Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jönssons utmaning är hela Skidsveriges

Det går inte att tänka på allt.

I vår norska ordlista inför VM hade vi med i stort sett varande skidterm utom... ”skuffelse”.

Jag översätter inte den glosan – ni vet redan.

17–22–34–42 duger inte ens som tillägg i en lottorad.

Och i dag ska Emil Jönsson köra för VM-medalj – på de klassisk skidor som svek igår.

Annons

Jag förstår problemet, utan att egentligen förstå det. Jag skyller på Oslofjorden långt där nedanför Holmenkollen.
Ibland är det sol, ibland är det smällkallt, ibland är det dimma och fuktigt i luften och ibland är det en massa annat också – men mest är det just en skum blöt kyla som smyger upp från havsnivå och som jag undrar vad den gör med snön.
Jag är inte ensam, nio svenska vallare och nio miljoner svenskar framför teven undrar också.
D-e-t är svårvallat i Holmenkollen. Det har det alltid varit.
Jag är säker på att Norge lagt ned en mindre miljard på att söka upp varenda möjlig snökristall som ens har varit i närheten i Osloområdet och analysera den.
Det här är norsk hemmaplan, och därför går de norska skidorna som på räls. I Vancouver i fjol, så gick det så här förresten på den inledande distansen 15 km fritt för de norska herrarna: 28–33–41–42. Skillnaden från det hotet mot den norska skidnationen var att det kom i inledningen av mästerskapen – och det fanns tid att reparera.

Här har Sverige fått en flygande VM-start i sprint med Hellner och Jönsson (fristilsskidor), men sedan har det blivit bakhalt – och nu är stressfaktorn hög
Resultaten! Och nu de bristfälliga skidorna.
Det gör att dagens sprintstafetter plötsligt blir glödheta. De går i klassisk stil, och ska helst vara ett första bevis på att det svenska vallateamets nattskift i bussen har fått Sverige in på huvudspåret igen.
Emil Jönsson lämnade ett Sverige på gång, åkte till en lugn tillvara i en fjällstuga i Grövelsjön – men är nu tillbaka i ett svenskläger i upplösning efter gårdagens vallafiasko.
Jönsson har ett individuellt brons, men går upp i en ny titelmatch. Han är dock chanslös om han inte kan lita på skidorna, som han kunde i det första loppet.
Det gäller också att undvika att smittas av en plötsliga gamnackeattack som de svenska bragdmedaljörerna Olsson, Södergren, Hellner och Richardsson (som jag lider med honom) drabbades av.
Jönsson kör med Jesper Modin, det länge logiska valet.
Sverige är i starkt behov av upprättelse, och Norge väljer Hattestad som avslutare. Intressant.
Herrarnas lagstafett kan dock bli ett riktigt getingbo. Norge självklart (Northug och Hattestad – huga!), Sverige förhoppningsvis, men också Finland på guidskidor, Kanada (stor varningsflagga!), och även Ryssland.

...det var inte bara en svensk bragdkvartett som förvandlades till dödliga män i spåren i går. Två andra favoriter försvann också. Schweizaren Dario Cologna blev 25:e, hans sämsta lopp på tre år, och ryssen Alexander Legkov blev 20:e.

Det är inte bara vallastress, utan även medaljstress i det svenska landslaget. På något annat sätt tolkar jag inte att den svenska lagledningen kastar in Charlotte Kalla i sprintstafetten. Före VM snackades det om att Kalla skulle stå över just den här distansen, medan Björgen skulle åka allt.
Nu blir det tvärtom.
De svenska damerna är utan medalj, och här finns en chans – men ett nytt lopp för Kalla, vad betyder det för den andra stafetten och för tremilen på lördag. När Norge har lyckats agera avslappnat i guldrus, Northug vilade i går och Björgen idag, så har Sverige tvingats satsa allt man har.

...den väldiga svenska vallabussen står parkerad i backen bakom stadion. Hur fick de dit den, med tanke på problem med bakhalt?

Det är olika traditioner i olika delar av Norden.
Marit Björgen tyckte det kunde glädja vallafolket om hon näckade som tack för guldskidor.
Finländarna klargjorde snabbt och tydligt att vallarna skulle bjudas på konjak.
Jag väntar och tar gärna emot ett svensk initiativ redan i dag – varför inte både och?

I Finland skrek man sig säkert hesa över det VM-guld som Matti Heikkinen ryckte med sig när han passerade Frognerseteren. Det har gått tio år sedan Lahtis-VM, men det finska blodspåren efter den förnedrande dopningsskandalen har inte försvunnit.
Matti Heikkinen var 18 år då den inträffade och tillhör en ny generation . Han har vunnit en gång i världscupen tidigare, och var 24:a i Drammen härom söndagen i kyla och med Richardssonseger. En skräll, i ett lopp som alla sa var oerhört öppet.

Johan Olsson hade i alla fall galghumorn kvar: ”Ibland önskar jag att det var löpning jag höll på med.”

Mer läsning

Annons