Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läge för drömfinal i VM

Kan Bengt-Åke ta Tre Kronor hela vägen en gång till
Hur pass realistiskt är det att hoppas att Tre Kronor slår Kanada och gå till VM–final?
Ja, säg det, att hoppas kan man ju alltid, men att se svenska Tre Kronor slå ett stjärnspäckat Kanada på hemmaplan inför en patriotisk storpublik låter sig inte göras.

Annons

är av världsklass. De är för bra. Här tar det stopp för Tre Kronor som får inrikta sig på en bronsmatch på lördag. Låt oss säga, typ, Finland som motståndare.
Med ett lag som ingen trodde på före VM, och under gruppspelet, är det vackert så med en match om bronset.
I så fall ett VM–brons att värdera högt. Åtminstone jag skulle bli väldigt glad och stolt över ett svenskt brons.
Det skulle också bevisa att svensk hockey fortfarande står sig gott och att man har förmåga att skapa ett starkt kollektiv trots avsaknaden av våra superstjärnor.
Samtidigt ska vi ha i minnet att Sverige blev världsmästare 2006 med ett i stort sett lag av spelare från elitserien. Bara fem NHL–proffs var med.


Kanadensarna är som vanligt kaxiga och, om man får tro dem själva, oövervinnerliga superstjärnor. Samtidigt som de är oerhört stolta yrkesutövare.
Här har svenska hockeyspelare fortfarande mycket att lära, även om det blivit bättre, och att gå till VM-semifinal med så många elitseriespelare och utan de främsta NHL-svenskarna är stort. Det om något är att vara stolt över.
Om Tre Kronor mot förmodan skulle gå och vinna över Kanada, ingenting är ju omöjligt i sportens egendomliga värld, är det ett mirakel av nästan lika stor dignitet som USA:s seger mot gamla Sovjetunionen vid OS i Lake Placid 1980. Matchen döptes också till ”Miracle on Ice” och är idrottshistoriens största knall.
Seger för Tre Kronor och man har svarat för den största idrottsbragden 2008.


Bengt–Åke Gustafsson är lite av ett mirakel bara han. Den trygge värmlänningen har på ett märkligt sätt förmåga att skapa hårdvaluta av lite småkrafs.
Det vete tusan hur han gör, men hedersord för "Bengan" är attityd och inställning, bra blir det trots att förutsättningarna alla gånger inte varit idealiska. Som nu inför VM i Quebec där som bekant återbuden från NHL har varit lika många som Henke Larssons nej till fotbollslandslaget innan det blev ett ja.
Självklart har även Bengt–Åke störts av alla "nej tack", men det verkar som om han har en märklig förmåga att ruska av sig all negativism och se verkligheten som något bra och få det till något positivt.
Med Bengt–Åke vid rodret har Tre Kronor nått VM-semifinal varje gång. Han har vunnit två guld, OS och VM 2006, varit fyra två gånger och nu kan det bli medalj igen.
– Som att vi fortsätter att spela tight och inte släpper till så många målchanser. På papperet har de ett mer erfaret lag, men jag tror att vi kan vinna, säger han.
Det är inte bara något som han säger för att han måste det. Jag tror han menar det på fullaste allvar.

Bengt–Åke haft en väldigt god vana.
Sveriges käraste landslag blir allt bättre i VM och OS ju längre in i turneringarna man kommer. Den vanan tog man med sig till Quebec.
Efter ett fiaskobetonat gruppspel hittade man rätt.
Tre Kronor hade ungefär samma resa i Moskva i fjol även om spelet då ingav större hopp fram till slutspel än vad det gjorde i Quebec. I semifinalen mot Kanada blev det dock tvärstopp..., 1–4.
Årets VM handlade om ett helt nytt sätt att spela. En hockey som många av de svenska spelarna inte var vana med. Det tog tid innan man fick ihop laget.
När Bengt–Åke äntligen skissade på NHL–varianten på de små rinkarna började det växa fram ett starkt kollektiv. Rakt och pang på... Förenklat tog man tag i den trånga mittzon och tajtade till spelet i den långa försvarszonen. "Bengans" experimenterande med formationerna tog slut.
Samtidigt som "frälsaren" anlände från New York. Det är helt klart, utan Henrik Lundqvist hade man inte varit i semifinal, några räddningar mot Tjeckien var så ofantligt sköna att jag satt som förstummad i tv-soffan. Här var det världsklass.
För att vara ärlig trodde jag att inte ens "Henke" skulle ta oss så här långt. Att ha sett Tjeckien och Tre Kronor tidigt i turneringen var som att se skilda världar.

år sin drömfinal.
Kanada och Ryssland spelar final på söndag. Och den vinner Ryssland.
Kanadas poängmaskin Dany Heatley gör två mål men Ovechkin, vem annars, avgör i förlängningen och Ryssland tar sitt första VM–guld på femton år. 1993 i München vann Ryssland finalen över Tre Kronor.
Tre Kronor vinner brons. Slår ett omotiverat (bara guld räknas) Finland med 4–2.

Mer läsning

Annons