Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilse på fjället, lätt hänt men inget större problem

En myrstack av löpare på fjällsidan ner mot målområdet och en myrstig med löpare på väg mot start. Men det går att springa vilse i en myrstack och framförallt på fjället.

Annons

– Jag undrar verkligen var jag har hamnat. Kan det där möjligen vara min kontroll, funderade Karl-Gerhard Ramde från Aneby när han stillsamt kom knallande.

Karl-Gerhard Ramde, SOK Aneby funderar över vart i världen han hamnat och ingen hjälp erbjuds han heller av Sven Alexandersson, pappa till Tove och David Andersson.

– Vi vet inte om det är din kontroll, du får väl gå ner och kontrollera men annars kan du få en kopp kaffe, erbjöd sig Sven Alexandersson, som följt med David Andersson från arrangören och DT.se ut i skogen för att på plats få se löpare springa rätt, men också fel.

– Ja om det inte är min kontroll då kommer jag upp och tar en kopp kaffe och sedan gör jag det som jag nästan aldrig gjort och bryter, för det här var riktigt svårt, säger Karl-Gerhard. Han funderar en stund innan han går ner i gropen och upp på den lilla höjden där en av de ungefär 800 kontrollerna sitter.

En liten stund senare hörs ett glatt jubel, det var rätt kontroll och Karl-Gerhard knallar vidare och behöver inte bryta den här dagen heller. I mål kommer han som 106:a på etappen.

– Det var tur han inte ville ha fika, jag hade ju inget kaffe att bjuda på kom jag på, säger Sven och väntar in dottern Tove.

Rätt över fotografen, det är kortaste vägen till nästa kontroll för Tove Alexandersson.

Plötsligt brakar det till. Tove kommer längs en egen väg in mot kontrollen och tar en egen väg ut, över DT:s fotograf med ett kombinerat kliv och hopp.

– Jag såg dig inte och inte heller kamerorna på backen. Det var bara raka vägen mot nästa kontroll, flinade Tove efter målgång.

– Det förstår jag, förklarar Sven som ibland får chansen att följa Tove i terrängen.

– Igår sprang hon en meter från mig utan att se mig.

– Är det någon som vet var jag är?

Om Tove hade full koll på karta och terräng, där en fotograf inte fanns med på kartan, så var det betydligt fler som var i samma situation som Karl-Gerhard.

– Det här är mycket svårare än man kan tro, försvarar David Andersson de många vilsna orienterarna som planlöst letar små gömda skärmar på fjällsluttningen.

– Är det någon som vet var jag är? Det är utan tvekan den vanligaste frågan och orienterare är hjälpsamma. Tillsammans finner de flesta vägen till nästa kontroll för det är allt annat än enkelt att orientera på ett fjäll och i fjällskogen.

Arena Högfjället.

Mer läsning

Annons