Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Jisses, Rissveds – vilken härlig svensk guldpunkt du satte på Rio-OS

Artikel 8 av 8
SM-veckan sommar 2016
Visa alla artiklar

Annons

Jag satte mig ned för att se en gammal hjältinna, Lisa Nordén.

Jag bytte till slut kanal och fick se en ny.

Jisses! Jenny Rissveds!

OS–GULD!

Sveriges Jenny Rissveds tar emot publikens hyllningar på upploppet på väg mot guldet i  damernas final i mountainbike.

Dom – experterna, alla – sa att Jenny Rissveds var i Rio för att se och lära.

Jaså. Ingen hade tydligen sagt det åt henne – och även om hon hade hört det så brydde hon sig inte.

Hon log och körde.

Som hon trampade på en bana som kändes både skräckinjagande och bildskön; det var stockar, stenar, uppför och nerför branta backar, nästan 30 kilometer av teknisk och stenhård cykling.

Sånt bara en mästare kan behärska.

Jenny Rissveds var med hela tiden, på ett sätt som gjorde att jag var orolig att hon satsade för hårt – dumma tanke.

Hon tappade kedjan vid ett tillfälle.

Men det var det enda hon tappade också – för sedan försvann konkurrenterna iväg från hennes bakhjul och det var bara en punktering, en vurpa, ett annat cykelknas som kunde hindra en fantastisk svensk cykelbragd.

Den sista utmanaren var polskan Maja Wloszczowska, 32, som tog OS-silver redan i Peking-OS 2008 och hade rutin i varenda kugge på sin cykel.

Jenny Rissveds, 22 och från Falun, vann nyligen U23-VM och behöver egentligen dispens för att tävla bland seniorer.

En tuffing har tagit över bland damerna i mountainbike. Man måste nog vara det förresten, i en sport där förresten Emil Linde från Gävle blev Europamästare i sprint tidigare i år.

Rissveds hade bandage både på ena knäet och armbågen och under dessa doldes stygn efter en krasch i onsdags. Och hon fick hoppa av genrepet i London före OS efter att ha fått en blödning i baksidan av ena låret – av för hård massage.

Smällar och smärta – men laddningen på hög höjd i Sierra Nevada var till slut det som vägde över till en prestationsförmåga på högsta nivå.

Det fanns inga motorcyklister som på den klassiska bilden med Bernt Johansson från Montreal 1976.

Det behövdes inte.

Jennys Rissveds leende på upploppet är redan svensk cykelhistoria.

Och smack alltså.

När OS egentligen var över för Sverige kom den elfte medaljen, och jag lägger gärna in en repris innan närminnet sviktar.

Guld: Jenny Rissveds, Sarah Sjöström.

Silver: Emma Johansson, Sarah Sjöström, Henrik Stenson, Marcus Svensson, Peder Fredricson, Damernas fotbollslag.

Brons: Sarah Sjöström, Sofia Mattsson, Jenny Fransson.

Lisa Nordén kämpade förresten i triathlon. Men sade adjö till täten efter cyklingen när benen inte bara som i London.

För mig är det ingen diskussion. Det svenska damlandslaget vann ett silver – och utmanade in i det sista om guldet.

1–2 mot Tyskland, alltid detta Tyskland, i en OS-final var ju ett scenario och ett resultat som vem som helst hade köpt några veckor före invigningen.

Sverige var ju faktiskt uträknat efter gruppspelet, och det där historiskt smärtsamma 1–5 mot Brasilien.

Men det var inte bara de två straffsegrarna mot USA och Tyskland som gav guldkant på silvermedaljen. Det var just förmågan från Pia Sundhage att analysera ett spel som höll till i gränslandet till fiasko och översätta det till något helt annat som låg bakom omvändelsen.

Fotboll handlar om resultat. Är det inte så Lagerbäck säger?

Visserligen fanns det ingen spelare med i silverlaget med anknytning till Gästrikland.

Men alla spelare utom fyra har faktiskt funnits med i de yngre damlandslag som haft Calle Barrling som tränare. Nästan alla har alltså gått igenom hans lugna ledarskap, hans taktiska kunnande och hans ständiga förmåga och önskan att utbilda sina spelare.

Till slut blir dom helt flygfärdiga.

Till slut blir dom olympier.

Stina Blackstenius, hon som gjorde målet i finalen, gjorde två mål när Calles F19-landslag i fjol vann EM-finalen.

Till slut tar dom OS-silver.

Nu undrar jag bara. Hinner Rissveds hem till det där OS-medaljfirandet i Kungsträdgården klockan 18.00 söndag kväll.

Var är regeringsplanet när man behöver det?

Kungen! Sluta glassa omkring! Gör något!

TIDIGARE KRÖNIKOR:

Lö 20 aug: Här går Sverige All In – vilket störtskönt OS-silver efter kanotkapsejsen

Fre 19 aug: Det är ett svenskt kvinnligt idrottsunder vi ser i OS i Rio

Tors 18 aug: Jag vill absolut inte ha största möjliga tystnad – men i alla fall nåt jäkla hyfs

Ons 17 aug: Lisa&Hedvig – vilka helt underbart modiga svenska fegisar

Tis 16 aug: Kallurs tid är inne igen – och hon är i Rio-OS för att ses och läras av

Må 15 aug: Nytt medaljdrama när Stenson tog ett historiskt OS-silver – men det var golfsporten som vann

Sön 14 aug: Plötsligt kom Duellen i Deodoro – plötsligt hade Sverige ett OS-silver till

Lör 13 aug: Här kom den svenska OS-skrällen som vände upp och ned på fotbollsvärlden

Fre 12 aug: Zachrissons sköna golfsurr vaggade mig till sömns i väntan på Sarah, friidrotten – och den första svenska skrällen

Tors 11 aug: Sjöström simmar så att jag nästan får såna där Phelps-sugmärken av tevesoffan

Ons 10 aug: Ett smärtsamt tvärstopp för Team Herta från Hofors – men Frida har kommit till toppen för att stanna

Tis 9 aug: Stenmark-klass? Klüft-klass? – nej, det här var Sjöström-kross!

Må 8 aug: Skön repris av Silver-Emma – men den där kraschen gör fortfarande ont

Sö 7 aug: Det här är ett OS i TV som har allt – utom möjligen Stefan Åsberg och Jens Lind

Lö 6 aug: Abonnemanget är betalt, jag har de svenska medaljörerna klara för mig – men OS har redan förlorat en match

Fre 5 aug: Tio gnistrande OS-ögonblick i väntan på nya

NOSTALGI: Här blir Gefle IF-löparen Guld-Henry – och unik i den svenska OS-historien

LISTAN: Isaac och Theodor var först – nu blir Frida från Hofors den 60:e gästriken att tävla i sommar-OS

Alla artiklar i
SM-veckan sommar 2016
Annons