Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Storstaden som försvann

Enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån ökade Gävles folkmängd med 843 personer under 2009. Och med sina 94 352 invånare ligger staden på sjuttonde plats bland Sveriges 290 kommuner.


Det låter kanske rätt hyfsat, men ser vi det ur ett historiskt perspektiv är det rena katastrofen. Vad har hänt med den stolta stad som i hundratals år varit en av Sveriges hetaste metropoler? Och som till och med haft fler invånare än Göteborg och Malmö?

De äldsta befolkningssiffrorna som är någorlunda tillförlitliga plitades ner på 1500-talet. Trots att det på den tiden inte ens fanns 1 000 människor i Gävle så räckte det till en placering lång fram i tätklungan. Som 1570 då Gävle med sina 924 själar låg på tredje plats efter Stockholm och Göteborg. (I Malmö bodde visserligen över 3 000 personer men på den tiden tillhörde Skåne fortfarande Danmark.)

Under hela 1600-talet och långt in på 1700-talet pendlade Gävles befolkningssiffror mellan 1 000 och 2 000 personer. Staden behöll ändå sin ställning i toppen tillsammans med Stockholm, Göteborg, Malmö, Falun, Karlskrona och Norrköping. Vid en av folkräkningarna, den 1610, var man till och med större än Göteborg.
1690 hade invånarantalet sjunkit till omkring 1 000 men det ökade igen under de följande årtiondena. 1730 hade Gävle 2 700 invånare, en siffra som fördubblades mot slutet av århundradet.
År 1800 bodde 5 410 personer i Gävle. Det räckte till en femteplats på listan, efter Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Norrköping. Nuvarande trean Malmö låg nia med inte ens 4 000 invånare men började snart återhämta sig och petade ner Gävle till sjätte plats. Där låg vi sedan till ända till 1870-talet då vi segade oss förbi Karlskrona.
Antalet Gävlebor sexdubblades under 1800-talet, men även andra svenska städer växte så det knakade. Så resultatet blev att Gävle med sina 30 000 invånare låg kvar på femte plats i befolkningsligan år 1900.

Gävles storlek och betydelse genom seklerna har till stor del byggt på handel och sjöfart, och under senare delen av 1800-talet var det industrialismen som satte rejäl fart på utvecklingen. Särskilt efter den omfattande stadsbranden 1869 då Gävle snabbt byggdes upp och började förvandlas till en riktig storstad. Det var i alla fall vad man trodde – inte bara i Gävle utan även på andra håll.
Vid 1900-talets början fanns här över hundra fabriker som tillverkade allt från karameller och hårpomada till fartyg och skördetröskor. Företagen ropade efter arbetskraft och vid tvärgatorna på Brynäs byggdes hela tiden nya hus där barnrika familjer från när och fjärran flyttade in.
Vid den tiden, för drygt hundra år sedan, var Gävle dubbelt så stort som Linköping och Sundsvall och nästan tre gånger större än Västerås. Lilla Umeå, med futtiga 3 900 invånare, kunde knappast betraktas som en konkurrent.
Så när stadens grosshandlare och fabrikörer satt och puffade på sina cigarrer och smuttade på sin iskalla punsch under kristallkronorna i nybyggda Grand Hotell (nuvarande Gamla Grand) kunde de fantisera om hur stor och mäktig deras hemstad skulle bli under det nya seklet. Det var bara en tidsfråga när Gävle skulle ta steget in bland de riktigt stora metropolerna.

De här drömmarna höll i sig rätt länge, för Gävle fortsatte långt in på 1900-talet att vara en av landets mest betydande industristäder. Och vid den succéartade industriutställning som hölls 1946, då staden fyllde 500 år, pratades det fortfarande vitt och brett om Gävles fantastiska framtid.
Att staden då redan halkat ända ner till tolfte plats i befolkningsligan betraktades mest som en genant tillfällighet. Flera av de gamla industrierna fanns ju kvar och många nya hade kommit till. Här fanns Korsnäs med sina 1 400 anställda, AB Elof Malmberg och Gefle Porslin, Elfströms Tekniska och Gävle Galvan, sex kafferosterier och en lång rad godisfabriker. På Alderholmen höll Siporex på att bygga en stor betongfabrik samtidigt som Munthers flyttade sin wellpappstillverkning från Stockholm till Gävle. Och i hamnen, som blomstrat upp igen efter kriget, arbetade nära 300 stuveriarbetare.
Några år senare, 1950, fanns här 26 industrier som hade fler än 100 anställda och en formsvacka på några decennier hade inte på något sätt fått staden att tappa självförtroendet.
Med facit hand vet vi att 1900-talet inte var bra för Gävle, om vi nu håller oss till
befolkningssiffrorna. Visserligen tredubblades invånarantalet under århundradet men det räckte inte på långa vägar. Inte heller det faktum att grannkommunerna Valbo, Hille, Hamrånge och Hedesunda med tillsammans 22 000 invånare slukades omkring 1970.
Nej, det är bara att konstatera att Gävle sjönk som en sten i folkmängdsligan under det förra seklet. Sista december 1999 låg vi på trettonde plats bland Sveriges kommuner. Sedan dess har vi alltså halkat ner ytterligare en bit.
Då har det gått bättre för våra konkurrenter. Av de tio största städerna år 1900 låg åtta kvar på tio-i-topplistan hundra år senare. Det är bara Gävle och Karlskrona som tappat position rejält. (Karlskrona låg på 31:a plats vid millenniumskiftet)

Vad beror då det här raset på? Vad var det som fick Gävle att så snabbt tappa greppet efter fyra-femhundra år på toppen?
Vart tog alla fabriker vägen med sina kända varumärken? Av de 26 företag i Gävle som hade minst hundra anställda 1950 återstår i stort sett bara Korsnäs, Gevalia och Ahlgrens. Och varför blev inte Gävle den framgångsrika tjänstemannastad man drömde om när Lantmäteriverket och Byggforskningen flyttade hit på 1970-talet?
Jag har inga svar på de frågorna. Och det har dessvärre inte kommunledningen heller. För trots att man började oroa sig för sysselsättningen redan i mitten av 1960-talet har man inte haft kraft och förmåga att bryta den nedåtgående trenden.
Och Ericssons pågående nedläggning visar att eländet fortsätter.

Ulf Ivar Nilsson

www.ulfivar.se