Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Galet och glatt - tack för det

Efter 18 sekunder hjälpte "Honken" till och stötte pucken i mål.

Det var bara början på galenskaperna, när Brynäs och Skellefteå gick in i ett vilda västernhockeyläge som fick mig att glömma saker som man gärna vill glömma.

Som Brynäs avslutning i måndags.

Som Jämtinhjärnans senaste kortslutning.

Annons

Ibland behöver man såna här matcher. Matcher som bara är matcher och som bara är kul, underhållande, fräsande händelserika och dramatiska – men ändå helt befriade från höstens avarter.
Såna där matcher där man kan luta sig tillbaka och njuta.
Om man kunde.
För det här var ännu mer. Det var en hockey som ("Det hände mer i en period än på flera matcher", utbrast faktiskt förbundskaptenen Pär Mårts) det inte gick att ta ögonen från.

3–1 låter inte som det jag försöker beskriva, men sedan har vi skottstatistiken 41–29 och bilden blir väl lite klarare.
Det första lite slumpartade och besvärande målet i egna buren störde märkligt nog inte Brynäs. Eller också var det tvärtom. Ingen var obesvärad av avslutningen mot AIK, och den förlusten hade inte tagit på annat sätt än en påminnelse om att man måste göra jobbet.
Gör man det, så vinner man matcher.
Gör man det, så vinner man matcher som den i går och då kommer hela paketet på en gång; underhållning och poäng.

Till slut blev resultatet exakt det i Skellefteå förra veckan. Senast Brynäs vann. 0–1 mot Färjestad och 2–4 mot AIK behövde verkligen inte ha någon negativ fortsättning – och istället blev det alltså 3–1. Och precis som i Skellefteå Kraft Arena, 2–1 till Brynäs som kompletterades med 3–1 i en lämnad tom kasse.
Seger igen för Brynäs, och tredje plats i en elitserie där man aldrig ska förlora tre matcher i rad.

Kvällens trio hette Basse, Nordan&Ollas. Kedjan med Sebastian Lauritzen, Jonas Nordquist och Jesper Ollas stod för samtliga tre mål.
Lauritzen för den viktiga kvitteringen redan innan fem minuter hade gått där han utnyttjade Joacim Erikssons kanske enda blotta för kvällen och placerade in pucken vid första stolpen; Nordquist för 2–1 i en bur som Ollas hade öppnat och Nordquist igen i en heltom bur som Simon Bertilsson hade fixat.
Mitt i alltihopa, alla skott, alla möjligheter, alla händelser och framför allt alla räddningar (tack för dessa, "Honken" – tack, tack, tack) noterade jag vad kyla och smartness betyder.
Simon Bertilsson hade en halvmöjlighet att skjuta 3–1 i tom bur, men en miss hade gett Skellefteå en spelvändning och en sista kvitteringschans – så Brynäsbacken valde att transportera ned pucken till kortsargen, böka och stöka tidsvinnande innan pucken till slut rann iväg till Nordquist.
Bertilsson har haft en härlig höst i ett lag som tydligen konstant ska lida backbrist.

...men om ämnet är ändå är backar så är det bara att slå fast att Lars Jonsson är ett mysterium som måste utredas ordentligt.

Nu gick det ju vägen ändå, men Brynäs fruktade powerplay-vapen har trubbats av på bara en vecka. Senast Brynäs gjorde ett sånt mål var faktiskt när Johan Larsson styrde in Ryan Gundersons puck till 2–1 mot just Skellefteå i förra veckan.
Sedan sju försök mot Färjestad, tre mot AIK, och nr 11, 12, 13 och 14 mot Skellefteå.
På lördag behövs ett eller två såna mål mot Färjestad i Löfbergs Lila Arena.

Bandy. Jag rättar mig själv. Erik Pettersson, SAIK-talangen, har inte gjort tre raka straffmål. Han missade en mot Västerås. Å andra sidan, ännu mer imponerade av en 16-åring att dunka in den mot Kungälv med tanke på det.

Det var tydligen bara 13 210 kronor i potten i går, så jag väntar på min tur.

Mer läsning

Annons