Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tätt, tufft och intensivt – den hockeyn gillar jag

Många kanske inte gillade vad de såg.
Men jag gjorde det.
Hörde hur det muttrades om ”det sämsta jag har sätt, nu är det verkligen serielunk...”
Jag håller inte med om det. Är väldigt förtjust i den här typen av hockey, tyvärr får man se det alltför sällan numera, efter svensk hockeys regelrevolution. Svenska hockeyspelare vågar inte tackla ordentligt längre. Men här satsade man vågat och det smällde i alla hörn. Kul att se.

Annons

Det var fysiskt kontakthockey man mot man. Det sjöng om axelskydden när spelarna möttes. Tät, intensiv och tuff buffelhockey och verbalt ordkrig. Härlig underhållning, på en sansad nivå, samtidigt som Pehr Claesson höll sig i bakgrunden.

För Färjestad är den fysiska kamphockeyn ingenting nytt. Det har inte varit Brynäs starkare sidor, men nu lät man sig inte bli överkörda av kaxiga värmlänningar, hemmaspelarna stod upp riktigt bra tycker jag.

Att det sedan inte räckte till seger är en annan femma.

Färjestad valde att ställa Reinhard Divis i målet.

Jaha, vad bra, tänkte jag och funderade om Tommy Samuelsson visste vad han gjorde när han petade Jonas Gustavsson för Divis.

Nu gjorde Divis en helt okej match. Men då han har ett väldigt dåligt ryckte tycker jag att Brynäs kunde ha belastat honom med fler skott. Nu fick han långa stunder stå sysslolös då Brynäs valde att spela runt i stället för att gå rakt på.

Nu sköt Brynäs bara åtta skott på två perioder. Färjestad var täta hemåt, det måste tillstås, men Brynäs skottvillighet borde ha varit större. Nu blev det bättre skytte i sista perioden och man borde ha fått utdelning på alla möjligheter.

2–2 är ett okej resultat.

Förra matchen här i Gävle, den vann Brynäs med 3–2 i sudden, ännu en seger i den spelformen hade kanske varit lite för mycket, men det var nära.

Det är inte ofta Brynäs slår Färjestad. Högst en gång per säsong, då ska vi veta att lagen möts fem gånger, nu har man tagit poäng i två av tre matcher, rent historiskt är det ett bra resultat.

Därför ska jag inte gnälla. Det finns ingen anledning.

Det var en bra hockeymatch mellan två formstarka lag. Men det är tydligt att värmlänningarna har problem på bortais, har inte vunnit på sex matcher, kom till Gävle med tre raka segrar som man tagit hemma i Löfbergs Lila Arena.

Skulle något lag ha vunnit, på sin starka sista period, så var det Brynäs. Det var spel mot ett mål och man skapade fler målchanser sista tio än vad man gjort i två perioder.

Sista perioden var Brynäs klart bästa. FBK:s fysiska spel hade tagit ut sin rätt och man släppte på den täta markeringen vilket innebar att Brynäs fick större ytor att jobba på och fick bättre fart på skridskorna. Men avsluten var inte bra, de puckar som gick rätt på Hovet i tisdags, de studsade fel den här gången.

Lee Goren i Färjestad var planens bästa spelare.

Jonathan Granström var näst bäst. ”Granis” var tuff, intensiv och utmanande och gjorde en pangmatch. Två målassist blev belöningen.

Andreas Dackell och Daniel Widing var också mycket bra.

Det som var så bra på Hovet, spelet i power play, var nu tillbaka i det stereotypa passningsvansinnet där ingen vågade ta skott. Men Färjestads box var disciplinerad och den spelformen kan man bra.

Det fanns ett visst missnöje i Brynäs över resultatet.

Även om jag har svårt att förstå det, så kan missnöjet vara ett slags positiva signaler som laget skickar ut, här är ett gäng som vet vad man kan och så gärna vill visa.

För mig var det man visade här fullt tillräckligt. Men inte mig emot, vill man bjuda på ännu mer så gärna för mig, varför inte mot Luleå i morgon.

”Färjestad valde att ställa Reinhard Divis i målet. Jaha, vad bra, tänkte jag och funderade om Tommy Samuelsson visste vad han gjorde när han petade Jonas Gustavsson för Divis”.

Mer läsning

Annons