Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Staten passar

Medan Maud Olofsson pratar ner Volvo och Saab i konkursträsket övertar och socialiserar USA delar av bankväsendet och lägger stora delar av bilindustrin under ett statligt skyddsnät.

Annons

 

Hundratals miljarder hälls rakt ner i bilfabrikerna, för att undvika nedläggning och rädda några miljoner jobb. Den amerikanska högern, inte känd som förespråkare för statligt organiserad justeringar av marknaden, förenas av detta: USA:s viktigaste industri får inte gå under.

I Stockholm, där Maud Olofsson håller hov, förklarar regeringen att den inte tänker bli ägare av den svensk bilindustrin. Svenska skattemedel, ”våra pengar”, säger Olofsson, skall vi vara rädda om. En signal till marknaden; att gå in i Saab och Volvo är att kasta bort miljarder.

Statsministern, tillfälligt återkommen från sin utdragna inrikes exil, har inte mycket att tillägga, mer än några personliga reflektioner, ”de som varslats står ännu inte på gatan”.

Reinfeldts vänner ute i Europa, Sarkozy i Paris och Merkel i Berlin, är inte lika stora marknadsfundamentalister; Frankrike och Tyskland tänker inte låta sin fordonsproducenter upplösas utan strid. Men den sortens markeringar, in mot de egna och ut mot marknaden, är för mycket för Reinfeldt. Historien har sin gång, säger han, och ställer sig vid sidan.

Under tiden, i en annan del av den svenska verkligheten, kan Saab snart läggas ner och Volvo, i bästa fall, säljas till en konkurrent som önskar sig ett varumärke ännu inte urholkat på sitt värde.

Men framtiden för den svenska bilindustrin måste nog skrivas i mörka färger; de märken och länder som ännu inte drabbats lika hårt värnar först och främst om det egna. Och Sverige är inte så stort.

”Vargavinter”, sade Anders Borg om de närmaste åren. En tid av prövningar och umbäranden väntas oss. Det gäller att överleva till nästa högkonjunktur, några år bort.

Saabs ledning pekar ut några enkla åtgärder: Dubblera och sträck ut miljöbilspremien några år i stället för att dra in den. Öka skrotbilspremien för att få fart på nyförsäljningen. Se över och förenkla tjänstebilsreglerna.

Olofsson nöjer sig med några vaga löften om lite pengar till forskning och utveckling, kanske kan hon sträcka sig till någon form av utlåningsgarantier. Men, säger hon efter att ha tänkt på saken, det ”är mycket rörlig materia här”.

Den som vill vara generös mot regeringen inser att det inte är lätt att hitta rätt väg för Saab, Volvo och staten. EU har sina regler, marknaden har gått in i väggen, USA famlar efter en ny ekonomisk ordning och konsumenterna önskar sig andra bilar än de som erbjuds. Ingen lätt dagordning där.