Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Lisa&Hedvig – vilka helt underbart modiga svenska fegisar

Artikel 29 av 34
Sommar-OS i Rio 2016
Visa alla artiklar

Annons

Lisa&Hedvig.

Det låter som nån gammal serietidning.

Men det är nåt helt annat.

Det är en OS-final i fotboll – det är Sveriges största framgång för damer.

Nånsin.

Svenskt jubel – det blir OS-final i Rio efter straffseger mot Brasilien på nationalarenan Maracana.

Det brasilianska guldet blev till sand på Copacabana, Ipanema och allt vad de heter Rios mytomspunna stränder. Grymt, trist för en fotbollsnation som plågades hårt under herr-VM för två år sedan när Tyskland gjorde 7–1 i den där semifinalen.

Men vilken fantastisk fullträff för Pia Sundhages lag, det som krossades fullständigt av Brasilien i gruppspelet med 1–5 och haft returbiljetterna till Sverige liggande på hög i OS-byn sedan dess.

Men vägrat ta emot dem.

Dessutom vägrat förlora.

De svenska fegisarna valde återigen den taktik som kunde ge en seger till slut, även om det innebar straffar en gång till.

Det var rätt. Det var smart. Det var dessutom fantastiskt skickligt utfört – för Brasilien hade egentligen inte en enda riktigt farlig chans under de 120 minuterna.

Jag har alltid gillat Hedvig Lindahl, även när hon dömts ut som mest. Jag vet egentligen inte varför, jag har bara gjort det. Jag har väl väntat på hennes stora stund.

Nu klev hon in i straffläggningen och rörde sig åt rätt håll på varenda straff.

Hon tog två. Hon tog den sista brasilianska med en flygräd åt höger – och sedan var det bara en sak kvar för Pia Sundhage att göra.

Skicka fram Lisa Dahlkvist.

Hon som skrattade åt Hope Solos handsktrams och skickade hem tidernas främsta damnation i fotboll.

Nu log hon inte. Bara tog några rappa steg och skickade in bollen i samma hörn.

Så kallt. Så skickligt. Så...OS-final värt.

OS-final alltså. Sverige har spelat en VM-final tidigare, men det här är större – och det är bragdartat.

Att besegra Brasilien på Maracanã, ett fullsatt vrålande Maracanã – det var faktiskt helt fantastiskt.

Tyskland i final., som slog Kanada. En repris på VM-finalen från 2003 alltså.

Men vi vet ändå hur det går nu. Hedvig Lindahl räddar några av straffarna – och sedan kommer Lisa Dahlkvist klivande.

...de svenska spelarna kramade efteråt Marta, den brasilianska superstjärnan som är så svensk också. Inte oväntat. Jag har sett mycket sånt där under OS, respekt för andras motgångar. Idrott när den är som bäst. Faktiskt.

Det var när startskottet gått bara ett häcklopp. Ett inte speciellt bra sånt heller.

Jag överlåter uttagningskritiken till den allmänna svenska petimeter-avundsjukan.

För mig visade Sanna Kallur att man aldrig ska ge efter eller ge upp – det är guld värt.Starten gick bra; häck ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju...men nånstans där vid åttonde blottlades avsaknaden av den träningsbakgrund som konkurrenterna hade.

Kallur sprang i mål som femma på 13,04 och det var till slut fem hundradelar från att räcka till en semifinalplats. Jag hade faktiskt inte hoppats eller trott på mer. Jag trodde inte ens att hon någonsin skulle kunna ta sig till Rio.

Men jag vet ändå att hennes start var ett av de mest intressanta svenska ögonblicken under de här olympiska spelen, Super-Sarah, Stenson och lite annat oräknat...som fotbollsmatchen härovan.

Kalla det silkesvantar eller specialbehandling eller vad ni vill – jag väger inte in Sanna Kallur i bedömningen av den övriga svenska friidrottstruppen.

Den har dansat samba i valstakt.

Svenskarna mellanlandade på vägen till Rio i Portugal med ett uppladdningsläger för att vässa och pressa fram formtoppar.

Just nu får jag intrycket av att det varit ett avladdningsläger.

Visst, det fanns inte anledning att ha några uppskruvade förhoppningar på friidrottarna.

Men de flesta har presterat under sin bästanivå i stället för på den, eller ännu hellre topprestera.

Axel Härstedts tiondeplats i diskus och Sara Lahtis tolfte på damernas 10 000 m med svenskt rekord tillhör undantagen.

Men Daniel Ståhl var svag i diskuskvalet och Michel Thornéus gjorde fiasko i längd. Charlotta Fougberg försvann direkt i försöken på 3 000 m hinder.

Nu blev det heller inte någon final för först och främst EM-bronsmedaljören Angelica Bengtsson i stav, och inte heller för den andra svenskan Michaela Meijer.

Bara att hoppas att Khaddi Sagnia i längdkvalet lyckades bättre natten mot onsdagen (missade finalen efter blygsamma 6,25. Texten uppdaterad).

Och Meraf Bahta förstås. Hon som var i final på 1 500 m (sexa – en mycket bra prestation. Texten uppdaterad).

Jag gladdes åt Andy Murray när han vann tennistiteln redan i London. Jag nickade gillande när han försvarade den, speciellt som han med värme och äkta respekt länge kramade om sin duellant Juan Martin del Potro.

Jag älskade ännu mer när Murray i en intervju med BBC rättade reportern BBC-reportern som påstod att skotten var förste spelare att vinna två OS-guld i sporten.

"Well, att försvara titeln. Jag tror Venus och Serena (Williams) har vunnit runt fyra OS-guld var.

Sånt kallas bra retur.

Sånt kallas att ta ställning också.

Sånt kallas klass.

TIDIGARE KRÖNIKOR:

Tis 16 aug: Kallurs tid är inne igen – och hon är i Rio-OS för att ses och läras av

Må 15 aug: Nytt medaljdrama när Stenson tog ett historiskt OS-silver – men det var golfsporten som vann

Sön 14 aug: Plötsligt kom Duellen i Deodoro – plötsligt hade Sverige ett OS-silver till

Lör 13 aug: Här kom den svenska OS-skrällen som vände upp och ned på fotbollsvärlden

Fre 12 aug: Zachrissons sköna golfsurr vaggade mig till sömns i väntan på Sarah, friidrotten – och den första svenska skrällen

Tors 11 aug: Sjöström simmar så att jag nästan får såna där Phelps-sugmärken av tevesoffan

Ons 10 aug: Ett smärtsamt tvärstopp för Team Herta från Hofors – men Frida har kommit till toppen för att stanna

Tis 9 aug: Stenmark-klass? Klüft-klass? – nej, det här var Sjöström-kross!

Må 8 aug: Skön repris av Silver-Emma – men den där kraschen gör fortfarande ont

Sö 7 aug: Det här är ett OS i TV som har allt – utom möjligen Stefan Åsberg och Jens Lind

Lö 6 aug: Abonnemanget är betalt, jag har de svenska medaljörerna klara för mig – men OS har redan förlorat en match

Fre 5 aug: Tio gnistrande OS-ögonblick i väntan på nya

NOSTALGI: Här blir Gefle IF-löparen Guld-Henry – och unik i den svenska OS-historien

LISTAN: Isaac och Theodor var först – nu blir Frida från Hofors den 60:e gästriken att tävla i sommar-OS

Alla artiklar i
Sommar-OS i Rio 2016
Annons