Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tommy Sjödin: ”Det här, det är det verkliga livet”

Tommy Sjödin har börjat sitt nya liv.
Scoutingresor och snack i företagslogerna innan hemmamatcher – javisst.
Men för Sporten berättar Sjödin nu för första gången om sina personliga tankar kring framtiden.

Annons

Tommy Sjödin säger att han saknar hockeyn, snacket i spelarbussen på väg hem från en bortamatch, atmosfären i omklädningsrummet, gemenskapen – men att han är tacksam över att ha fått hålla på med det han älskat i så många år och att han inte tänker springa omkring och klaga över att hockeykarriären är över.
Däremot tänker han göra något vettigt med livet utanför ishockeyn, även om sysselsättningen med att åka runt och titta på potentiella Brynäsvärvningar som scout är nog så viktig för klubben och säkerligen kan komma att utökas efter hand.
Sedan många år tillbaka har en för Tommy närstående person haft stora narkotikaproblem. Parallellt med en framgångsrik hockeykarriär i rampljuset har Sjödin fört en betydligt tuffare kamp vid sidan om för att försöka hjälpa.
– Det har inte fungerat. En narkoman måste själv vilja sluta, annars går det inte. Själv blir man medberoende, det är jävligt lätt att halka in på det. Hur många gånger har man inte blivit blåst...
– Den som missbrukar är expert på att utnyttja ens känslor. Men numera har jag lärt mig att vara bestämd och sätta gränser, säger Sjödin.
När den aktiva karriären nu är över ser han plötsligt möjligheten att utveckla sina tankar kring att arbeta mer aktivt inom området.
Funderingarna väcktes på allvar i Staffanskyrkan på Brynäs en fredag för några veckor sedan.
– Jag har en god vän, några år äldre, som jobbar med missbrukare och som jag haft som lite av ett bollplank tidigare i livet. Han tog en gång med mig för att träffa en kille som blivit nykter och som sysslar med musik – ”han är brynäsare också, nu hänger du med!” – ungefär så var det. Och nu skulle den här killen spela på en sinnesrogudstjänst och jag följde med dit. 

Besöket påverkade
Tommy djupt.
– Det var en stark upplevelse. Kyrkan var fylld av folk, och det funkar så att en människa väljs ut som får berätta sin historia. Det blev en stund fylld av känslor, en del avbrott, svåra saker. Han var 45 år och ren sedan två år tillbaka, mellan 12 och 43 hade han aldrig kunnat visa känslor, aldrig gråtit utan istället bara känt ilska.
– När han var klar ställde sig hela kyrkan upp och applåderade honom. Det gav mig perspektiv. Han hade verkligen varit nere på botten och tagit sig tillbaka. Och uppe på rinken har man själv gjort en snygg dragning och blivit hyllad, tjänat bra med pengar. Det här, det är det verkliga livet. Jag menar...det finns applåder och så finns det applåder.
Innan gudstjänsten kom också en främmande man fram till ”Sjödda”.
– Han frågade om jag kände igen honom, och efter ett tag slog det mig att det var en kille som gått i min syrras klass i skolan. Han blev förvånad när jag till och med kom ihåg hans smeknamn.
Några dagar senare fick ”Sjödda” veta att det korta mötet gett oväntad effekt på ett positivt sätt.
– Killen hade tydligen blivit överlycklig över att jag mindes honom trots att vi inte setts på så många år och hans kontaktperson sa att han strålade av ny motivation. Det värmde att höra, att få sån feedback. Det berörde mig.
• Du känner att du kan bidra med något här.
– Ja, det kändes verkligen så. Jag hoppas hitta den tid som behövs för att göra något mer.
– Jag kommer i vilket fall som helst att gå tillbaka till kyrkan igen. Det ger mig något tillbaka också. Jag är engagerad och intresserad av den här typen av problematik, och relationer mellan människor. Inte minst med tanke på mina egna erfarenheter.
Sponsorträffarna med inside-information om taktiska schackdrag och tankar från livet som spelare kommer att fortsätta, två allsvenska matcher i veckan hinner han se och i november åker han till Finland för att scouta och knyta kontakter under Karjala Cup.

Ishockeyn är fortfarande den mest betydande delen av ”Sjöddas” liv.
Men i princip varje dag sedan han slutade har det kommit skämtsamma kommentarer från än den ene, än den andre – det händer ett par gånger bara under vårt samtal.
”Hur är det att vara hockeypensionär då”?
”Hur får du dagarna att gå”?
”Nu ångrar du att du la av, va”?!
Men det finns andra sidor av Tommy Sjödin än den gamle hockeyspelaren.

Mer läsning

Annons