är långt ifrån OS-formen efter sin fotskada. Bara 78,26.

Holm däremot. 2,30 ger inga medaljer, men vann gjorde han – och han är faktiskt det stora svenska OS-hoppet. Jag tror faktiskt han blir historisk med ett andra guld.

Asafa Powell vann loppet.  Usain Bolt vinner dock på coolhet.
Lång och gänglig, och medan i stort sett varenda sprinter i övrigt i världen valt att kroppsmåla sig i olika färger via supertajta, vindutprovade dräkter – springer Bolt i ett sladdrigt linne.
Han verkar, ungefär som fjolårets höjdhoppande komet Donald Thomas, bara ha förvirrat sig in på en friidrottsarena – även om statistiken berättar att han hade rekordfart upp redan som 15-åring.
Men vilken duell det blir i Peking. När amerikaner (litervis), britter och en kanadensare, under lång tid har dopat bort just titeln Världens snabbaste man så är Jamaica på väg att bygga upp förtroendet igen.
Powell vann i går.
Jag håller på Bolt.

Vill ni ha en duell till att vänta på?
Färske kubanske världsrekordhållaren Dayron Robles mot regerande olympiske och världsmästaren Liu Xiang.
Robles verkligen flyger fram över häckarna i år, och en elegantare häcklöpare har jag inte sett sedan Colin Jackson.
En miljard kineser tycker nog annorlunda.

Mer läsning

Annons