Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dragracingarenan i Tierp var mer än bara snack

Annons

Första kontakten med dragracingsporten fick jag som parvel i början på 60-talet. Begagnade nummer av amerikanska motortidningar låg i en hög på bordet vid fikahörnan på Koppartransmacken i Skutskär – där farsan tankade, tvättade och fick sin Ford Anglia -54 rundsmord.

Det här var före Internet och 47 000 tv-kanaler.

Tidningarna luslästes, om och om igen. Visserligen var texterna på engelska, men det fanns massor av fräna bilder för en motorsportsvulten sjuåring att dregla över.

Jänkebilar som stegrade, dragsters med rykande bakhjul och en massa annan godis. Tänk att få vara där – på banorna i USA – och se tävlingarna live!

När dragracingsporten gjorde sitt intåg i Sverige, sommaren -68, blev jag varse detta faktum månaden efter tävlingen körts (som sagt; det här var före Internet och 47 000 tv-kanaler). Start&Speed hade ett åttasidigt reportage, inklusive en komplett resultatlista från The First Go på Scandinavian Raceway i Anderstorp. Tidningen finns fortfarande bevarad i bokhyllan på kontoret – om inte sönderläst så i varje fall rejält tummad.

14 år gammal hade jag bestämt mig. Så fort körkortet var fixat skulle Eliasson köra dragracing, något häftigare kunde ju bara inte finnas.

Vid fyllda 56 kan konstateras att så aldrig blev fallet (valet föll på rally istället). Inget blir som man planerar.

Dragracingen hade det trögt i portgången. En del etablerade inom motorsporten rynkade på näsan åt grenen till en början. Myndigheterna gjorde också sitt till för att krångla till det. Blandade ihop raggarkravaller och motorsport.

Men stenen var i rullning och undan för undan har dragracingen vuxit sig allt starkare i landet. Sverige är idag en stormakt när det gäller att tillryggalägga 402 meter så fort det bara är möjligt. Vi har massor av duktiga team och det arrangeras många tävlingar – från Malmö i söder till Piteå i norr – varje år.

När jag först fick höra talas om planeringen av Tierp Arena tänkte jag: ”Ännu ett av alla storvulna projekt som aldrig kommer bli verklighet” (historien uppvisar nämligen ett antal sådana).

Ibland blir man bara såååå glad när man har fel!

På nolltid har Europas främsta anläggning för att hysa dragracing vuxit fram i Norduppland. En minst sagt imponerande beslutsamhet från dem som står bakom projektet har gjort detta möjligt. Lite snack och mycket verkstad – sånt gillar jag.

I fyra dagar, torsdag till och med söndag, avgörs årets andra EM-deltävling på Tierp Arena. Vem hade trott detta för ett halvår sedan?

Inte jag i alla fall.

Kurt Eliasson

Motorreporter

Mer läsning

Annons