Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Scheisse en gång till!

Jag hade hoppats få skriva att det där som hände i Södertälje egentligen inte hände, och om det hände så skulle det aldrig kunna hända igen eftersom det inte ens kunde hända då.

Nu vet jag inte längre.

0–3 mot AIK.

Det är Greissen i målet och det är krisen på isen och det här är en cirkus som Brynäs verkar ha startat på egen hand.

Annons

Först som sist: Den tyske målvakten Thomas Greiss, med NHL-meriter som det heter på fackspråk, gjorde en tämligen normal och hygglig match av en elitseriemålvakt.
Förutom en liten detalj.
Han hade en räddningsprocent på 89 procent, höll faktiskt Brynäs kvar i matchen i den andra perioden och först övergiven i ett box play slank det tredje målet in i tredje perioden.
Så nej, det går inte att skylla förlusten mot AIK på Thomas Greiss.
Om det inte hade varit för en liten, liten detalj...

...ATT DET FÖRSTA SKOTTET GICK RAKT IGENOM HONOM EFTER ELVA MINUTER!

Ett normalt hockeylag, om det finns hockeylag som lever i mental balans, hade ruskat av sig en sån liten försmädlig motgång, dunkat målisen på benskydden och fortsatt offensiven.
Brynäs hade före den här lilla detaljen två power play, och 1–1 på en målvaktstavla är lättare att leva med än 0–1.
Nu kom Brynäs egentligen aldrig tillbaka i matchen, och var inte inom mätbar närhet av att ta poäng mot ett AIK som släntrade in i Läkerolen med trunkar som innehöll tröjor, benskydd, suspensoar och tre raka förluster.

Men jag skickar inte tillbaka Greiss till värmen i San José, nänä – så lätt går det inte.
Jag var väl som många andra storligen förvånad över det fysikaliska experiment som Brynäs gjorde i tisdags när man skickade ut en matchotränad målvakt, med jetlag nånstans i kroppen och bara en enda riktig träning med sitt nya lag rätt ut på en stor, europeisk is.
Då började Brynäsledningen, det måste väl i alla fall vara huvudtränarna Niklas Czarnecki, hans taktiska kollegor Tommy Jonsson och Janne Larsson, målvaktstränaren Pecka Alcén, sportchefen Micke Sundlöv, ett balansnummer på slak lina alldeles nedanför den nya mediakuben men fortfarande högt över isen.
Värvningen av Greiss var både vaken, smart och korrekt när Brynäs stod där med bara en fungerande målvakt i Niklas Svedberg.
Men Svedberg hade varit med och vunnit lördagsmatchen mot Skellefteå med 2–1, och inte var det panik i leden.
Greiss kunde gott fått en träningsvecka, och debuterat mot Modo borta på tisdag.
Nu har Brynäs skapat en kris av ett litet problem, och på lördag kommer serieledande Luleå till Gävle.

I skridskoskären efter tabben vid 0–1, det påtagligt viktiga 0–2 sekunderna före pausvilan och frånvaron av skärpa framför AIK-målet följer nu att Niklas Czarnecki verkar ha kört fast med sitt lag och matchningen av spelarna.
I går kastade han om i kedjorna, men AIK blev varken skakat eller stört. Veteranerna glider omkring, ungdomarna kör fel. Inget stämmer. Ingen visar vägen. I går verkade dock alla vilja något. Dock inte samma sak.

...det var kanske bara jag, men visst lät det som om AIK-klacken skanderande "En Greiss, en ko, en Gävlebo" i mitten på tredje perioden.

Det här är också en arbetsvecka. 2–7 mot Södertälje i tisdags. 1–5 för upphaussade SAIK mot Sirius på Studenternas och bandypremiären och 0–3-torsken i går.
På lördag Brynäs–Luleå i Läkerolen.
På söndag Gefle IF–Djurgården i fotbollsallsvenskans bottenstrid på Strömvallen.
Men nu vet jag faktiskt inte om jag vågar gå till jobbet igen. Det får bara inte fortsätta så här.

...och ja: krönikans inledning är en lite förvanskad och lösryckt stöld av geniet Tage Danielssons monolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979.

Mer läsning

Annons