Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elov nådde målet i Chamonix – efter 30 timmars löpning

/

Ultralöparen Elov Olsson stod för sin största utmaning – 17 mil bergslöpning runt Mont Blanc-massivet.
Då kände han redan efter några kilometer att benen inte fungerade som de skulle.
Sedan sprang han ändå vidare.
I 30 timmar, 2 minuter och 5 sekunder.

Annons

Det går efter den prestationen inte att be Ockelbolöparen berätta om loppet. Det skulle ta en stund, och:

Han kommer inte ihåg allt.

Han såg inte alla vackra vyer.

Han slogs i stället med sina egna demoner, minut för minut, kilometer för kilometer och alptopp upp och alptopp ned.

– Jag kände direkt att dagsformen inte var den bästa. Det gick bra att springa på platten, det gick okej att springa utför – men jag hade ingen fart alls i benen uppför. Det kändes som jag gick ned i nån slags viloläge så snart det var uppför – och i stället fick jag kämpa för att hålla mig vaken.

Vaken?

– Ja, precis – jag höll på att somna flera gånger. Jag fick verkligen kämpa med mig själv för att fortsätta.

Ultra Trail Mont Blanc tillhör topparna i ultralöparvärlden med sina enorma utmaningar. Banan är 16,8 mil och rundar just Mont Blanc och passerar toppar i Frankrike, Italien och Schweiz – och totalt har löparna att klara av över 10 000 meter i höjdmeter.

Omänskligt. Närmast omöjligt.

– Nånstans efter fyra timmars löpning funderade jag på att bryta. Jag märkte ju att jag aldrig skulle klara av att springa på runt 22 timmar som jag hade hoppats på. Men...jag bestämde mig för att fortsätta.

För att sätta in det i nåt slags Svensson-perspektiv så är skillnaden mellan målsättningen på 22 timmar och de 30 timmar Elov höll på en arbetsdag. Utan lunch.

Det innebär många hjärnspöken att hålla borta. Såna som skrek "lägg av, stanna" så det ekade mellan alptopparna.

– Jag fokuserade på att äta och dricka vid alla stationer som fanns och av det jag hade med mig. Och jag sjöng för mig själv, pratade med publik när det fanns sådan – och så hade jag uppbackning av kompisen Johan Lantz som åkte runt och hejade och pushade på mig på fem-sex ställen i tre länder.

– Och så pratade jag i mobilen.

???

– Ja, med Johan igen. Man måste ju ha en mobil för säkerhets skull, och det var bra att höra hans röst då och då.

30 timmars löpning alltså. Utan sömn, det är ju jobbigt bara att hålla sig vaken så länge utan att springa.

– Men jag sov också. Totalt i, vad blir det – 13 minuter. Det var efter halva banan och vi hade passerat Courmayeur och kom in på en stig och jag kände att jag gick in i väggen. Så jag lade mig ned, ställde timern på fem minuter och sov. Sedan reste jag mig upp och sprang vidare, men kände att det inte gick – då tog jag en ny paus – på åtta minuter.

Sedan var det slutvilat för det loppet. Men inte slutslitet.

Slutfasen, när Elov verkligen jobbade på övertid, tog sin tid.

– Jo, sista två milen var verkligen tuffa. Det var ett ställe där en utförslöpning på tre kilometer tog 53 minuter. Femtiotre minuter på tre kilometer. Då går det inte fort.

Till slut nådde Elov målet i Chamonix och fick tiden 30.02,05 och fick placeringen 94 i sin klass. Totalt var det runt 1 600 ultralöparen som genomförde den våldsamma utmaningen.

När vi når Elov sitter han på en uteservering i Chamonix och tar sig en öl, som en vanlig människa. Och känner sig?

– Rätt okej. Nu blev det ju så att jag körde loppet på autopiloten så jag tog inte ut mig fullständigt... Jag gick ju mål natten mot söndag, men jag kan faktiskt gå hyfsat redan i dag måndag. Men jag väntar nog med att jogga några dagar till.

Och fortsättningen?

– Haha, nu ska vi slappa och ta det lugnt några dagar och njuta av omgivningarna här. Men menar du lopp så blir det nog bara några kortare under hösten.

– Inget över 100 kilometer i alla fall. Jag kanske provar att springa fort på nån asfaltsmara, jag har ett personbästa på 2.45,28 där.

Rena sprintloppen alltså, efter Ultra Trail Mont Blanc.

Mer läsning

Annons