Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag förstår kuppmakarnas krav på förändring

Har inte så mycket till övers för kuppmakare.
Men sympatiserar med dem då det gäller den besvikelse och misstro mot den förening man hoppats så mycket på.

Annons

Har suttit av runt tjugo årsmöten med Brynäs IF och har aldrig fått vara med om att kupperna lyckats. Jan Reander kuppades in i styrelsen för några år sedan, men det var en rätt "snäll" kupp där man nöjde sig med en styrelsepost.
I kväll blir det tuffare. Då nöjer sig kuppmakarna inte med en ledamotsplats. Nu vill man åt ordförandestolen.
Om det kan man tycka vad man vill. Själv är jag rätt neutral, det enda jag känner starkt för är att Brynäs ska få en kompetent styrelse som klarar sitt jobb.
Och att det händer något. Jag är rätt trött på en styrelse som inte kan sköta ekonomin och skapa de rätta sportsliga förutsättningarna för att Brynäs ska bli ett elitlag att räkna med. Det sista Brynäs IF behöver är lugn och ro.
Jag gillar fortfarande inte att Brynäs hyr ut eller säljer Pavel Brendl till Ryssland. Jag anser det vara ett oerhört misslyckande.

Brynäs har aldrig varit ur elitserien. Man har vunnit tolv SM-guld och i många år varit ett topplag i svensk elithockey, sålt massor av spelare till svenska klubbar, NHL och fått hyfsat betalt.
Vart tar alla pengar vägen?
Jag och många med mig begriper inte hur Brynäs kan ha så dåligt ställt. Ekonomi verkar inte ha varit föreningens styrka och de som pratar om "ekonomiska felsatsningar" är inte helt snett ute. Det är inte första gången det blir "felräkningar" i budgeten.
När revisorerna blir obekväma byts de ut.
Jag minns inte exakt när jag första gången, men det måste ha varit i början av 2000, på ett årsmöte hörde det mässas att "Brynäs IF ska bli en stark maktfaktor igen inom svensk hockey".
Det låter ju bra. Det låter ju väldigt uppfriskande och lovvärt, det är bara det att ingenting händer, ekonomin är sämre än någonsin vilket medför att spelartruppen inte får den spetskompetens den behöver.

Jag har varit med i svängen rätt länge nu. Med iver har jag väntat på en förändring, ett lyft, ett nytänkande och krafttag mot en ny era.
Så här långt har jag väntat förgäves. Det gör mig nedstämd och pessimistisk och den fråga jag ställt mig själv ett antal gånger under senaste året är om jag kan tro på Brynäs längre.
Är Brynäs en klubb som klarar elithockeyns allt högre krav och möjligheter? Jag har mer och mer börjat tvivla på det efter de oprofessionella "affärer" som får hockey–Sverige att undra vad de håller på med i Brynäs.
När jag påstår att Brynäs är en klubb på dekis är det faktiskt så att jag inte tar i ett dugg. Föreningen visar inte den vilja och handlingskraft som man har rätt att kräva.
Visst, man byggde Läkerol Arena och det var ju nödvändigt. Men sen då, den står tom fyra, fem månader av året, det var väl inte vad Brynäs tänkt sig.
Jag har full förståelse för de hockeyvänner som utgör den falang som, precis som jag, kräver att något händer i den förening som vi alla älskar men där verksamheten står och stampar på samma nivå år ut och år in.
Jag sympatiserar med kuppmakarnas sätt att se det. Jag instämmer i deras syn på att dagens styrelse inte har muskler att lyfta verksamheten.

Valberedningens förslag på Bo Bylund som ny ordförande har jag ingen uppfattning om. Jag känner honom bara till namnet.
Den jag känner, av de namn valberedningen för fram, är Jan–Erik Silfverberg. Gammal storback med tio säsonger i Brynäs, fyra SM-guld och som slutade efter säsongen 1981–82.
Jan–Erik är en bra hockeyarbetare, precis som han var på isen, med den kompetens som krävs. Blir en klar tillgång i styrelsen om han väljs.
Kuppmännen vill, om jag har förstått saken rätt, se Jan Reander som arbetande styrelseordförande. Jag ska inte påstå att jag känner Reander bra, men har haft med honom att göra genom mitt arbete i Kamratföreningen Hockeyjournalisterna och lärt känna honom som en rak och mycket kunnig man.
"Bilmånglare som det inte går att samarbeta med", säger hans kritiker. Så upplever jag honom inte. Jag har känslan av att han skulle vara en duglig ordförande, men helst skulle jag se honom som klubbdirektör.
Den tjänsten får han tyvärr inte och det är bara att beklaga Brynäs IF.

Vi ses på mötet i kväll. Jag tror det blir riktigt hett. Och jag får antagligen på nytt lämna ett årsmöte där en styrelsekupp har misslyckats.
I fjol var det Rolf Lassgårds storartade enmansshow som räddade valberedningen. Vad har valberedningen att komma med i kväll?

Mer läsning

Annons