Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man kan inte strunta i Jonssoneffekten

Det finns en massa saker man inte ska göra här i världen. Man ska inte ändra på ett vinnande lag.

Annons

Brynäs är ett vinnande lag, och smackade in 5–3 mot Modo i går. Det räcker för stunden. Räcker det för slutspelet? Räcker det för det som det snackas alldeles för mycket om? Det här blir en krönika med fler frågetecken än vad som är nyttigt.

Vi har egentligen skrivit alldeles för lite om tränaren Tommy Jonsson hittills. Vi har väl skrivit alldeles för lite om en massa annat också.

Det beror på att vi tror att det här är en säsong som kan hålla på längre än en säsong någonsin hållit på i Brynäs hockeyhistoria. Men Tommy Jonsson-effekten – den kan man inte strunta i.

Brynäs har inte varit så här bra sedan Roger Melins glada dagar i stan, och tränare och kommit och gått sedan dess – men nu har vi plötsligt en som heter Tommy Jonsson och som bara står där i båset och kan så mycket hockey att ingen fattar att han egentligen faktiskt är elitserierookie.

Brynäs är just nu ett hockeylag i perfekt harmoni. Det gör frågan om nyförvärv och det transferfönster som står öppet till natten mot onsdag när januari blir februari, nästa vecka, extra intressant. Ska Brynäs förstärka? Går laget att förstärka? Vill Tommy Jonsson förstärka? Skulle en ny spelare verkligen förstärka Brynäs? Eller försvaga?

Så där kan jag hålla på, och kommer att hålla på. Vad jag vet är att Micke Sundlöv inte sitter och strösurfar på datorn om dagarna, utan att han jobbar, jobbar lite till och jobbar ännu mer – men kanske ändå inte har något att säga i mitten av veckan.

Jag tror att det är så här.

Brynäs har ett lag som går på svaga isar om det behövs just nu. Gunde Svan skulle kunna dyka upp i Läkerolen och tjoa ”Ingenting är oooomöjligt” – och jag skulle tro honom. Det skulle Tommy Jonsson också göra. Och Captain Ironhook. Och Bertilsson. Och alla andra. Så vad kan man möjligen tillföra det Brynäs som i går vände 0–2 till 5–3 mot elitseriens formstarkaste lag? Och vilken risk tar man genom att rubba på den exakta kemiska kombination av spelare som just nu är högoktanig?

Sundlöv har att stapla upp fakta i högar, som de här.

Fortfarande har Brynäs en veterankapten som vill tillbaka i form av Dackell. Fortfarande har Brynäs Sebastian Lauritzen, landslagsman i höstas, på väg tillbaka. Kommer de tillbaka, kommer de i form – då finns förstärkningen redan inom den egna spelartruppen. Men risken är givetvis att åka på fler, förödande skador. Jakob Silfverberg har faktiskt haft en sån period redan.

Ett tag trodde och tyckte jag att Brynäs möjligen behövde komplettera på bredden, just för om det skulle uppstå några skador. Men det verkar faktiskt som om att bredden redan finns, och att det alltid finns ytterligare någon mer eller mindre minderårig att skruva upp för en insats i en fjärdekedja.

Men det enda som kan bli aktuellt i Brynäs slutspelsuppdatering är om man nånstans på en tunn spelarmarknad hittar den perfekt scoutade toppspelaren som övriga truppen upplever som enbart ett positivt tillskott – och som samtidigt har den karaktären att han gärna vill vara med och vinna någonting.

En spelare med spetsegenskaper. Ett superproffs. En vinnare.

Hur många såna tror ni finns?

Hur många lag tror ni vill ha en sån? Alla!

Hur många sätt kan Micke Sundlöv göra fel på? Alla, det också!

Grundtipset blir...Brynäs kommer inte att plocka in någon ny spelare. Den förra chansningen gick hem, den att invänta Mattias Ekholm. Nu tar man en till chans och hoppas att laget håller ihop och att Tommy Jonsson-effekten består.

Nr 50 219? Va! En ny hånattack från jumbotronen.

Mer läsning

Annons