Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kamp i spåren – och vid sidan om: "Det bästa är stunden då man är klar och kan ta en kopp kaffe"

/
  • Lars Hodin från Årsunda IF resonerar om glid och fäste med dottern Hanna och sonen Adam.
  • Adam Hodin kollar så att det blir rätt gjort.
  • Många olika typer och varianter ryms i en vallalåda.
  • Skidor noga märkta för att vallan ska hamna rätt.
  • En ex-allsvensk fotbollsspelare hjälper sonen Dennis byta om efter loppet i H10.

HögboSkidan avgörs förstås i spåret – men lika mycket vid sidan om.
Söndagens förutsättningar blev en utmaning för alla vallare.
– Vissa för anteckningar i ett litet block, men själv är jag inte tillräckligt organiserad för det, säger Lars Hodin från Årsunda IF.

Annons

Det är fortfarande gott om tid till start, men Lars Hodin har två klienter att tillfredsställa och vet att klockan kan gå fort mot slutet.

Ett par skidor ligger upplagda på ställningen, det fräser lite från en gasolbrännare.

Sonen Adam ska starta i H16 och frågan är om han ska köra utan fäste eller inte? Orkar han staka sig runt sju kilometer?

Dottern Hanna, som ska iväg först i D14, är ute och testkör – men eftersom så gott som all snö som finns i Högbo efter de senaste dagarnas blidväder finns i de befintliga tävlingsspåren är inte heller det så enkelt.

Tillräckligt bra glid?

För dåligt fäste?

För mycket?

Det är sex plusgrader, åtminstone har det varit det men kanske är temperaturen på väg ned en aning nu när solen börjar krypa ned mot horisonten.

– Ju äldre de blir desto högre blir kraven, konstaterar Lars, som hållit på med serviceverksamheten sedan äldste sonen, som lagt av nu, började åka skidor för runt åtta år sedan.

– Så lite erfarenhet börjar man få. Men det är ändå svårt, det är så små marginaler och ständigt en avvägning. Alla har sin personliga stil, vissa för anteckningar i ett litet block där de skriver upp allt från luftfuktighet till temperaturer och vilka vallor som funkat. Andra kör på känsla, säger han.

Hur kallt är det i luften? Hur är snön? Och kommer förutsättningarna att vara likadana när det är dags för start, och under hela loppet?

Ständigt dessa frågor.

Hanna kommer tillbaka och har för lite fäste, skidorna är kort och gott bakhala.

Lars får skrida till verket igen, väljer och vrakar i sin gula box.

Ny testsväng tio minuter senare.

– Nu är det nog bäst att det känns bättre, annars blir det svårt att hinna korrigera en gång till...

Men jodå, den här gången gör Hanna tummen upp.

Adam är också nöjd med sina skidor.

Nu är det bara att vänta och se.

– Det bästa är stunden då man är klar och kan ta en kopp kaffe. Det finns inget mer man kan göra då, det är bara att hoppas, säger Lars.

Hanna hamnar femma, Adam tolva.

Ingen klandrar vallaren för eventuell problematik under loppet, plusgraderna har gjort spåren rejält blöta men kylaggregaten gör att det fryser på extremt snabbt underifrån och det innebär en utmaning för den mest härdade serviceman.

Och ibland har inte skidorna med saken att göra heller, Hanna har varit sjuk tidigare i veckan och klagar på huvudvärk efter målgång. Spåren var extremt sugande och det hade nog inte skadat med lite mer glid här och var.

– Det får nog pappa ta på sig ändå, funderar Lars.

Men en femteplats är okej ändå, ungefär fyra minuter efter segrande hemmatjejen Saga Fältenhag.

Och åt segrande Johan Ekberg från Nacka Värmdö i H16 hade inte Adam kunnat göra något även om det blixtrat om skidorna.

Favoriterna vann både här och där.

30 klubbar hade anmält åkare till HögboSkidan, 160 körde allt som allt.

Några hade bättre glid, andra sämre.

Men de fick i alla fall tävla, ingen självklarhet en vinter som denna.

Mer läsning

Annons