Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag såg en klar mättnad - Brynäs tog inte fighten

Man ska aldrig bli för kaxig.
Det borde jag ha lärt mig efter så många år i yrket.
När yngste sonen, som är bosatt i Örebro, ringde under veckan och frågade om det var någon idé att åka de tio milen till Karlstad för att se Brynäs.
"Självklart ska du åka", sa jag.
"Men ligger det inte en förlust på lut nu?", sa sonen misstänksamt.
"Jo, kanske det, men laget är så bra som tabellen visar med många intressanta spelare och de kan mycket väl vända den svarta trenden i Karlstad till något positivt och även om de förlorar så är jag övertygad om att de gör en jämn match mot Färjestad", sa jag.
"Okej, jag åker...

Annons

Sonen var inte ensam Brynäsanhängare där. Men besvikelsen var tung under de tio milen hem till Örebro och den stående frågan "hur kunde det gå så här...?"

Jag satt uppe i Furudal och led.
Förluster är aldrig bra men 1–5 kan jag ställa upp på, men det sätt Brynäs förlorade på köper jag aldrig.
Man kan förlora snyggt men den här förlusten var definitivt inte det.
Det var mättnad över Brynäs insats. Man tog inte fighten. Så länge det var 0–0 och 0–1 tog man den fighten, men efter 0–2 gick luften ur gästrikarna, ett bra exempel på det var när Emil Kåberg lekte rövare och vann tre närkamper på väg mot mål, då märktes det att Färjestad brann mest för tre poäng.
Brynäs var ruggigt bra i första perioden och borde ha haft ledningen. Klart bättre än Färjestad som såg skärrat ut.
Jag ser inget otillåtet som gjorde att domaren, med hjälp av videobedömaren, inte dömde mål som skulle ha givit Brynäs 1–0.
Brynäs borde haft straff när Mads Hansen var fri. Anser dagens domare att spelaren måste klubbas ner och skadas för att de ska döma straff?

Godkänt mål och straff hade antagligen inte hjälpt.
Från och med andra perioden var Brynäs, för första gången den här säsongen, inte med i matchen. Vid snabba 0–2 och 0–3 i öppningen av andra perioden var Brynäs kvar i omklädningsrummet.
Brynäs tappade skridskoåkningen, blev hafsiga i egen zon, tappade passningsspelet och Färjestad var närapå hundraprocentiga i närspelet, lite panik kunde spåras när alternativen uteblev, något som kom att prägla hela perioden.
Jag förstår inte att Karlstads hockeytempel har blivit en sån skräckarena.
Karlstad är en trevlig stad med Sven-Ingvars, Christer Sjögren, Sandgrund, Ulf Sterner och Bengt Alsterlind, har alltid trivts där så fort jag kommit dit.
Men det gör inte Brynäs. Det var tolfte raka förlusten i Löfbergs Lila Arena. Historiens vingslag var påtagbart närvarande och mäktigt gjorde sig påmind.

Frågan är nu hur storförlusten påverkar Brynäs i fortsättningen?
Jag tror inte att det påverkar dem alls. Självförtroendet försvinner inte hux flux i en hanvändning, det finns så mycket kunnande i laget och många som har varit med länge nu som vet hur det här går till.
Mot Timrå på torsdag handlar det om revansch. Jag tror att man kommer igen vässade till det yttersta, det behöver dock inte betyda att man vinner i E.ON Arena.

Jag ser förlusten som lite av en väckarklockaförlust.
Den var kanske till och med lite nödvändig för att några skulle komma ner på jorden. Daniel Widing till exempel, åkte mest runt och visade upp sig, för Widings skulle hoppas jag inte Bengt-Åke Gustafsson satt på läktaren.
Brynäs förstakedja var oväntat blek. Det händer de bästa. I torsdags var det Skellefteås fruktade förstakedja som inte hade ett enda rätt i Läkerol Arena och nu var det Dackell och hans kedjekompisars tur.

Jacob Markström har fått oerhört med beröm och länge har jag funderat över hur 18–åringen klarar alla superlativer.
Jacob är värd allt beröm, inte tu tal om den saken, men jag hoppas att han har duktiga rådgivare.
Nu var "Markan" riktigt mänsklig. Han var inte dålig, men bättre kunde han ha varit, jag har imponerats av hans stabilitet men väntat att den skulle få sig en törn och nu kom det.

Lars Jonsson gav upp matchen nästan omgående.
Kanske är hans fotskada mer allvarlig än vad man i Brynäs gett sken av. Klart att det hade betydelse för utgången.

När jag i fredags fick höra att Brynäs skulle åka buss från Läkerolen tidigt på söndagsmorgonen direkt till Karlstad, med ankomst till Löfbergs Lila Arena två timmar före nedsläpp, reagerade jag negativt.
Ett sådant resupplägg är aldrig bra. När Färjestad åker till Gävle reser man alltid dagen före. Det borde Brynäs också ha gjort.
Nu tror jag inte Brynäs förlorade på det. Men kanske hade man gjort en bättre insats.

Mer läsning

Annons