Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kör om stafetten – med Olsson på första, andra och tredje

/

Innan jag startar om herrstafetten får vi vara glada över:
1) Ett silver, man vet ju exakt vad som kan hända i stafetter i Falun.
2) Petter Northug tvingades åka skidor ända över mållinjen och först där...kunde han göra det där hyschtecknet till Lugnet och hela Sverige – han hade nog en hel del annat i bakfickan på den närmast genomskinliga skiddräkten.

Annons

Så här i efterhand går det ännu mer att granska den svenska laguppställningen.

Redan på förstasträckan borde Sverige ha kastat in Johan Olsson.

Andrasträckan var Johan Olsson självskriven på.

På tredjesträckan skulle vi haft Johan Olsson.

På fjärde vet jag inte, för inte ens Northug hade kommit ikapp. Där låter jag frågan vara öppen. Vi får aldrig veta.

Nu hade vi bara en Johan Olsson, för det finns bara en Johan Olsson – och den där andrasträckan ha plockade in 20 sekunder på och sedan bara brakade ifrån Norge med 14 hade kunnat bli en svensk idrottsklassiker.

Nu räddade den bara dagen för kompisarna i laget, som hade svagare skidor; Daniel Richardsson fick det inte att stämma på startsträckan, och Marcus Hellner var beklagligt blek på den tredje där han annars kunde ha bäddat bättre för Calle Halfvarsson.

Men även som det är ett fantastiskt skid-VM, med svenska medaljer varje längddag, så blir det något alldeles extra när Kalla är i spåret – och när Johan Olsson sticker iväg.

Den där andrasträckan var i nivå med bragdinsatser av sistasträcksåkare som Assar Rönnlund med sin lada i Innsbruck-OS 1964, med Thomas Magnussons ryck i backen i VM i Lahtis 1978 och Mogrens i senare i samma backa elva år senare.

Svenska stafetthjältar finns. Många. Nu blev det en mycket pålitlig leverans av ytterligare en VM-medalj – som dock fick mig att längta efter nästa sträcka:

Söndagens femmil med Johan Olsson.

En man. Ett lopp. En sista utmaning. Lugnet har redan andats in för att vråla fram Olsson.

Sverige hade rutin. Norge tre mästerskapsdebutanter. Men de skötte jobbet och resten låg i Petter Northugs armar och ben och närmast övertaktiska skidhjärna.

Stafett är stafett och den här stafetten var verkligen en berg- och dalbana upp och ned längs mördarbacken där mycket hände och inte hände och där Frankrike bet sig fast och vann ett brons.

Ingen kan slå Petter Northug i en sån spurt som det blev – eller en sån som han fixade till själv när han hade möjlighet. För styra och ställa, det har han resurser till om tiden finns.

Ingen är som han. Nu tog han sitt tredje VM-guld i Falun, och körde dessutom hem sin femte raka VM-stafett som slutman. Norskt rekord tydligen.

Halfvarsson gjorde det maximala, och blev bara slagen i snabb, hård och juste duell. Punkt slut på det. Guldchansen försvann tidigare i loppet, för det krävs hundra procent för att placera Northug utanför spurtstriden.

Men den där andrasträckan av Johan Olsson tar mig ändå redan fram till söndagens femmil med såna drömmar att jag nästan glömmer bort Charlotte Kalla som har en stor möjlighet i lördagens tremil.

Mer läsning

Annons