Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glöm....aldrig det här sveket, Brynäs

I fredags en bra hockeymatch med ett bra Brynäs som förlorade knappt.

På måndagskvällen en usel hockeymatch med ett dåligt Brynäs som förlorade när tilltron till den egna förmågan gled över i lättja och lathet, och till slut total pinsamhet.

Tur att bara var 4 486 där, säsongens sämsta publiksiffra, så inte fler drabbades av det här svidande sveket när 2-0 mot AIK blev 2-4.

Annons

Tränaren Tommy Jonsson gick troligen på betablockerare, eller rentav något lugnande efteråt. Han svarade på frågor, försökte analysera, han hade fått på sig en diplomatisk mask där kraftutryck filtrerades ut till ordet "besviken".
Tommy Jonsson var inte...besviken efter kollapsen mot AIK.
Han var lite mer än...besviken.
Han var rätt mycket mer än...besviken.
Han kokade egentligen inombords, var förbannad på det mesta och vill nog egentligen skrika:
"VA FAN HÖLL VI PÅ MED DÄRUTE? VAD GJORDE NI?? VAD GJORDE JAG???"

Översatt i en kort matchanalys var det en match där Brynäs startade bra, men fick ett billigt 1–0 med sig och hade 2–0 efter halva matchen – och trodde att det räckte med att bara hoppa in på isen då och då.
Rätt typiskt för slarvet och nonchalansen var sekvensen vid det som fick in AIK i matchen. Jonathan Granström fick en knäpp idé om att försöka skjuta rakt igenom en AIK-spelare, spelet vände, resten av Brynäs stod med hockeybyxorna nere – och Patric Blomdahl hamrade in reduceringen.
I sista perioden gjorde AIK 3–0 på Brynäs. I Läkerolen. Serietian utklassade seriefyran, för när erbjudandet om att få med sig alla tre poängen hem till Stockholm blev uppenbart för AIK-spelarna så nappade man på det.

...det här såg jag redan i fredags, och det är en balansgång. Brynäs har ibland en sån fart och fantasi att man lätt passerar den osynliga gränsen och väljer att briljera istället för att leverera. Det ska inte bara göras mål, det ska se snyggt ut också.
Läckert om det går vägen – livsfarligt om det blir en lirstil.

Men nu ska man också ha det här klart för sig. Det är i mitten av november. Det var alltså en sån där match som man spelar för att det ska bli 330 totalt under en elitseriesäsong.
Det är en sån där match vi kan ha glömt (förhoppningsvis) redan på torsdag då Skellefteå kommer till Läkerolen.
Det är en sån där förlust, och ett sånt där förbryllande oacceptabelt uppträdande som man inte ska skaka av sig, utan fundera över både en, två och tre gånger.
Det är såna här förluster som skapar en riktig vinnare framåt våren, om man nånstans bestämmer sig för att...aldrig mer.
Spelarna. De för kvällen till slut odugliga (fast det var kul att se Jakob Silfverberg igen).
Tränarna. Den för kvällen mumifierade coachen Tommy Jonsson. Det är sånt här han måste se innan andra ens behöver se det.

...det fanns faktiskt chips (och ostkrokar) kvar från i fredags på pressläktaren. Det var det enda som påminde om den matchen.

Det hockeybefriade alternativet? Det finns såna. Troligen hade jag valt nyhetsblocket i SVT1 (även kulturnyheterna), nåt gamalt avsnitt av 2 1/2 män på sexan, och sedan Den som dräper på TV4.
Men det här var en måndagskväll som kom och gick. Och hade man otur att det var enda gången på en hel säsong som man valde att gå på hockey ska man vara glad om man blev bjuden.

...utstuderat byter jag försäljare varje gång, så den här 50/50-lotten köpte jag av en kille jag intervjuat många gånger och som gjorde fyra mål mot Västerås SK nån gång i mitten av 80-talet i gamla div 2 norra för Gefle IF. Men vad hjälpte det?

Jag har en tidig tandläkartid på tisdagsmorgonen. Det känns faktiskt rätt logiskt efter den här måndagskvällen.

Mer läsning

Annons