Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lite fotboll, lite bandy - och en massa baklängesmål i hockey

Fyra mål, speciellt på bortaplan, är en alldeles utmärkt målskörd – och var dessutom det mesta serieledande Luleå hade släppt in på hela hösten.

Det ska ge poäng, det kan ge seger.

Men lika läckert Brynäs är framåt, lika mycket läcker man bakåt. Det blev till slut hela 7-4 till Luleå.

Annons

När Brynäs fick stopp på Luleås lavinhockey, 2–0 kunde ha varit 3–0 redan i den första perioden, och smälte den till egen ledning verkade knallen var på väg. Likaså när Järnkrok kvitterade till 4–4 tidigt i den tredje perioden.
Men Brynäs är som Dale Clarke, och inte ett ont ord om honom nu för han var faktiskt helt okej i går, bäst så långt från egen zon som möjligt.

När snart en femtedel är spelad av serien vet vi...
...att Brynäs har en rad offensivt, intresserade spelare – och vänder hellre spelet än slår sarg ut.
...att Brynäs i egen zon helt kan tappa styrsel och struktur.
...att Brynäs de senaste åren har haft en rad väggar (Lindbäck stod hela matchen mot Stanley cupmästarna Chicago borta häromnatten) – men nu går från match till match med en förhoppning om att vinna på 50/50-lotteriet.

Men den sista punkten visste vi sedan tidigare. Vi visste att det skulle vara ett problem, och vi visste varför det blev som det blev efter sommaren målvaktskarusell.
Ändå vet jag bara att Björn Bjurling troligen avlöser Niklas Svedberg mot Linköping på lördag, och att sportchefen Micke Sundlöv också troligen har satt på stora dammsugaren för att täta ett alldeles för generande hål i Brynäsbygget.

På lördag, Århundradets match. Det gäller att stå pall för pressen.
Jag tvivlar inte på Gefle IF, jag tror att efter en säsong av roddiga matcher så blir det här en upplevelse för spelare som Bernhardsson, Dahlberg och andra – och pressen, den finns på AIK.
Samt en person till. Lördagens domare. En man som måste tåla allt och lite till, och inte får dansa efter AIK-klackens pipa
Uppdraget har gått till, tam-ta-ram...Jonas Eriksson, Sigtuna.
Först tänkte jag – hur tänkte dom. Till Strömvallen flygs alltid in domare från Landskrona, Karlstad eller Koda.
Jonas Eriksson tar bilen några mil, till bottenstridens mest uppmärksammad och viktigaste match och en match där AIK bara inte får förlora.
Men samtidigt. Jonas Eriksson är en av landets absolut bästa domare, och klarar inte han det här klarar ingen uppdraget.

En dag kvar, i morgon match. Då avslöjar vi en märklig och dolsk hemlighet från Gefle IF:s trupps inre. En historia ni knappt kommer att tro är sann, vi avslöjar en åsiktsregistrering som man bara baxnar över.
Men jag litar på alla inblandade även i det fallet.

I Göransson arena går World cup för andra året i rad, en cup som lånats av Ljusdal där isen inte direkt ligger blank och välspolad så här års. I radion uppviglas i stort sett varenda boende med telefon och Internet i Ljusdal att cupen måste hem.
Jag lägger mig inte i. SAIK fixade en bra turnering i fjol, och det borde bli ännu vassare i år om det inte blir fler korvgrillalarm som framtvingar utrymning. Att Sveriges vackraste bandyhall håller världsklass visste jag förut. Om inte i Ljusdal, så där.
Jag lyckades överraskande få en sittplats bland den röda armé av ryska sportjournalister som checkat, och såg Nya SAIK dagen efter jag sett Nya Sverige drabbas holländska sjukan.
Mycket såg intressant ut, sedan försvann skärpan i något som kanske var övermod modell fotbollslandslaget. Receptet och uppmaningen är dock densamma som till Erik Hamrén; lid och lär – men fortsätt.

Ytterhalven Erik Säfström kommer i alla fall att bli vinterns sensation i elitserien. Det har ni läst här nu.

Mer läsning

Annons