Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alldeles för spännande, Brynäs!

Alldeles utmärkt, Brynäs!

Alldeles strålande, Brynäs!

...men till slut – alldeles på tok för spännande, Brynäs!

3–2 var lite av smartness, lite av dårskap, lite av förvirring och lite av varje egentligen och givetvis mycket av det hockey kan hitta på – men det var till slut mest av allt 3–2 mot AIK och säsongens första bortaseger.

Annons

Först som sist, isens bäste spelare. Medan Czarnecki snabbrenoverat femmorna bara några matcher in i säsongen för att få ihop en anständig formkurva, finns det en spelare som har någon kurva alls.
Mattias Ekholms åtta matcher korta elitseriekarriär har formen av ett streck som pekar uppåt – och i slutet av det kan man ana en pil som glatt uppkäftigt har riktningen mot hockeyhimlen.
Lars Jonsson, den vi normalt vill kalla stjärnback, tvingades sjukskriva sig före nedsläpp. Jörgen Sundqvist är den ständige krigaren, Andersén (personligt med fyra utvisningar i tät följd i går?) har redan klass, Simon Bertilsson tänker nog spela JVM – men störst, bäst och vackrast var Mattias Ekholm.
Det var honom Brynäs lutade sig mot när AIK kastade alla hämningar upp på läktaren och i alla fall försökte leka hela Hovet stormar.
Vilken back Brynäs har hämtat från Mora. Räkna kallt med att Pär Mårts tar ut honom i den första landslagsturneringen Karjala cup i mitten av november.
För som Mårts säger – de bästa ska spela.
Ekholm är redan en av de bästa.
Så häftigt.

I två perioder hade matchen en utveckling som jag är säker på att Czarnecki, Tommy Jonsson och Janne Larsson sitter i tränarrummet i Läkerolen och dagdrömmer om över en mugg kaffe.
Brynäs dominerade nämligen taktiskt och tekniskt och placerade AIK där nykomlingen hörde hemma – långt ut i sarghörnen och långt ut i skottvinklarna. Två smarta mål – Rödins inbrytning som bäddade för Clarkes enkla premiärmål var mod och fantasi i ett och kontringen med Somervuori–Silfverberg var direkt dödande – gav en ledning som hette 2–0 men som såg ut som det dubbla.
Det var ett perfekt bortaspel, där målvakten Niklas Svedberg tilläts växa och nu totalt sett inte släppte en slapphänt retur.
Brynäs var på väg mot en bekväm bortaseger, när köbrickorna till utvisningsbåset delades ut och AIK tog chansen i spel fem mot tre.
Så nära som AIK kom var man egentligen inte. Så spännande som det blev, borde det inte ha varit.
Men hockey är hockey, och därför sitter trepoängaren alldeles perfekt i tabellraden. Seger hemma, seger borta – en kort, men ändå en segersvit.

Det här var en match där vår nya Golden Boy faktiskt inte var den mest lysande, men Calle Järnkrok gjorde ändå sitt femte mål (tom bur) för säsongen.

Niklas Czarnecki sitter just nu med ett vinnande lag, och en anledning är att han redan så tidigt som i sjätte omgången inte tvekade att ta död på sina älsklingar. Kedjorna med superveteranerna och superungdomarna slogs i sär, trots att Czarnecki troligen hade skrivit in dom med bläck på taktiktavlan.
Först förlust mot Skellefteå, sedan seger mot Färjestad och sedan mot AIK. Operationen lyckades.
Nu fungerar det bättre. Brynäs kommer inte heller i år att vara någon poängmaskin, men compact living är ett levnadssätt i tiden även i modern idrott. Brynäs måste leva på sin defensiv, och gör det.
I går rullade matchen snabbt in i Brynäs tankebanor, men Czarnecki pysslade ändå med ett intressant drag. Den utdömde och uthängde Dale Clarke spelade inte när isen var som störst i några box play, och inte i andra extremt utsatta lägen.

I morgon Ove Molindagen. Med självaste Tom Bissett som hedersgäst på isen. Måste ses.

Mer läsning

Annons