Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor intervju: Brynäs VD berättar om sin hjärtsmäll

Ända sedan Hans-Göran Karlsson, 52, fick chansen i Brynäs pojklag i mitten på 60-talet har hans hjärta klappat för klubben.

För en dryg månad sedan kunde det ha slutat slå.

– Jag fattade inte allvaret först, säger Brynäs klubbdirektör, som nyligen kunde börja jobba heltid igen efter en akut hjärtoperation.

Annons

Han är sedan flera år tillbaka Brynäs kanske mäktigaste person, i egenskap av vd för arenabolaget och klubbdirektör för Brynäs IF, vilket i praktiken innebär att han är vd även där. Det är han som styr den anrika skutan framåt, med hjälp av sportchefen Micke Sundlöv, tränare, restaurangchef och alla andra.

Men trots att Hans-Göran Karlsson förekommer i den ena tidningsartikeln efter den andra är han förvånansvärt lite omskriven som person. Snarare inte alls.

– Nej, jag har nog inte gjort någon längre intervju på det här sättet, säger Hans-Göran Karlsson sedan han bjudit in till sitt lilla kontor i Läkerol Arena över ett par koppar automatkaffe.

Det ligger papper överallt som måste rensas undan innan intervjun, telefonen sätts på ljudlöst men fortsätter att burra titt som tätt, och för att det överhuvudtaget ska gå att få en lugn stund med direktören tvingas denne sätta upp en handskriven ”upptaget”-lapp på dörren.

Redan här förstår man att detta jobb inte är något för den som inte kan hantera stress. Även om det inte är jobbet ensamt som är boven i det drama som utspelade sig under familjens fjällresa till Sälen i början av april.

• Vad var det som hände?

– Det började med att jag fick lite ont i bröstet. Jag fick för mig att det kanske var astma eftersom min dotter har det, och kopplade inte ihop det med hjärtat överhuvudtaget. Men det blev bara värre och värre, säger Hans-Göran Karlsson.

– På söndagen var jag ute och åkte två mil på längdskidor, och den andra milen var jag själv ute i skogen – utan mobiltelefon. Likadant på måndagen. Och då kände jag det ganska ordentligt, jag fick stanna och tänkte ”vad fan är det för fel?”.

Sedan dottern med skärpa i rösten sagt åt honom att han skulle sluta leka läkare ringde Hans-Göran Karlsson rådgivningen. Det slutade med snabb färd in till Mora, där de efter provtagning skickade iväg honom med ambulans till sjukhuset i Gävle.

– Jag fattade inte allvaret då, det gick så fort allting. Jag tänkte mer på praktiska saker – familjen är kvar i Sälen, hur ska de komma hem? Hur ska frun hitta? Såna saker. Sedan började det sjunka in.

Diagnosen löd kärlkramp, ett förstadium till hjärtinfarkt. Enligt läkaren i Gävle kom Hans-Göran Karlsson in i rättan tid. Det blev förstås operation, de kärl som var för trånga och inte släppte igenom tillräckligt mycket blod vidgades genom speciella rör och så kallad ballong-sprängning.

Nu ska hjärtat vara mer eller mindre som nytt igen, även om risken finns att problemen återkommer.

– När det väl blev ett ingrepp, då åkte man rätt långt ner i gruvan. Det blev många funderingar på framtiden, om man kan jobba och motionera som man gjort. Och familjen var väldigt orolig också, barnen tog det ganska hårt.

– Jag ser det som hände som en tankeställare. Jag kan leva ett normalt liv, men det gäller att jag sköter hälsan, äter bättre och mer regelbundet.

• Och jobba mindre övertid, kanske?

– Ja, det är målet.

Stressen är som skrivits inte den enda anledningen till att Hans-Göran Karlsson tvingades till en akut hjärtoperation. Ärftlighet finns också med i bilden.

Men det går inte att undvika att tänka att den turbulenta vintern kan ha påverkat saken. Frågan om alkoholtillståndet i Läkerol Arena blev en följetong som slutade i förvaltningsrätten, och för att vinna kampen mot kommunens alkoholhandläggare tvingades restaurangchefen, målvaktslegendaren Wille Löfqvist, offras.

– Det är klart det var påfrestande. Det var en överlevnadsgrej för själva arenabolaget naturligtvis, det här tillståndet, sedan blev det otroligt medialt uppmärksammat också. Det tog väldigt mycket av min tid och kraft, och sitter man som ytterst ansvarig... någonstans tar det, så är det bara.

• Hur påverkas du av att behöva låta en god arbetskamrat lämna jobbet?

– Det tycker jag är bland det jobbigaste som en chef kan utsättas för. Även om man vet att man måste göra det så har man empati för den personen som sitter mitt emot. Man gör det, men det är faktiskt jobbigt. För man är ju människa.

– Turerna som var kring det där, med viss personal, det var bland det tuffaste jag upplevt. Även om jag jobbat länge som chef och haft många såna samtal. Men just de här, de tog hårt faktiskt.

I inledningen nämndes att Hans-Göran Karlsson har ett stort Brynäshjärta. Det är kanske inte allmänt känt att klubbdirektören själv spelade ishockey och har ett junior-SM-guld med klubben, vilket han gärna påminner Sundlöv och de andra som ”bara” har seniorguld.

Karlsson föddes i Ljusne men kom tidigt till Gävle där han växte upp på Brynäs, ett slagskott från Brynäsvallen.

– Det känns ju som man är född på stenåldern, men då var det inte så mycket tv som gällde. Då var man ute och idrottade. Jag bodde på Brynäsvallen – det var fotboll på somrarna och hockey på vintrarna.

Viss inverkan på det idrottsliga intresset hade säkert pappa Stig Karlsson, känd hockeydomare – med både VM och Canada Cup på meritlistan – och senare långvarig ordförande för Gästriklands ishockeyförbund.

Men Hans-Göran var inte intresserad av att gå samma väg. Han spelade hockey i något som kallades Arsenalligan – uttalas inte som fotbollslaget, och varför den hette så vet han inte – och kommer så väl ihåg när gamle Brynäsledaren Bosse Nordlander plötsligt dök upp och frågade om han ville spela i Brynäs pojklag.

– Det var drömmen, det var så stort så... jag kommer precis ihåg hur jag åkte mellan två snöklumpar och gjorde start och stopp – och så kommer han fram och säger det där.

Efter JSM-guldet var dock framgångarna slut. Hans-Göran Karlsson fortsatte karriären i Skutskär och slutade helt när han insåg att han aldrig skulle bli en elitseriespelare. I stället satsade han på en civil karriär – som ändå skulle leda honom tillbaka till ishockeyn.

Avgörande blev det beslut som många i hans närhet kritiserade honom för, att lämna stora, stolta Korsnäs AB för lilla fjuttiga, men anrika Anderssson & Lundqvist.

– Jag tänkte att jag ville vidare, och det var jättespännande. De höll på med mäkleri och skeppsrederi, ett gammalt klassiskt företag från 1897 eller något. Efter ett år var jag försäljningschef och stannade ett tag innan jag tyckte det var dags att röra på sig igen.

Via tapetföretaget Duro och ett konsultjobb på Almi hamnade han på Office Gävle AB. Där tog han nästa stora steg i karriären när han som anställd plötsligt stegade in på vd:ns kontor och uttalade orden: ”jag köper företaget!”.

• Hade du vunnit på lotto, eller?

– Nä, det var jättelite pengar – min dotter hade mer i veckopeng. Företaget hade stora ekonomiska problem, jag tror det var två dagar från konkurs, och jag hade en option att köpa det. Jag såg potentialen i företaget och de anställda, så jag tänkte ”nu jävlar!”.

• Men du måste ha tagit en risk?

– Ja. För man måste låna upp pengar i alla fall, och då får man pantsätta hus och allting.

– Den här resan man gjorde de första två åren, det var otroligt lärorikt. Men jag skulle aldrig göra om det, det var jobbigt så in i Norden.

Hans-Göran Karlsson fick Office på rätt köl, och eftersom han i samma veva som han köpte företaget hade avsagt sig engagemanget som ordförande i Strömsbro IF var han plötsligt ledig när Brynäs hörde av sig.

Karlsson fick en plats i styrelsen – med ”mål och visioner” som ansvarsområde – och tog över som tillförordnad klubbdirektör när Kent-Åke Eriksson fick sparken i början av 2008. I slutet av samma år blev han tillsvidareanställd på posten.

– Jag hade egentligen inte tänkt söka, men det var någon som sa åt mig att jag måste. Precis som med företaget jag köpte var det mycket slumpen som avgjorde. Det dyker upp tillfällen i livet...

• Men det gäller att ta dem.

– Ja, jag är sån som person, jag gillar utmaningar. Efter ett tag vill jag göra nånting nytt.

• Så du kommer inte vara kvar här i tio år?

– Man ska aldrig säga aldrig, vi får väl se, men det är ett otroligt slitsamt jobb. Samtidigt otroligt kul och stimulerande.

Mer läsning

Annons