Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Honken: ”En otrolig känsla”

Det var första hemmamatchen med Brynäs på drygt fem år.

Och det verkade som om Johan ”Honken” Holmqvist hade längtat.

– Skönt att vara tillbaka – och skönt att vinna, säger målvakten som räddade 4–3-segern mot AIK.

Annons

Förra gången han stod i Brynäskassen på hemmaplan var mot Frölunda i den fjärde SM-kvartsfinalen den 10 mars 2006. Då blev det förlust med 1–4.

I går var det dags igen. Men den här gången var ”Honken” en av de stora hjältarna, och bidrog till det glädjefnatt Brynäsklacken fick efteråt. Alla spelare ropades in på isen och fansen sjöng att SM-guldet ska hem till Gävle igen.

33-åringen kunde bara le efteråt.

– Vi siktar ju högt och vet vad vi kan. Det är otroligt tufft förstås, du ser ju själv i den här matchen hur snabbt det kan svänga, från 4–1 till 4–3 på en minut. Men det är en otrolig känsla att komma hit en lördag när det är mycket folk och bra stämning – det är härligt, säger han.

• Vad hade du för känsla innan match?

– Det kändes lite grann, det var lite pirrigt. Samtidigt hade jag spelat två matcher på bortaplan, så jag tycker att jag börjat komma in i det mer och mer.

– Det var i alla fall en väldigt skön känsla på ”line up”-en.

I motsats till de två tidigare matcherna han stått fick han det hett om öronen mot AIK, som gnuggade på trots hemmaledning med 2–0 efter knappt tio minuter.

Framför allt i andra perioden tvingades Honken till ett par smått osannolika räddningar, först på Oscar Ahlströms avslut vid ställningen 3–1, sedan på Robert Roséns närmast givna mål i ett läge när Andreas Dackell ökat på till 4–1.

– Vid första tillfället kom de tre mot en mitt framför mig och han som har pucken håller i den innan han spelar över till andra sidan. Det var bara att fläka sig över. Förbannat skönt.

– Den andra vet jag knappt själv hur den gick till. Det var bara en sån ”den ska bara inte in!”.

• Du blev rätt hyllad av publiken där. Något du märkte?

– Det är klart att man hör det. Samtidigt försöker man bara att fokusera på nästa skott. För jag kände att AIK fick momentum där i slutet av andra perioden, de bara trummade på. Men det var skönt att känna att man fick stöd.

Trots alla kanonräddningar fick Holmqvist vittja nätet två gånger inom loppet av en minut i slutet av mittronden. Lagkamraten Daniel Widing tyckte synd om sin burväktare.

– Ja, han räddade ju två solklara mål, sedan är det som att vi litar lite för mycket på honom, säger Widing.

Men närmare än 4–3 kom aldrig Solnalaget. Trots ett par gyllene lägen med mindre än minuten kvar, när Viktor Fasth lämnat AIK-kassen.

Robert Rosén hade ett nytt kanonläge efter en sidledspass med 40 sekunder kvar, och när klockan närmade sig 19.50 blev Daniel Rudslätt – som tagit SM-guld i Brynäs tillsammans med ”Honken” – helt frispelad framför mål. Johan Holmqvist stod i vägen för allt.

– Skönt att får göra såna avgörande räddningar, konstaterar Brynäsmålvakten.

Mer läsning

Annons