Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förr fightades Rebecca Drage för att bli bäst i världen – nu går hon en kamp mot sin egen kropp

Rebecca Drage, 20, är karatetjejen från Gävle som trots sin unga ålder hunnit tävlat jorden runt. Med stora drömmar har hela hennes liv handlat om karate och vägen mot att bli bäst. Men de senaste åren har varit kämpiga då skador har stoppat henne gång på gång.
– Jag har fått börja om från noll flera gånger, det tar ju på krafterna, säger Drage.

Annons

Rebecca Drage sju år, kanske var det här som drömmarna om att proffsfightas började?

Hon var bara sex år när hon första gången provade karate, en fullkontaktsport som hon föll för direkt. Sedan dess har det varit sporten hon satsat på. Hon började tävla tidigt och första tävlingen var i Holland som junior.

– Det har väl alltid gått bra för mig, redan som junior vann jag tävlingar, säger Drage.

Bland annat var hon etta i World Cup och etta i EM, hon tog även guld i tävlingar i Holland och Belgien som junior. När hon var 17 år fick karriären verkligen ett lyft då Rebecca fick ett erbjudande om att åka över till Japan och träna för K1-proffsfightern Nicholas Pettas.

– Det var inte ett lätt beslut att mitt under gymnasietiden ta sitt pick och pack för att träna på heltid och bo ensam i Tokyo.

Men det gjorde hon, hon åkte över till Japan tillsammans med sin pappa för att bo själv i Tokyo och tränas av proffsfightern Nicholas Pettas. Ensam som 17-åring i ett nytt land i en ny stad bland människor som knappt pratar engelska.

– Det var väldigt ensamt många stunder, det är något av det tuffaste jag gjort i hela mitt liv tror jag. Ibland satt jag alldeles ensam på McDonalds och drack kaffe som terapi och för att få tiden att gå. Kände man sig ledsen eller ensam så var det liksom sju timmars tidsskillnad hem så det var inte bara att ringa hem heller.

I Japan tränade Rebecca stenhårt, cyklade 1,2 mil till gymmet på morgonen för att köra crossfit och sedan cykla hem samma sträcka igen för att bara äta mat och sedan återvända ännu en gång för 4 timmars fightpass på kvällen. Det var så dagarna såg ut.

– Man blev ju väldigt hårt pressad och det var många ensamma stunder. Men jag har alltid varit tuff och inte haft några problem med att träna hårt, säger hon.

En bild från träningen i Tokyo tillsammans med proffsfightern och tränaren Nicholas Pettas.

Men det var under den här perioden som skadorna började komma. Det var inför en fight som hon var tvungen att gå ner 12 kilo som kroppen inte orkade mer.

– Jag hamnade på sjukhus och var helt utmattad. Det hela började när jag kom till ett pass och tränarna hade ställt in värmefläktar i lokalen för att se vem som kunde klara sig längst utan vatten. Jag är ingen som ger upp i första taget så jag körde ju stenhårt för att bevisa men i och med att jag låg på så kraftigt underskott för att gå ner till tävlingsvikt togs mina sista krafter ut och jag kollapsade till slut.

Rebecca berättar om en natt där hon vaknade av att det kändes som att någon bankade henne i huvudet med en hammare.

– Jag mådde så jäkla dåligt. När jag försökte resa mig så ramlade jag bara runt och tog emot mig mot väggarna, jag kunde inte gå och bara låg och spydde, det var helt sjukt. Där var jag ensam i Tokyo. Helt utmattad.

Hon lyckades ringa till sin coach och tala om att något var allvarligt fel. Det slutade med att hon hamnade på sjukhus.

– Det var en väldigt tuff period i livet. Hur hårt jag än tränade fick jag aldrig höra att jag gjorde något bra. Man blev väldigt nedtryckt. Samtidigt är det ju min starka sida, jag har ett väldigt starkt psyke och gillar utmaningar. Jag levde ju på sätt och vis min dröm och tänkte att när jag har tagit mig hit vill jag ju klara av det.

Tokyoresan slutade där efter tre månader och även på hemmaplan blev hon borta ett tag innan hon kunde börja igen. I efterhand tror hon att det var från den extremt tuffa tiden i Tokyo som alla problem började.

– Det var nog mycket av det som förstörde kroppen. Jag ångrar inte resan, det är det bästa jag har gjort, jag lärde mig så mycket om mig själv och livet. Men det var nog efter det som skadorna började komma, säger hon.

Hon kom ändå tillbaka starkt och tävlade en hel del efter tiden i Japan. Bland annat på World Cup, Swedish Open, på Water Port Cup i Holland tog hon guld 2014 och senast i Diamond Cup i år slutade hon tvåa.

Trots silver så sent som i januari så kom våren att bli ett bakslag för Rebecca.

– Just nu är jag sjukskriven. Jag har fått diskbråck och har varit sjukskriven sedan maj och kommer vara det till första veckan i augusti. Jag har haft träningsförbud länge, nu kan jag börja rehabträna lite smått.

I januari i år tog Rebecca Drage silver i Diamond Cup i Belgien, på bilden med tränaren Egon Axelsson.

Sedan Tokyo har Rebecca tvingats börja om flertalet gånger då kroppen har sagt ifrån. Hon har bland annat sparkat sönder fotleden, något som ledde till en blodpropp i benet. Under den perioden blev hon borta ganska länge på grund av att hon åt Waran som tunnar ut blodet. Efter Tokyo har hon också haft problem med vätskebalansen i kroppen vilket gjort att fingrarna börjat svälla och gett henne magbesvär. Det har kommit och gått en massa småskador, något som stoppat henne från att köra helhjärtat. Och nu är det istället diskbråcket som till och med har gjort henne sjukskriven i mer än tre måndader.

– Det har varit jag i ett nötskal, att jag har börjat träna för tidigt efter varje skada och så har nästa smäll kommit– istället för att ta det lugnt, säger hon och fortsätter:

– Jag har ju mig själv att skylla, jag önskar att man hade varit lite smartare som yngre och kanske lyssnat lite mer på andra att det är viktigt att vila också. Men samtidigt, jag hade aldrig varit skadad förut så det fanns liksom inte i min värld. Jag lär mig hela tiden.

Hon suckar extra åt det faktum att hon hade väldigt höga mål uppsatta för sig själv under 2016. Hon siktade på att tävla i EM som gick tidigare i år i Moskva, men hon hade även tänkt att ställa upp i Swedish Open och i VM som går i Japan i januari 2017.

– Det är så trist att vara borta i just den här perioden för det är inte så vanligt med så många tävlingar under så kort tid.

Rebecca Drage berättar om drömmen om att bli bäst och om hur kroppen sätter käppar i hjulet under resans gång.

Framtiden för Rebecca är oviss, just nu tar hon en dag i taget.

– Jag kan inte svara på om jag kommer att kunna komma tillbaka efter det här. Men jag drömmer ju fortfarande om att kunna fortsätta åka jorden runt och tävla.

Mer läsning

Annons