Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken match - och vilken dag det blir

Jag är där.
Jag hoppas att ni är det också.
Vi har hur mycket som helst att prata om. Stortorget klockan tolv, hockeysnack och gratis tidning, det ser jag fram emot.
Ett vilt kämpande Brynäs vann seriefinalen med 2–0.

Annons

Det var en enastående hockeymatch. Lysande underhållning med ett slut som fick över 7 000 att hylla sitt lag med stående ovationer under flera minuter.
Att i slutet av min långa skrivarkarriär åter få förmånen att vara med om en mästerlig hockeymatch och en enastående publik gör mig rörd av upphetsning. Det var så skönt och vackert så jag önskade att det aldrig tog slut.
En hänförd och lycklig publik. Överlyckliga spelare och glam och skoj från logerna och Willes kortsida.
Det var fest. Det var en jäkla trevlig fest och för många pågick den säkert rätt länge.
Läkerol Arena i går kväll får mig att minnas SM-finalerna mot Luleå i gamla Gavlerinken 1993. Då trodde jag halltaket skulle lyfta när Brynäs vann SM-guld. Nu är det modernare grejer i Läkerolens tak så den här gången var det lugnt.
Det känns skönt att få skriva något positivt om publiken. Ni som var där i går kväll skötte er suveränt.

Jacob Markström höll nollan.
Det gjorde han får tredje gången i Brynäs A-lag. Tidigare två "nollor" är från kvalserien i fjol, nu fick han för första gången hålla nollan i elitserien, efter ett fantastiskt målvaktsspel.
Det är helt sanslöst hur bra denne 18–åring är. Vilken framtid han har att se fram emot.
Daniel Henriksson var bra han också, men inte av Markströms klass, men helt klart var det målvakterna som imponerade mest av banans aktörer.
Brynäs försvarsspel imponerade också. Backspelet var nog det bästa jag sett på väldigt länge. Backar som Jonsson, Andersén, Hietanen, Sundqvist, Nolander och Svanberg, det där blev alla sex det där men låt gå för det en sådan här kväll, bra disciplin och säkra med pucken och trots ihärdiga närmanden från LHC-forwards satte man pucken snabbt i spel.
Det såg oroväckande ut i första perioden då LHC–forwards smög in från kanterna bakom backarna och fick styra lite för mycket framför Markström.
Men det där rättade Czarnecki till omgående.

Det här var den bästa hockeymatch jag sett de två senaste säsongerna.
Linköping är ett ruskigt spelskickligt lag och jag var flera gånger beredd att notera mål för gästerna - men Markström fanns alltid där.
Nu behöver Brynäs inte be om ursäkt för segern. Hemmalaget spelade med stor energi och sjävförtroende, snabba omställningar och vassa kontringar som skapade oreda i LHC:s defensiv. Jag satt och önskade lite längre anfall, lite för snabba avslut med ping-pong-hockey som måste ha sugit mycket kraft ur hemmaspelarna.
Det var upplagt för energitapp från Brynäs i sista perioden. Så blev de nu inte. I stället trampade man på och Andreas Dackell och Lasse Jonsson, hans första mål i Brynäs, säkrade hemmasegern med hjälp av två power play.

Brynäs femte raka seger.
Sju segrar och en förlust på åtta matcher. Hockeylivet i Gävle är helt okej, om man så säger, det var ett tag sedan.
Brynäs utökade sin serieledning till fem poäng. Det är inte klokt.
Men underbart är kort, det gäller att glädjas och känna lyckan medans tider är, snabbare än vi anar kan mörkret svepa ner över oss på nytt.
Inte för att jag tror det. Brynäs spelar just nu en hockey som jag inte ser något stopp på. Får laget vara intakt tror jag att poängen kommer att fortsätta trilla in.
Visst kan det bli en och annan förlust på vägen, det är oundvikligt och händer alla lag, men att det här laget ska drabbas av plötslig genomklappning finner jag som uteslutet.
Vad det stannar i slutändan återstår att se.

Mycket av eftersnacket handlade om det "mål" som Linköping aldrig fick godkänt efter att Lahti begärt videogranskning.
Vi var väl många som trodde att det var mål. Jag tillhörde dem och måste tillstå att jag blev överraskad när domaren gjorde "icke mål".
TV-bilden visar klart och tydligt att det är mål. Jag har själv sett bilderna och det är solklart, pucken är över mållinjen. Men enligt videogranskare Mårten Ivarsson, gick det inte att se på hans tv-skärm att pucken var över mållinjen.
Självklart måste man respektera och acceptera det beslut som de är satta att fatta. Men man kan naturligtvis fråga sig varför videobedömarna inte kan se det alla tv-tittare såg?

Mer läsning

Annons