Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varning! Norsken kommer!

/

Det är lika bra jag vrålar varningsropet direkt.
Norsken kommer!
För redan i dag kommer Marit Björgen och Petter Northug att skicka ned CD:n med "Ja, vi elsker dette landet" till arrangörerna på Medel Plaza i Falun.

Annons

Emil Jönsson var den som skulle ha tagit den första striden med den rödvitblå skidarmén.

Men det här var sprintloppet Emil Jönsson inte kunde vinna.

Egentligen var VM över redan i den där springbacken i Östersund i lördags, men Emil hade inte varit Emil om han inte hade försökt. Nu skulle en trasig ljumske, som tar sex-åtta veckor på sig att bli sig själv igen, snabbfixas på fyra dagar.

Det gick inte. Det var inte tänkt att gå.

Så Emil missar det VM han faktiskt var med och fixade vid FIS-kongressen i Turkiet sommaren 2010.

Den glada skidgrabben från Årsunda har studsat hit och dit i alla stora mästerskap sedan Sapporo-VM 2007, men nu får han bli coach, supporter, korvförsäljare, chaufför – ja, vad som helst utom VM-åkare.

Det skulle inte förvåna mig ett dugg om han till och med dyker upp på läktaren mitt i fancluben Jönssonligan som säkert kör VM ändå – kanske till och med iförd en sån där Emil Jönsson-mask.

Sverige gjorde ett mer än fantastiskt OS när man på skidstadion Laura tog elva medaljer i fjol.

Norge släpade med en krisstämpel under delar av spelen, med grava vallningsproblem och en Northug som aldrig kom i slag, men tog ändå elva medaljer. Och hade 5–2 i guld – även om de två svenska togs i de prestigefyllda stafetterna.

Sverige har en spännande VM-trupp, med en Kalla med glitter i ögonen och flykt i åkningen. Med intressanta Stina Nilsson och stentuffa Ida Ingememarsdotter. Med Hellner, Richardsson och Olsson – och Calle Halfvarsson från Sågmyra som kan kliva upp på pallen redan i dag i sprinten.

Det kommer att bli medaljer.

Fem, sex, sju nånstans.

Jag har gjort en ranking över grenarna, allt efter svensk framgångsfaktor. Först där jag tror det blir mest framgång, sist där jag inte tror på något alls.

1) 50 km, herrar, 2) 10 km fritt, damer, 3) Stafett, herrar, 4) Sprintstafett, damer, 5) 15 km fritt, herrar, 6) Skiathlon, herrar, 7) Skiathlon, damer, 8) Stafett, damer, 9) Sprint, damer, 10) Sprint, herrar, 11) 30 km klassisk, damer, 12) Sprintstafett, herrar.

Ni ser vad jag tror mest på.

1993 bevakade jag ett skid-VM i Falun med åkare som Dählie, Ulvang, Smirnov och på damsidan bland andra italienskan Stefania Belmondo och några ryskor (de var bra då, både dopade och odopade).

Men det blev inte en rad skriven om svenska framgångar, sedan Sverige bland annat fallit bort på ett grymt sätt i stafett med Niklas Jonssons startsträcka.

Men sedan kom den sista dagen.

Femmilsdagen.

Torgny Mogrendagen.

I kombination med Stefan Holms OS-guld i höjd i Aten är Torgny Mogrens guldlopp det största jag varit med och skrivit om.

Nu hoppas jag inte att allt hänger på Johan Olsson och Daniel Richardsson den sista VM-dagen.

Men redan nu tror jag det kommer att bli VM:s höjdpunkt.

...men gärna några medaljer på vägen, så vi orkar med norrmännen. Vi vet hur de kan bli också.

Mer läsning

Annons