Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stilrent utan att bli stelbent

/
  • Imponerade. Gunhild Carling briljerar mest genom sin utstrålning och sitt trombonespel.Foto: Catharina Hugosson.

Annons

Nog är det här en varieté alltid. Gunhild Carling med sitt Carling Big Band är bland det bästa, roligaste, svängigaste och snyggaste jag skådat på Gävle konserthus. Förmodligen toppar det listan.

Varietén har nämligen allt. Precis allt. Gunhild imponerar både genom att sjunga fruktansvärt bra, visa upp tjusiga klänningar, agera toastmaster på programledarliknande manér och helt enkelt bara vara väldigt glad och inspirerande. Musiken är traditionell jazz med fokus på swing. Bandet kör rakt av på den klassiska storbandsestetiken och är stiligt uppklädda. Stilrent utan att bli stelbent.

Själva varietéinslagen består i så vitt skilda saker som trolleri, jonglering, barock, Lindy hop och avancerad balansering. Här imponerar särskilt Gunhilds bröder Ulf och Max. Ulf spelar inte bara trummor utan trummar även på scengolv, sina träskor(!) och en kontrabas. Som om det inte vore nog scat:ar han loss i ”It don’t mean a thing ” och visar att han också kan agera storbandssångare. Max är kvällens trollkarl och lyckas i euforin trolla av sig sin egen sko.

Men den starkast lysande stjärnan är givetvis Gunhild Carling själv. Hon briljerar mest genom sin utstrålning och sitt trombonespel. Hennes egen komposition ”Magic Swing” med tillhörande scat är en av kvällens bästa kompositioner.

Jag missar tyvärr vad som inte kan ha blivit något annat än en storslagen final. På väg ut fortsätter jag göra det jag gjort hela kvällen – skakar på huvudet och försöker förstå hur något kan vara så sanslöst bra.

Magnus Mjöhagen

Annons