Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

59,06 utan nånting - men tre poäng och en femteplats!

Det första målet kom efter 25 sekunder, det andra när 29 sekunder återstod.

Resten av de 59 minuterna och sex sekunderna ishockey var...vi kan väl säga försumbara.

Men tre poäng till Brynäs.

Femte plats i elitserien, säsongens toppnotering.

Hade Brynäs inte haft HV71 på bortaplan på lördag så kunde vi slagit in hösten i ett rätt stort färgglatt paket med vackra snören som lätt hade dolt en del snedskär.

Annons

Egentligen var det så här. Brynäs vann matchen redan innan den hade startat, när Anton Rödin gled in i Timråzonen och överraskande snärtade upp 1–0 bakom Juha Pitkämäki.
Det räckte egentligen.
Det, och en rejäl arbetsinsats utan utrymme för alltför avancerade offensiva insatser även om jag såg både backen Simon Bertilsson och Calle Järnkrok på väg mot en JVM-form som förbundskaptenen Roger Rönnberg kommer att gilla.
Samt förstås en målvakt som höll nollan för andra gången i sin 15:e match. Gör man det, kan man i alla fall inte förlora. Inte ens i ishockey, där det mesta annars kan hända.

Tränaren Perra Johnsson var föga överraskande den mest underhållande i Timrås avdelning under matchen. Kanske inte i båset, men från sina spelare på isen hade han noll eller ännu mindre konkurrens.
Men Johnsson stormade ut från båset och iväg mot omklädningsrummet redan innan matchen var slut.
Vansinnig för domslutet bakom Brynäs 2–0?
På väg att sparka någon annan spelare?
Ursinnig över de egna spelarnas brist på målmedvetenhet.
Svaret var..."jag trodde faktiskt matchen var slut. Det var ju bara några sekunder kvar när det var nedsläpp, så jag gick iväg. Sedan vände jag mig om – och undrade varför alla andra var kvar".

Matchen? Jag var tydligen den siste som gav upp, för lite småfrälst av storspelet mot Linköping i tisdags stod jag och hoppades på något liknande.
Nån gång i andra perioden, började jag tänka på annat.
Det gjorde säkert flera andra också, för publiksiffran började återigen med en 4:a den här decemberveckan och de som hade pressat in sig på den snöfyllda parkeringen utanför behövde inte trängas inne i Läkerolen. Det var de verkligt trogna som var här, och segern och trepoängaren var för dem.

Medan matchen malde på, tänkte jag på vägen hit. Det har väl inte direkt varit någon helfestlig tysk höst, men att Brynäs nu är femma – okej, marginalen är väl inte bredaren än den offensiva blå linjen till underdelen av tabellen – sitter naturligtvis ihop med att någonting har tätnat där längst bak. Men jag glömmer absolut inte Svedbergs spel i Luleå i lördags.
Men annars:
Mattias Ekholm – vilket genombrott.
Jakob Silfverberg – vilken fortsättning på genombrottet.
Nils Ekman – vilket vansinnesutbrott, men 80 000 spänn och fem matchers avstängning räcker för mig. Lägg ned resten.
Brynäsklacken – vilken feststämning. Jag vet också att Brynäsledningen verkligen vill lyssna och gör det och så sent som i måndags träffade företrädare för en av supporterklubbarna. Det är alltid en avancerad piruett att hylla sina egna supportrar, och nån slags nolltollerans mot dessa samtidigt som andra gör en Hardy Nilsson och blundar för bengaler och slår dövörat tlil knallskott.

Jag hörde naturligtvis fel, men jag tyckte speakern sa att Thomas Tallberg satt i den där sponsrade soffan i Läkerolen. D-e-n Tallberg? – han som var tredje länk i guldkedjan från –93 tillsammans med Andreas Dackell och Jonas Johnson.

Timråmålvakten Gustaf Lindvall, som hoppade in i andra perioden och tokspelade i tredje, är tydligen reserv. I Sundsvall. Det hade man aldrig kunnat tro.

Nr 36 452. Inte nu heller. Men jag ska få vara med om en dragning, så jag ser att det går rätt till.

Mer läsning

Annons