Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Ett smärtsamt tvärstopp för Team Herta från Hofors – men Frida har kommit till toppen för att stanna

Artikel 20 av 34
Sommar-OS i Rio 2016
Visa alla artiklar

Annons

Så här var det, faktiskt.

När beskedet att Frida Anderséns häst Herta var skadad kom nån timme innan den avslutande hoppningens början tappade jag en stund intresset för OS.

Det kanske kommer tillbaka, det gjorde det redan den andra Sarahnatten med ett OS-silver där – och det hoppas jag Frida Andersén också gör.

För jag vet att hon hör hemma på de stora arenorna bland de stora stjärnorna.

Frida Andersén och hennes Herta. De fick aldrig chansen i finalhoppningen i den olympiska fälttävlan.

Men just då.

Vad var Kina-Ungern i damernas vattenpolo, nån pistolskyttegren, bågskytte (Christine Bjerendal tog sig vidare en omgång, men sedan – en nordkorenska), Qatar–Frankrike i herrarnas handboll, Nya Zeeland–Spanien i landhockey herrar, judo (svenskarna Mia Hermansson och Robin Pacek utslagna direkt), bordtennis, tyngdlyftning eller allt som faktiskt pågick under tisdagseftermiddagen.

Platt intet.

Olympisk vardag för mig. Knappt det.

Det är alldeles för sällan som Gästrikland har deltagare i olympiska sommarspel och det är ännu mer alldeles för sällan som gästrikar börjar dra blickarna till sig.

Det hade Frida Andersén gjort med sin smarta och starka insats i terrängritten. Den var inte bragdartad, då hade hon varit helt utan straffpoäng och legat i slagläge för en medalj, men den var så där riktigt lovande att pulsen stiger på såna som jag.

Det är möjligt att den här skadan i det högre frambenet kom när en knäande Herta räddade sig och Frida kvar i den krävande terrängritten vid ett av vattenhindren.

Det är i alla fall inte en skada i samma ben som höll Herta borta från tävling i långt över en säsong,

Bra hoppas jag – men hur besvärande den nya skada är vet man inte.

Dock bara en påminnelse om vilken tuff och krävande sport det här är. När hoppningen började var bara 46 av 65 tävlande kvar i fälttävlan.

Och det är också ett tydliggörande av att det är ekipage som tävlar, ryttare och häst. En för alla – alla för en.

Nu blev det ett smärtsamt tvärstopp för Team Herta från Hofors; Frida Andersén och hennes nu 14-åriga så uppoffrande sto Herta – en duo som nu varit ett par i tio års tid och tagit sig från västra Gästrikland till Rio de Janeiro i Brasilien.

"Min allra bästa vän", skrev Frida på Instagram – och jag behöver inte tillägga mer i det ämnet.

Men det här måste jag skriva.

Det här var absolut inte det sista vi såg av 26-åriga Frida.

Inte med tanke på hur hon imponerade i sitt andra mästerskap. Ni minns väl när hon slog igenom och red först i det svenska silverlaget i EM i Malmö för tre år sedan och genom att aldrig svikta lade grunden för den prestationen.

Nu var hon tillbaka som OS-debutant – och ännu bättre.

Frida beskrivs som en ryttare utan nerver. Det är självklart en överdrift, men hon har förmågan att hålla dessa i styr och förmedla bara kontroll och energi till sin häst.

Hon gjorde egentligen en ännu större prestation än som kanske framgick i den där terrängritten. Hon lydde stallorder och red för laget, ungefär som en stafettlöpare i skidor som inte tar några risker på andrasträckan, men efteråt visade det sig att hon skulle ha ridit för jaget i stället.

Hon var ju bästa svensk, när Silver-Sara Algotsson Ostholt inte lyckades.

Hon låg tolva och det svenska hoppet inför den avgörande hoppningen på Rios olympiska ridsportcenter i Deodoro.

Där hade jag velat se Team Herta.

Det är mycket möjligt att Herta nu, eller om något år, får sin välförtjänta pension i form av morötter. I Fridas stall står i stället hingsten Pirat (jag tror han heter Pirat 123 för att vara exakt), nu åtta år, och frustar och vill vara med.

Det där kan ridsportexperter mycket bättre och ingen vet exakt heller – men skickliga ryttare tvingas ibland sitta av sin bästa vän och gå vidare i ryttarlivet med en ny kamrat.

Jag skenar inte iväg mer där.

Det gör riktigt ont just nu.

Men jag det här viker jag inte från.

Jag vill se mer av Frida Andersén. I EM i Polen nästa år. I VM i Kanada 2018 – och i OS i Tokyo 2020.

Mycket mer.

LÄS ÄVEN: Dråpslaget: Frida Andersén stryks från OS-hoppningen – hästen skadad

TIDIGARE KRÖNIKOR:

Tis 9 aug: Stenmark-klass? Klüft-klass? – nej, det här var Sjöström-kross!

Må 8 aug: Skön repris av Silver-Emma – men den där kraschen gör fortfarande ont

Sö 7 aug: Det här är ett OS i TV som har allt – utom möjligen Stefan Åsberg och Jens Lind

Lö 6 aug: Abonnemanget är betalt, jag har de svenska medaljörerna klara för mig – men OS har redan förlorat en match

Fre 5 aug: Tio gnistrande OS-ögonblick i väntan på nya

NOSTALGI: Här blir Gefle IF-löparen Guld-Henry – och unik i den svenska OS-historien

LISTAN: Isaac och Theodor var först – nu blir Frida från Hofors den 60:e gästriken att tävla i sommar-OS

Alla artiklar i
Sommar-OS i Rio 2016
Annons