Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hästrädd Valbobo tyglar 400 hästar

Att vara hästrädd och samtidigt tygla 400 hästar hör till vardagen som dumperförare. Men att som stor stark karl få frossa för en häst och fobier för ormar på tv kanske inte är så vanligt. Problem som han dragits med sedan han var barn. Men medicinen mot hästfobierna var en halvtimmes prova-på-ridning på Gävle fältrittklubb.

Annons

Del 1 i reportageserien om den hästrädde ryttaren kommer här.

Stefan Lundberg är 47 år gammal och bor i Valbo. Han är medryttare på halvblodshästen Corsberg och husse till new founlandhunden Tintin.

– Jag är den ständige och bestämde parkeringsvakten på ”Fältis” tävlingar, som ni säkert har träffat när ni har varit här och tävlat, förklarar han.

Den mustaschprydde karl’n i cowboyhatt, fräcka solbrillor, florerande arbetsoverall och den stora svartlurviga Tintin inom behörigt invisslingsavstånd. ”Fältis” pajas, kallar han sig själv.

I Gävle fältrittklubb är han styrelsesuppleant, anläggningsansvarig och allas allt-i-allo.

Han jobbar som dumperförare.

– Jag kör en Volvo BM A25E på 400 hästar, är han noga med att påpeka. Den har jag som både jobb och hobby.

Man kan säga att han behärskar att hantera 400 hästkrafter samtidigt varje arbetsdag och har så gjort i många år. Men han fick frossa så fort han såg en levande häst.

– Det var två djur som jag var livrädd för: Ormar och hästar var opålitliga djur som jag hade fobier för, berättar Stefan om sin hästrädsla.

– Jag blev huggormsbiten som tusan när jag var liten. Rädslan för ormar kommer jag alltid att ha kvar, dem är jag överdrivet rädd för kan jag säga. Förut fick jag frossa när jag såg ormar på tv, numer får jag en rejäl adrenalinkick. Men jag vågar inte möta en orm i verkligheten, som ute i skogen, då blir jag skiträdd alltså. Ibland händer det att arbetskamraterna j-as med mig och lägger en orm på flaket, då kastar jag mig ur maskinen på en gång.

– Jag vågade inte gå i närheten av en hästj-vel. Hästar var rena monstren som jag höll mig undan för. Den första kontakten med hästar fick jag som liten när jag gick bakom en vuxen person genom en hästhage och jag höll en morotspåse bakom ryggen. Hästflocken följde efter, jag kände nosarna bakpå ryggen, jag sprang mot taggtrådsstängslet och kastade mig över - med morotspåsen.

– Den andra hemska kontakten med hästar fick jag som vuxen perioden 2002-03 när vi var med maskiner på Lerviks ridcenter och grävde avloppsdiken. Vi skulle in i labbet och fika, men inte jag heller, för just då kom en hel flock av de där j-vla monstren (ridskolehästar, red:s anm.) mot mig i dumpern, jag vågade inte öppna dörren i hytten en gång.

Men nu är Stefans rädsla för hästar helt borta!

• Hur det gick till?

Svaret kommer nästa onsdag.

Mer läsning

Annons