Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen!

Den här krönikan skulle kunna handla bara om stolp- och ribbträffar, om nästan-mål-upplevelser för Brynäs.

Den skulle kunna handla om Niklas Svedberg, den plötslige och efterlängtade målvaktshjälten.

Den skulle kunna handla om straffar, straffar och åter straffar.

Men mest nöjd är jag att få skriva om en alldeles fantastisk hockeymatch igen, efter en rad av krönikor i veckan som varit spetsade med så mycket annat.

Annons

Det här med straffar kan man ha och inte ha i elitserien, men till slut blir det mer än spännande. Det blir det därför att Brynäs hade spelat sig fram till sex straffavgörande före den här kvällen – och förlorat samtliga.
Nu. NU!
Nu blev straffläggningen en alldeles egen match.
En match som var lika bra, spännande, utdragen och dramatisk som de andra 60 minuterna.
20 straffar, där matchbollen skickades fram och tillbaka mellan lagen. HV71 var nära segern två gånger, men Brynästränaren skickade då ut Eero the Hero som gjorde mål och skickade duellen vidare. Kahnberg hade chansen för Brynäs, Silfverberg hade det två gånger, Eero två gånger – innan han på sin femte (!) straff avgjorde allting.
Jisses, vilken skön show.

Ingen, inte ens högt utbildade hockeytränare, möjligtvis Leif Boork kanske, kan dock förklara varför det en tisdag kan spelas en match mellan Brynäs och AIK och det en lördag några dagar senare spelas en match mellan Brynäs och HV71 – och det knappt ser ut som samma sport, än mindre samma nivå och absolut inte att ett av lagen är identiskt.
2–3 i tisdags, efter straffar, och jag har fortfarande träsmak i stora delar av kroppen efter den antiupplevelsen.
3–2 på straffar i går, och även om jag har lovat mig själva att inte skämta om saken, så skulle jag ha kunnat dansa på ett bord medan jag skrev – och då kan jag inte ens dansa.

Brynäs tog nu poäng för sjätte matchen i rad, och även om det av nån anledning aldrig verkar kunna bli två trepoängare i rad så här poängen smattrat in så här: 3–1–3–1–3–2.
Totalt 13 på sex matcher, och med tanke på hur en del lag (Södertälje – 20 poäng på de senaste åtta matcherna; AIK – tio poäng på de senaste matcherna) uppträder behövs det.
Nu med elva matcher kvar av nedräkningen till slutspelet (?) har Brynäs fyra poäng ned till det strecket.
På tisdag Modo hemma – kalla det gärna sexpoängsmatch eller något ännu vassare.
På torsdag Frölunda borta – kalla det något liknande.
På lördag Djurgården hemma – kalla det, tja det finns inte en lugn hockeystund under återstoden av elitserien.

Brynäs sov i tre-fyra minuter under inledningen mot serieledarna och regerande mästarna. Straffet blev 0–1 – men botgörningen blev en kontrollerad, men vansinnigt läcker offensiv av Brynäs som fick 5 856, minus endast enstaka HV-fans, att glömma alla bekymmer för en stund.
Jag hörde klangen från fyra fräsande stolp-ribbträffar (Clarke, Granström, Hansen och Clarke igen).
Jag såg Kahnberg vara Kahnberg igen, och då vet ni!
Jag såg superjunioren Johan Larsson matchas flitigt – och så bra han var. Det får bli en rejäl kärleksförklaring till den unge mannens hockeyförmåga senare under vintern.
Jag såg Lauritzen (tusen gånger), Eero the Hero, Nordquist, Andersén, Larsson och en massa andra vara s-å nära ett mål.
Och när HV71 tog ledningen igen och verkade stjäla varenda poäng gjorde Mads Hansen av alla människor mål. Den sympatiska norrmannen som vi faktiskt varit på väg att skicka till Manglerud Stars eller Vålerenga eller nån annan storhet på andra sidan gränsen, trots att han har ett år kvar på kontraktet med Brynäs – för bra har han inte varit.
Men nu. Till slut. Straffseger. Äntligen!

Mer läsning

Annons