Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pennan glöder för segern, hjärtat blöder för Järnkrok

Oh ah Silfverberg, säg oh ah Silfverberg.

Det borde vi ha ropat hela natten.

Härifrån och rätt in i SM-slutspelet.

Men jag kollade och Heliga Trefaldighets klocka hade stannat på 19,47, det var då som Skellefteåveteranen Jimmie Ericsson träffade Calle Järnkrok med en bentackling som Hockeyguden inte glömmer.

Annons

3–1 mot Skellefteå i ytterligare ett toppmöte, just det t-o-p-p-m-ö-t-e, den här säsongen och till och med den här veckan. 3–1 efter stilrent segerspel, och i tisdags 3–2 mot nu serieledande Luleå trots snedskär.
Pennan glöder, men hjärtat blöder.
3–1-segern skuggas nämligen av att en spelarna i den nu gyllene generationen fick hjälpas av isen. Calle Järnkrok fick en fet tjyvsmäll av Jimmie Ericsson, en bentackling som, jag blandar lite kommentarer, ”...händer i hockey ...tog mycket illa ...ingen rolig smäll ...inte meningen.”
Jag håller nu bara tummarna, och resten av kroppen, för att det uttänjda ledbandet i vänster knä inte är mer än så och inte en allvarlig, söndertrasslande, söndertrasande knäskada.
För i så fall, blev guldet till gips i går kväll.

Jag hörde nånstans att Wikegård hann före och myntade uttrycket Barcelonahockey, men jag är inte blyg utan stjäl i så fall av en mästare på sitt område, men vill egentligen efter 3–1 bara utropa.
Olé Ollas!
Olé Andersén!
Olé Wännström!
Olé Ekholm!
Olé Alla!

...men framför allt El Silfverberg. Vilken hockeyspelare. Vilken ledare. Vilken Gävlekille. Vilken framtid han har.
Det är möjligt att det var nån annan spelare på isen då och då, och det var självklart – men det var 8 140 i Läkerolen i går kväll och om man valde att bara se en spelare så var det Captain Silver man skulle följa.
Fast 8 140 förresten, det var bara en publiksiffra. Hockeynight i Gävle hade visserligen en ståplats med spåpäls, men spelet var tydligen så bra att det tog andan och applåderna ur de flesta.

Silfverberg? Silfverberg! Kanske elitseriens främste spelare. Kanske vinnare av Guldpucken längre fram i vår. Jag svarar ja, och har roligt åt att den ramsa som Brynäsklacken på 90-talet hedrade den alltid kämpande backen Tommy Melkersson med, har uppdaterats för att lyfta en stjärna.
Oh ah silfverberg, säg oh ah Silfverberg.
Av bara farten, eller just där, avgjorde till slut just Silfverberg matchen med sitt 3–1-mål. Trots chockbilden av att radarkompisen Calle Järnkrok hade lyfts ut ur rinken av hjälpande händer.
Silverberg hamrade in 3–1, 19:e målet för säsongen och poäng nr 43, med det där skottet som fansen i Scotiabank Place i Ottawa kommer att få kasta in kepsar på isen för.

Det här var alltså ytterligare ett toppmöte, och en ytterst viktig seger för Brynäs i den allt tätare toppen där Skellefteå tappat lite av styrseln och rasat till femte plats efter fyra raka förluster.
Brynäs tog fem av nio poäng i veckan, och ligger tvåa efter Luleå, som har en match mer spelad. Men nu är det Frölunda på tredje och HV71 på fjärde plats.
Brynäs skapade i går överläget genom att Ekholm prickade rätt med ett sånt där supersmart skott från blålinjen i power play, och fortsatte med en virvlande anfallshockey. Övriga två mål kom i spel fem mot fem, i en match som självklart lyfte av att Skellefteå är den perfekta, glada danspartnern för såna här lördagskvällar.
...snedsteget av Jimmie Ericsson undantaget!
Totalt sett var Brynäs bäst, och samma viktiga sak som inträffade mot Luleå skedde nu; när det behövdes för segern, gjorde Niklas Svedberg några extra räddningar.

56 000! Kan man verkligen dra ett sånt nummer?

Mer läsning

Annons