Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengtsson blickar mot guld på okänd mark

Det finns hopp för svensk friidrott. Och det största heter Angelica Bengtsson. I Gävle gör hon efterlängtad SM-debut utomhus.

– Jag skulle ju väldigt gärna vilja vinna där...

Annons

Bengtsson blickar mot SM-guld – på okänd mark

Det är presskonferens inför DN-galan och brasilianska stavhoppsstjärnan Fabiana Murer tittar lite skamset ned i golvet när hon får frågan hur högt hon hoppade när hon var 18.

– Tre och sjuttio tror jag...

Det var länge sedan Angelica Bengtsson klarade den höjden. Sanningen är ju att ingen någonstans någon gång hoppat så högt som Angelica gör, i samma ålder.

När man ser henne är detta aningen svårt att förstå. Hon må vara det största hoppet, men inte alls stor i övrigt – men krängde sig för ett par veckor sedan över svenska rekordhöjden 4,57, tog med självklarhet JEM-guld på samma gång och är kvalificerad till VM i Daegu i Sydkorea som startar 27 augusti.

För låt er inte luras av längd och storlek – den här tjejen är det största svenska hotet mot ett världsrekord sedan Patrik Sjöbergs tid.

– Visst ska jag kunna klara Isinbajevas notering nån gång i framtiden, det tror jag säkert, säger Angelica utan ett spår av kaxighet.

Hon har anledning att tro det. Här är Bengtssons resultatutveckling:

- 13 år – 3,40

- 14 år – 3,90

- 15 år – 4,12

- 16 år – 4,37, inomhus: 4,30

- 17 år – 4,47, inomhus: 4,63.

- 18 år – 4,57 hittills och tja, ska vi säga 4,64 på Gunder Hägg-stadion då kanske?

Angelica siktar själv på att klara 4,70 nån gång under året, och ligger saken i släkten så kan det bli i Gävle.

– Jag har själv aldrig tävlat där förr, men min syster Victoria har gjort det. Och jag vet att hon sagt att hon presterade bra där, säger Angelica.

Arenarekordet på 4,50 från 2005, satt av tjeckiskan Pavla Hamackova, ligger absolut risigt till och Kirsten Belins notering från SM 2002, 4.33, kommer troligen att ryka all världens väg.

Men frågan är om inte själva SM-guldet är viktigare än höjden.

– Alltså, helst av allt vill jag vinna. Men om jag skulle vinna på typ 4,20 är jag ju inte nöjd med det. SM är ett bra tillfälle att slipa på VM-formen så jag vill absolut hoppa högt också.

Angelica har haft SM utomhus i blicken ända sedan 2009, då hon ansågs för ung för att få tävla i seniorsammanhang och blev så förbannad att hon bytte klubb från Växjö till Hässelby.

Nu ska det äntligen bli av, och hon kan tävla helt avslappnad.

– Det var så skönt att klara det svenska rekordet i Tallinn, jag hade ju jagat det i två år. Och samtidigt viktigt att klara VM-kvalgränsen. Vi ska förresten ha ett VM-möte med alla som ska dit under SM i Gävle, säger Angelica förväntansfullt.

Största hotet mot guldet, om det ens finns nåt, är 21-åriga Malin Dahlström från Ullevi.

– Vi möttes på inomhus-SM förra året och då vann jag. Och så vann jag i lag-SM nu senast också.

• Hur förbereder du dig inför SM och VM?

– Jag kommer att träna på som vanligt, försöka vara hemma så mycket som möjligt.

Enda skillnaden kommer väl vara att hon själv kan ta sig till träningarna utan att pappa Glenn, tillika tränare, behöver sitta vid ratten.

– Ja, jag håller på att ta körkort och ska köra upp nu på torsdag i Sölvesborg. Det är nervösare än att tävla. Hoppa stav kan jag ju...

När det är fixat kommer hon dock snabbt att få rutin. Hon har åtta mil till stavträningen och tio mil till gymnastikträningen.

Men när Angelica väl är framme vet hon exakt vad som behövs för att hon ska kunna fortsätta klättringen mot Isinbajevas 5.06.

– Jag tränar alltid kroppskontroll. Men jag har fokuserat mycket på ben på sistone. Löpningen är min svaga sida. Jag är fortfarande för långsam.

– Om jag kan springa snabbare innebär det att jag kan hålla högre upp på staven, och det gör att man lättare kommer högre. Man kan ändra isättningen och göra den ännu bättre.

• Du ställdes mot de allra bästa på DN-galan. Hur är det att börja tävla mot seniorer?

– Stor skillnad. Jag har oftast hoppat ensam på tävlingar, nu får jag vänta på min tur och det är jag inte van vid. Men att möta de bästa ger ett bra kvitto på om jag tränat rätt och är på rätt väg.

• Du hade skadeproblem som gjorde att du inte kunde förbereda dig ordentligt inför den här säsongen. Hur är det med dig nu, ingen risk att du behöver vila dig i VM-form och skippar SM?

– Nej, det är ingen fara. Det var benhinnorna, eller om det möjligen var nån sträckning – men nu har jag inga problem.

• Man kan säga att du kommer till Gävle i toppform.

– Ja, i styrka och spänst har jag inte förlorat nåt. Jag trodde jag tappat i kondition – men jag gjorde ju 18 hopp i Tallinn och klarade av det bra så...

• Du hamnar mer och mer i blickfånget, och i Gävle är du ett av de stora affischnamnen. Börjar du känna av pressen?

– Publiken pressar mig inte när jag tävlar – jag har största pressen på mig själv. Visst är det tråkigt om de som tittar bli ledsna om jag inte hoppar högt, men jag blir lika ledsen själv.

Mer läsning

Annons