Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här har Posa sin överman – Conny, 71, är Sveriges äldsta isracingförare

/
  • 71-årige Conny Fastesson höll upp med isracing i 26 år innan suget kom tillbaka igen. Han kunde varit farfar eller morfar till de unga konkurrenter han möter i elitserien och SM-finalen i slutet av februari.
  • Conny har klämt tån under cykeln, två gånger om, och då ser det ut så här.
  • SMK Gävle på 80-talet med Conny Fastesson, Per Brundell, Posa Serenius, Harry Tihvan, Ola Westlund och Kurt Westlund.
  • På 80-talet körde Conny VM-deltävlingar runt om i Europa.
  • 20 kronor styck kostar en dubb, och det blir rätt många på bak- och framdäck. Sedan måste de slipas när de blir slöa.

Behöver du också en hobby på ålderns höst?
Conny Fastesson återupptog upp ett gammalt intresse – isracing.
Som 71-åring varvar han upp när "Posa" trappat ned och är nu Sveriges i särklass äldsta elitförare.
– Alla stirrar sig blind på dubbarna, men annars är det som vilken sport som helst, säger han.

Annons

Per-Olof "Posa" Serenius har länge varit isracingens verkliga veteran. Men Posa är ju "bara" 67, och åker allt mindre för att i stället hjälpa unge stjärnskottet Ove Ledström mot framgångar. Då dyker det alltså plötsligt upp nån som är ännu äldre på isovalerna; Conny Fastesson – SMK Gävles enda bidrag till SM-finalen i Hallstavik i slutet på februari.

Han bor i Sälgsjön utanför Gävle, och hälsar självklart välkommen in i garaget det första han gör.

Det luktar fränt av metanol, och på väggarna hänger vimplar från Assen, Frankfurt, Eindhoven och Inzell. På ett gammalt foto från 1980-talet står Conny Fastesson i tidstypisk Stenmark-luva, bredvid lagkamraterna i SMK Gävle, med Posa Serenius i centrum.

– VIlket gäng vi var då, nu är det ju bara jag som håller på. Det är lite synd, säger han.

Conny Fastesson höll på med enduro och motocross som ung, men fastnade direkt när han provade isracing. Det visade sig att han hade en naturlig fallenhet för sporten och redan andra året var han med i landslaget. Under 80-talet kuskade han runt i Europa och körde VM-deltävlingar, med finalen i Assen 1985 som den självklara höjdpunkten.

Men mot slutet av decenniet var han less – och slutade. I 26 år. För när Posa ville ha med honom till en veterantävling i ryska Lukhovitsy för tre år sen hängde Conny på.

LÄS MER: Posa tackar nej till SM – planerar för avskedstävling

Inte för att köra själv egentligen, utan mer för att träffa de gamla ryssar som han tävlade mot när det begav sig.

– Men jag fick låna en cykel av Posa och då var det bara att köra. Det var en väldigt konstig känsla, och gick väl inte så bra egentligen, men suget att åka kom verkligen tillbaka.

Nu visar han upp den isracinghoj han köpte av tjecken Klatovsky när han kom hem igen, och beklagar sig lite över att det var luft i framgaffeln vilket påverkade fjädringen senast han körde.

– Motorn är lite svår att åka på, för de tillverkade den bara i ett år. Det är värst i starterna, där är lätt att tappa ett par meter i och med att det är kortslag i motorn, man måste varva ordentligt. Men visst går det åka fort med den, definitivt.

Man undrar ju hur man kan hålla upp i 26 år, och komma tillbaka på elitnivå som 71-åring. Okej för att isracing är en liten sport, men ändå...

– Jag märkte ju att känslan fanns där, men cyklarna har ju förändrats mycket. Det är snabbare motorer och det finns bakfjädring vilket vi inte hade förr. Då var det stela ramar, och den extra fjädringen gör ju också att det går att åka fortare i dag, speciellt när isen är dålig.

Conny haltar ut ur garaget. Det visar sig att han klämde foten under cykeln för några veckor sedan och svullnade upp. Tävlingen efter körde han i vanliga Graninge-kängor och fastnade under spikarna.

– Tur att det var stålhätta, annars hade tårna rykt helt och hållet. Nu har jag ingen känsel alls i dom, säger han och visar den medfarna foten.

Hur märks det annars i kroppen att du är 71 år?

– Det som märks framför allt är att skadorna tar längre tid att läka, gjorde man illa sig förut tog det en vecka så var man i gång igen. Bryter man ett ben i den här åldern bryter man inte bara ett, man bryter tre på samma gång.

– Men jag har klarat mig bra från skador. Jag har haft några benbrott och höften rök i Berlin en gång, men annars har det inte varit så farligt. Alla stirrar sig blind på dubbarna, men de ska vara i isen. Det är sällan det händer nåt, isracing är som vilken sport som helst.

Vi frågar Annette, gift med Conny sedan 48 år tillbaka, om hon också tycker att isracing är som vilken sport som helst.

– Jag brukar följa med de gånger jag kan, men det är både roligt och oroligt att titta på. Visst är jag rädd när han åker, men det är värst i starten och i första kurvan.

LÄS OCKSÅ: Tuff VM-finalstart för Henderson – men Ledström överraskade

Sommaren 2014 kunde den återupptagna isracingkarriären ha tagit slut lika plötsligt som den startade igen. Conny drabbades av en stroke, och blev förlamad i hela vänstersidan.

– Men jag återhämtade mig ganska snabbt. Värst var att jag blev av med körkortet i sex månader. Jag kände mig i bra form och ville dra i gång säsongen, men fick varken köra bil eller åka cykel och det var frustrerande. Men i december var det rätt upp på cykeln igen och ut på isen, vilken frihetskänsla det var.

Han är den ende föraren i SMK Gävles elitserielag i dag som faktiskt också bor i Gävle, och det tycker han är synd.

– Tyvärr är det så, vi som var så bra förr. Då bodde alla här och vi hade bra träningar. Drömmen vore att det kom fram nån kille som är riktigt intresserad som man kunde hjälpa på vägen, för grejerna finns ju. Det finns säkert många som är duktiga på att köra enduro eller motocross som skulle kunna testa isracing.

En enda tävling har kunnat köras på hemmabanan i Rörberg den här vintern, när det var som kallast, och Conny räknar snabbt ut att han kört sammanlagt fyra minuter på hemmaplan. Nu har isen smält bort igen och något mer åkande i Rörberg blir det förmodligen inte i vinter.

För att hålla i gång mellan tävlingarna på annat håll tränar han styrka och smidighet i garaget fem gånger i veckan.

– Det måste man i den här åldern, nu kan man inte dega till för då går det fort utför. Men det är korta heat, det är ju över på en minut, och det passar mig bra.

Isracingen som sport har varit illa ute, men vitaliserats på sistone när klubbarna i Örnsköldsvik och Strömsund fått fram en rad unga löften som snart kanske kan utmana de bästa ryska förarna på allvar igen.

Du hade kunnat vara farfar till en del, vad säger dom när du dyker upp på startlinjen?

– Nu sägs det inte så mycket, det var mer i början. Men det är klart, det finns väl en och annan som nog tycker att det är dags att lägga av.

Men det gör du väl inte, lägger av alltså?

– Ja, hörrudu, jag åker ett år i taget. Så långt kan jag sträcka mig.

SM-finalen i isracing avgörs i Hallstavik 28 februari. I fjol var Conny Fastesson tolva, i år siktar han på att slå sig in bland de tio bästa.

Mer läsning

Annons