Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brynäs kunde ha fått vinna - till en gammal hjältes ära

Den här kvällen var för Håkan Wickberg.

Det märktes. Det kändes. Det tog till och med tag i en match där Niklas Czarnecki hade tvingats gå skallgång i juniorernas omklädningsrum för att få ihop sitt lag.

Annons

ofta jag skriver och tycker så här, men Brynäs – från Läck där bak till 18-årige debutanten Joachim Rohdin vid andra kortplanket – var värt en poäng i går.
Mycket mer hjärta än så där kan man inte plocka ut ur ett lag.
Så det var även en match för Håkan Wickberg – tack för den.

laguppställningen var det.
Markström var plötsligt skottskadad, en back var borta sedan tidigare (Jonsson), en annan försvann nyligen (Kokko), en tredje blev sjuk (Sundqvist) och en fjärde var i högsta grad ursäktad av barnafödande (Nolander), och en veteranforward (Dackell) hade också tagit skadeledigt.
Hade Brynäs inte tagit tre raka segrar, så hade vi snackat krisläge.
Nu kom 90-talisterna in i skock, och det gick alldeles utmärkt.
I en match som inleddes med en tyst minut över en mycket stor hockeyspelare, övergick i nationalsång av luciakören (mycket vackert och värdigt, Brynäs – tack för det), fanns utrymme för änglaspel.
Det är därför en poäng eller en seger hade varit på sin plats.

t det skulle gå vägen, och jag var inte ensam. Vi var lite färre än 5 000 i Läkerolen i går, men merparten var där för att fylla luckorna i sitt lag och hur ofta hör man taktfasta applåder redan i den första perioden.
Visserligen höll Brynäs inte undan i första perioden. Magnus "Jag-kan-visst-än" Kahnberg var het och iskall vid sitt friläge och gjorde 1–0 men HV71 kvitterade. Och i den sista kom dock målen som skapade segermarginalen.
Men ändå.
Brynäs plockade ut det sista, reducerade och fick till slut press på HV71 i slutminuten med sex utespelare mot fem. HV71 kanske inte spelade som i ett slutspel, men var just därför ett lag som Brynäs kunde utmana trots problemen med laguppställningen.

nämna att Alexander Sundström spelade back för att Brynäs skulle få ihop laget. Hans förvandling fastväxt i utvecklingen till trygghetsfaktor är imponerande, det borde jag skrivit långt tidigare.

r inte åka hypotetiska hockeybågar och skriva att med Jacob Markström hade Brynäs vunnit, för nu var det Eddie Läck som stod och han var bra.
Det behövs, för det är hans tid nu. Han får säkert stå mot Linköping på lördag också, och sedan kommer de fem matcherna (Frölunda hemma på annandagen, Modo borta, Linköping hemma, HV71 borta och Modo hemma) när Markström jagar JVM-guldet i mästerskapet som har sin final den 5 januari i Saskaton.
Sedan vet vi inte. Markström kan också, som i fjol, drabbas av post-JVM-syndromet som slagit till förr.
Läck måste göra en Lindbäck, Brynäs andramålvakt som växte i fjol när det behövdes.
Sedan är det bara runt 20 elitseriematcher och nån i slutspelet (!) kvar, innan Markström sticker till Florida Panthers för en lång NHL-karriär.

hjältarna försvinner tidigt numera.
En del gamla hjältar försvinner också alldeles för tidigt, och alla hinner inte få alla hyllning medan de är i livet. Därför var det skönt att se att vepan med Håkan Wickberg har sin värdiga plats under taket i Läkerolen mitt i den övriga storhetstiden.
På isen var ytterligare en generation av tänkande hockeyspelare, en som sån Håkan Wickberg var, i full utveckling. Calle Järnkrok har fått Nicklas Bäckströms tröja nr 19 – och den sitter faktiskt rätt bra. Järnkrok var mycket bra, och Joachim Rohdin var en spännande debutant.

Djurgården–Rögle 5–1. Nu vet vi vilka lag som ska kvala. Nu kämpar resten (ja, inte HV71, Linköping och några till, förstås) om slutspelsplatserna.

Mer läsning

Annons