Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Comeback-Kalla vann en duell med sig själv – och VM-brons

/

Annons

Först måste det skrivas, så inte skidorna slinter.

Hon vann inte. Det gjorde tremilssprintern Therese Johaug.

Hon tog inte silver. Det gjorde Marit Björgen.

Men Comeback-Kalla. Ojojoj.

Det här var inte Kallas bästa lopp under VM, och absolut inte i karriären.

Men det absolut märkligaste, kanske någonsin.

Hon blev besegrad av två fantastiska norskor, men vann i stället en kamp mot sin egen kropp och kunde därför glida in som bronsmedaljör och ta en fjärde medalj under mästerskapen.

Brons i skiathlon, guld på 10 km fritt, silver i stafetten – och nu en tredje individuell medalj genom ett brons. Dessutom den första någonsin på en tremil.

Och detta alltså efter ett lopp där hon lyckades ramla två gånger, en är ofta en för mycket, och sedan efter lite mer än halva loppet gick in i den vägg som heter mördarbacken och som bara Therese Johaug verkar älska.

Kalla såg då ut som en trött motionär, vem som helst av oss, som förvirrat sig innanför banmarkeringarna, och hon stapplade och bara klev mödosamt framåt och uppåt.

Hon befann sig i ett tillstånd där egentligen ingen återvändo finns. Men när kroppen sviker, har tydligen en del idrottare knoppen som inte brister.

Kalla berättade efteråt om sin märkliga ökenvandring i skidspåret, där hon törstigt bara försökte ta sig till nästa oas och att få lite vätska i sig och sedan bara fortsätta, fortsätta, fortsätta.

Till slut fick hon kontakt.

Till slut gled skidorna igen.

Till slut försvann hon upp på prispallen för fjärde gången.

Och skillnaden mellan den tystnad som uppstod i mördarbacken och på stadion när storbildsskärmen basunerade ut bilden av den parkerade Kalla och när hon klättrade i samma brant på sista varvet – där räcker decibelskalan inte till.

Fyra medaljer för Kalla. Men VM-drottning är ändå Therese Johaug som nu pinnade hem sitt tredje VM-guld i Falun efter en mäktig uppvisning. Hon bara åkte ifrån alla och fortsatte att mala på meter för meter, mördarbacke för mördarbacke.

Sofia Bleckur! Vilken skön satsning. Två femteplatser, och ett silver i stafett av en skiddoldis.

Ett lopp kvar. Jag kan inte tänka mig att det går att göra en Johan Olsson från 2013. Eller en Therese Johaug.

Men efter ett VM med åtta svenska medaljer, ett varje tävlingsdag i längd, är vi alltså framme vid Loppet.

Jag har hela mästerskapet saknat Martin Johnsrud Sundby, som lyckades bli sjuk före VM och som följt allting framför teven hemma i Oslo i stället.

Nu ser jag honom gärna på pallen. Bredvid Johan Olsson. Strax under.

Men att hoppas att Anders Södergren, som nu fick Marcus Hellners plats, ska ta sig ändå upp dit är väl att drömma. Bara att veteranen Södergren från Söderhamn får åka ett VM-lopp i Falun är kul.

...har jag förresten skrivit hur fantasiskt bra Mathias Fredriksson varit som SVT:s expert ute i spåren?

...ingen har väl missat TV-klippet (se det här i så fall) med norrmannen Erlend som springer in i den där björken när han hejar på Björgen? Skidhistoria det också, på sitt galna sätt i vår virala värld.

Mer läsning

Annons