Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Succé? Nej 5-0 kan vara värdelöst på torsdag!

Efter skämsmatchen i Södertälje och fetsmällen i Övik – 5–0 mot Skellefteå.

Brynäs är tillbaka.

Brynäs är en vinnare.

Nu har det vänt.

Vill ni läsa sånt, klicka er vidare nån annan stans.

5–0 mot Skellefteå var ingenting, absolut ingenting, om det inte blir seger mot Timrå på torsdag.

Annons

Medan Brynäs gör årets/säsongens bästa match på isen borrar jag ned näsan i statistiken, och hittar just det som saknas.
Vid bara ett tillfälle har Brynäs vunnit två raka trepoängssegrar i rad i vinter. Det var hemma mot Färjestad och borta mot AIK i början av oktober, och efter det följde en suddenseger mot Timrå.
I slutet av november vann Brynäs också två raka matcher, men bara den ena (AIK borta igen) gav en trepoängare.
Och av de fyra raka segrarna i början december var varannan av övertidsvinstkaraktär.
I går 5–0 mot Skellefteå. På torsdag Timrå. Jag väntar med den stora hyllningen av gårdagens insats mot Skellefteå fram till det bokförts även tre poäng mot Timrå, ett krislag som är sämst i elitserien hemma (Brynäs är sämst borta – men det struntar jag i).

Tajmingen är allt i idrott. Precis när Brynäs drabbades av en av hockeyns akuta superkriser med två raka förluster (pinsamma såna dock), proklamerades att Michael Sundlöv skulle fortsätta som sportchef i ett eller kanske två år.
Kontinuitet är ett värdeord som ofta devalveras i idrottskretsar, men som är en framgångsskapare. Dock kan man undra vad framgång längre är i Idrotts-Gävle, där hänga-kvar-i-elitserien-och-gå-till-slutspel-då-och-då är toppen av det bästa man förmår. Såna resultat är utmanande för supportrarna som inte behöver bekymra sig om sånt som ekonomi.
Men så mycket vet jag om Micke Sundlöv, han var en gång en lätt (?) galen och lysande målvakt, att hans hjärta för Brynäs är större än den plånbok han förfogar över. Den kombinationen finns inte hos så många i hockeyindustrin, och ska inte föraktas.

Men efter de senaste åren med ett kvalspel och två kvartsfinalinsatser, finns det inget annat för Brynäs än att nå slutspel i år igen – och om det inte blir semifinal måste man ändå snudda vid den sportsligt.
Allt annat är en avstanning i utveckling, och då måste Brynäs riva kontrakten för både Sundlöv och Niklas Czarnecki. Stommen i arbetet med att göda och föda upp nya juniorer (Johan Larsson – jag säger bara Johan Larsson!) måste fortsätta ändå – men förtroendet för elitserielagets prestationsförmåga försvinner in i förvaltningsläge vid ett missat slutspel.
Just nu lever den tanken. Men på samma sätt som de senaste säsongernas resultat måste följas av ett längre slutspel, måste 5–0 mot Skellefteå följas av en seger mot Timrå.

Den lätt misshandlade målvakten Niklas Svedberg dök upp igen, och vann ytterligare en match för Brynäs. Mellan tumme och pekfinger är min siffra fem–sex–sju poäng. Så mycket har Niklas Czarnecki och hans ledning försnillat i felaktig matchning av målvakt under säsongen. Jag trodde att övertron till Thomas Greiss hade sjunkit undan, men den tyska olycksfågeln (jag tror på fullt allvar att han har drabbats av någon hockeyförbannelse) dök upp både i Södertälje och Övik och gjorde bara SSK och Modo glada.
Konspirationsteoretikerna har till och med fått för sig att Greiss skulle ha något krav med sig från San José att stå nästan varje match. Czarnecki dementerar, och skulle möjligen kunna publicera det kontraktet på nån blogg/facebook/twitter som en egen friskrivning av ansvar.
Med endast 16 matcher kvar är nu vinna eller försvinna som gäller för Brynäs. All social coachning förbjudes. Rätt spelare spelar.
Som i går...den kvällens offerlamm var Magnus Kahnberg. En stjärna på bänken är aldrig fel – inte när ersättaren heter Johan Larsson och är Gotlands bästa bidrag till ishockeyn sedan bröderna Loob (i alla fall Håkan).

50/50-lotteriet? Nummer 44 496 den här gången. Jag var inte ens i närheten.

5–0 stod det. Slutminut, och Skellefteå hade en man mer. Alexander Sundström kastade sig och täckte skott. Sånt kan man aldrig få för mycket av.

Winter Classic i Sandviken. Spel på Jernvallens is. 6–2 mot IFK Kungälv. 1 141 var på plats. Ingen succé direkt, men bandystämning. Nu ska den in i Göransson Arena också – när skrytbygget är färdiglappat.

Mer läsning

Annons